Vad kan kommunen göra för mig?

Eftersom jag själv inte äter kött mår jag oerhört dåligt av att andra människor gör det. Jag är övertygad om att deras matsmältningssystem påverkar luften i omgivningen och att jag därför översköljs med "döda djur"-partiklar när jag andas. Troligen ligger detta bakom den magkatarr jag haft under en period. Jag är helt och fullt övertygad om detta. Om det inte finns några vetenskapliga belägg för att jag blir sjuk av att andra i staden äter kött så låter det givetvis synnerligen märkligt och måste bero på att det inte forskats tillräckligt om det. Jag föreslår att köttätande förbjuds av kommunen i en zon runt min bostad och arbetsplats.

Eller vad säger ni Mora?
En enda man kan få mobilnätet släckt

(Dagens citat är givetvis: "Det är märkligt om det inte skulle finnas belägg för det.")

Gömda-affären

Ja, nu kan jag inte längre låta bli.
Jag har inte skrivit något på månader och när jag nu väl väljer att skriva ett inlägg blir det om något så politiskt korrekt som Gömda-händelserna, Marklund och Monica Antonssons bok "Mia - Sanningen om Gömda".

Okej, lite personlig bakgrund till att börja med: Jag läste Gömda som pocket i början av 2000-talet på inrådan av min dåvarande pojkvän. Jag blev chockad och förskräckt över händelserna som beskrevs och rekommenderade den vidare till min mor som med orden "Jag har hört att min blir rasist om man läser den boken" avvisade förslaget om att läsa den. Boken föll snabbt i glömska hos mig även om den fortsatte att stå och samla damm i en av mina bokhyllor, men jag läser minst en bok i veckan och det krävs en riktigt bra handling och ypperliga litterära kvalitéer för att en roman/sann historia ska finnas kvar en längre tid i mitt medvetande. ag har naturligtvis observerat att Marklund och sedemera "Mia" själv utkommit med bok efter bok om Mias öde, men jag har inte varit det minsta intersserad av att läsa fortsättningen, då historia 1 gav mig det jag behövde. Händelseutvecklingen efter den dramatiska flykten från Sverige kunde man följa via massmedierna.

För några månader sedan började plötsligt mitt "andra hem" - internet - storma. Bloggar och forum började skriva om en ny bok - där sanningen om Mia och Gömda avslöjades. Naturligtvis blev jag så nyfiken att jag var tvungen att köpa Antonssons bok. Jag läste den snabbt i början av året och lånade genast ut den till den av mina kollegor som är mest förtjust i Liza Marklund och därefter till en annan. Jag började läsa Antonssons blogg och debatten på Flashback. Länkar ledde mig vidare til bloggar och sidor och jag spenderade flera nätter framför datorn för att läsa in mig. Vet du inte vad historien handlar om har Sourze en ypperlig lathund till Gömdabråket.

Varför då denna fascination som verkar ha drabbat fler än mig? Beror mitt intresse för Antonssons bok på ypperliga litteräa kvalitéer - vilket jag sagt brukar skapa intesse hos mig? Nej, naturligtvis inte! Antonsson är en veckotidningsjournalist och skriver som en sådan. Språket är enkelt och säljande och historien är inte onödigt komplicerad. Händelse för händelse beskriver Monica Antonsson hur hon fick upp ögonen för att något inte stod rätt till avseende Mias historia om hot, förföljelse, kulsprutor, avslagna dörrar ach galler för fönstren. person efter person intervjuades och korthuset föll alltmer i bitar. Detta intresserade mig! Att jag sedan via bloggar och forum kunde följa pajkastningen och avrättningen på en av landets mest hyllade personer gjorde intresset allt större ända tills jag plötsligt insåg en sak: Marklund & co har rätt! Inte rätt i sak naturligtvis - Historien om Mia är inte och bygger inte ens på en sann historia. I stället för att ändra på detaljer och bevara helheten har man valt att utgå från detaljer och förändra helheten. Författare gör detta ofta - Man skriver om händelser och personer som faktiskt har existerat och väver in dem i en påhittat historia. Vanliga författare är dock stolta över att ha skapat en roman , thriller, actionfylld historia.

Däremot har Marklund, Guillou och Aftonbladets Helin rätt i att det faktiskt förekommer en förföljelse av Liza Marklund. På många håll handlar det inte längre om ett försök att få svar på frågor och reda ut historien om Mia och Gömda utan hennes utseende, deckare, inkomster, förflutna och övriga beteende ifrågasätts. Gömdahistorien har även använts för att ifrågasätta andra mödrars berättelser om våld, övergrepp och hot. Låt inte detta hända! Fokusera på sak och generalisera inte utifrån ett fall, Det som hänt är troligen att Mia vävt ihop en historia som hon själv tror på. Rädsla föder rädsla och till sist blir allt ohållbart. Man tvingas fly från en skräck som existerar - kanske inte i empirin men väl i människan. Vi har alla säkert gjort samma sak många gånger: Förstorat upp problem tills de blir  berg, trots att det kanske bara handlar om en förälskelse, obetelad räkning eller dåliga resultat på en tenta. Finns det människor runt omkrng som backar upp och hjälper till att konservera skräcken eller rädslan så ges man aldrig möjlighet att själv övervinna sina demoner, vilket normala människor bör göra. Skrivs det en bok om mitt problem blir problemet permanent. Vem som helst kan köpa min historia nu, om tio år och för alltid. Jag blir min historia! (Tänk om någon skrivit en bok om ett ex till mig när jag var som mest förbannad på honom - och boken sedan såldes i miljonupplagor. Jag skulle ju alrig kunna bli vän med honom igen.)

Det här inlägget blir lite väl långt och svårläst, men jag måste få skriva av mig alla funderingar jag haft under många veckor. Så, min uppmaning till alla är: Gör inte Marklund till en häxa: Hon är bara en kvinna som vill skriva böcker och sälja dem och som kanske gjort ett misstag. Genom att hon en gång valt sida offentligt kan hon inte ändra sig - trots att alla människor har rätt att ändra sig. Varken Marklund eller Mia är onda människor. De levde i tron på något som inte existerade, men var mycket verkligt för dem. Hat föder hat och det har skapats något större än bara ifrågasättandet av en människas historia.

Och ni som hatar Antonsson och tror att detta är en konflikt - ett krig - där man väljer sida: Antonsson är inte heller en häxa. Hon är en journalist som lyckats dra fram fakta och ifrågasätta något alla tagit för sanning. Rent vetenskapligt är detta gott - Den tusende svanen kan vara svart. Detta är inte ett krig . Att välja Marklunds sida för att "Jag gillar henne, hon skriver bra böcker och skapar fokus på misshandlade kvinnors sistuation" är inte rätt det heller. Antonsson har pekar på brister - likt en god opponent på ett seminarium. På en disputation skulle respondenten säga "Oj, det var dumt av mig att inte kolla fakta. Jag ska genast ändra detta" och ingen hade ifrågasatt eller valt sida. Fakta och kritisk granskning ska stå för sig själv. Ytterligare grävande är bra . Pajkastning är däremot bara barnsligt.

Så sluta hata. Skapa inte det drev som Aftonbladet påstår finns. Kritisera, gräv, granska, men fall inte för frestelsen att gå till personangrepp!

Apropå det som uppdagats i Österrike

Vi lever i en sjuk värld.
Till slut inser jag varför människor i så stor utsträckning väljer att blunda.
Hela tiden nya rapporter om händelser sjukare än vad den mänskliga hjärnan orkar föreställa sig.
Kanske stänger man av och läser vidare i modebloggarna i stället.

Är det världen som förändrats eller är det media som väljer att rapportera på annat sätt eller är det bara glömskan om eländet igår, förra året, förra seklet som spelar in?

Bluffstudenter

Ekot, Sveriges radios nyhetsprogram, hade i morse ett inslag om så kallade bluffstudenter.
Här handlar det om studenter från tredje land, länder utanför EU, som söker kurser och utbildningar i Sverige enbart i syfte att få uppehållstillstånd och därigenom fri entré till EU.

Rent praktiskt innebär ju visserligen den anstormning av utomeuropeiska sökande att högskolorna och universiteten får mycket mer att göra, trots att väldigt få dyker upp ens om de antas. Nu talas det om att migrationsverket ska få tillgång till VHS register för att kunna bevilja visum till rätt personer, det vill säga "riktiga studenter".

Vi kan säga usch och fy till människor som försöker mygla sig hit med hjälp av det frikostiga svenska utbildningssystemet som inte begär ett öre av studenter som söker sig hit från andra länder, trots att kanske vi svenska måste betala för studier i dessa länder.

Men vilken bluff är värst? Människor som vill fly fattigdom, diktaturer och fundamentalistiska regimer genom att utge sig för att vilja studera på våra svenska universitet, eller människor som vill fly fattigdom och dåliga levnadsförhållanden genom att gifta sig med (främst) svenska män? När ska man skaka fram ett register för att kunna samköra och stppa "bluffhustrur" som inte alls älskar utan bara vill leva ett drägligt liv?

Och i övrigt sntruntar jag i Kartago

Vad är diskriminering???

Ok, I get the point.
Jämlikhet
Att behandla människor lika oberoende av kön, etnicitet, sexuell läggning, handikapp och andra "medfödda" egenskaper. (Jag vet att exempelvis kön, handikapp, religion och annat kan växla under livet, men ni förstår vart jag vill komma ändå.)
Jag tror att jag behandlar människor lika och försöker se till personer i stället för variabler. Detta innebär att jag inte diskriminerar någon. Eller?

Jag vill inte kränka eller diskriminera människor, därför försöker jag att inte särbehandla någon på grund av något så banalt som kön och sexualitet, undantaget när jag väljer partner, då det skulle kännas tämligen meningslöst att ragga på en homosexuell man eller heterosexuell kvinna.

Att särbehandla är diskriminering.

Men det kan även vara diskriminering att inte särbehandla.

Om jag uppmanar människor att läsa en text för att därefter svara på frågor med anknytning till texten utan att ta hänsyn till kön eller religion diskriminerar jag inte. Men om en är svårt synskadad och jag förväntar mig att den på lika villkor ska läsa och besvara frågorna ägnar jag mig just åt diskriminering då hon eller han inte har någon möjlighet att läsa texten. Att inte ta hänsyn till ett eventuellt handikapp är alltså också diskriminering....

Att inte ta hänsyn till religiösa och kulturella aspekter när jag säger att man enbart får bada i badbyxor/baddräkt i mitt badhus trots att vissa vill ha slöja är också diskriminering, trots att jag säger att "lika regler gäller för alla". I samma badhus är det diskriminering att kvinnor avkrävs överdel, men inte män, då reglerna plötsligt inte är lika för alla.

Så, vad är diskriminering? Att ta särskild hänsyn till kön, religion, handikapp o.s.v. eller att bortse från det samma och hävda likabehandling? Kanske handlar det om sunt förnuft? Men, tyv'ärr, jag är bara människa, jag kan aldrig sätta mig in i alla aspekter av människors olika läggningar, kulturer eller genus. Ge mig en handbok, innan jag likt lärarna på lärarhögskolan åker dit för kränkning!

Det går väl an för mig...

... men det är värre för de som blivit bortkvoterade på grund av sitt kön.

Jag reste mig upp och ställde mig i cirkelns mitt som för att medge att, jo, visst, det har väl hänt att jag råkat ut för positiv särbehandling med negativ inverkan för mig personligen. Jag tittade ut över de grå själar som satt runt mig och spände ögonen i dem en efter en och sa till sist:

Det går väl an för mig men det är värre för den som fått sitt liv förstört av mediedrevet.

Tumult uppstod när folk reste sig och tumlade runt på jakt efter en ny plats att sätta sig på. Jag såg sosse-Mona raffa åt sig en tom plats precis framför näsan på sosse-Anna som i stället snuvade den gamle statssekreteraren Danielsson på en tom stol. Även han lyckades till sist hitta någon annanstans att sitta, precis som Calle Blå, Världsartisten och Feminist-Gudrun. Jag undrade i mitt still sinne om dessa människor verkligen hade fått sina liv så förstörda på grund av medierna, men jag sa inget utan tittade i stället rakt fram på den bleka varelse som nu hade allas blickar riktade mot sig.

Jag kände inte igen mannen och undrade i mitt stilla sinne hur någon jag aldrig tidigare sett kunde påstå sig ha varit så hårt ansatt av meda, men så fort han öppnade munnen förstod jag.

Jag kallas för Obducenten sa han.

Jag vaknade med skriket i strupen efter att ha hört hans historia i min dröm. Kunde detta verkligen stämma? Jag steg upp, tog ett glas kallt vatten och surfade in på www.mediemordet.com

Outa världsartisten nu!

Vad tänker ni när ni hör "Svensk världsartist"?
Min naturliga reaktion är naturligtvis per Gessle (La la la la la, she's got the look), Benny Andersson (La la la la laa man after midnight) eller Dr Alban (La la la la la no knark). Möjlighen skulle jag också kunna tänka mig någon av The Ace of Bacebrothers  (La la la la I saw the sign).

Under de senaste åren har allt oftare en s.k världsartist boende i Sverige pekats ut för diverse övertramp mot den rådande samhällsmoralen och i flera fall även rent kriminella händelser (d.v.s. straffbara enligt brottsbalken). De senaste dagarna har det eskalerat på kvällstidningarnas löpsedlar, då det visat sig att världsartisten anhållits i sin bortavaro för våldtäkt på Den elaka bibliotekarien Sallys barnflicka. (Visst ger ordet barnflicka lite ruggiga vibbar efetr Knutby-händelserna btw?)

Idag berättar Aftonbladet dessutom att ytetrligare en kvinna anmälen Världsartisten för våldtäkt, samtidigt som Expressen lyckats bli utkörda från en presskonferens i Sydamerika.

Världsartisten har de senaste åren lyckats göra sig ett namn genom att 1) anhållas för våldtäkt på Sallys barnflicka. 2) Meja ner en granne med sin bil 3) Anklagas för att ha våldtagit en 5/6-årig flicka. Ryktena har även påstått att denna flicka smittats med en vd, men detta tror inte vara sant.

Varje gång rubrikerna skriker från tidningslöpen tror jag att fler än jag tänker samma tankar: "Är det den trallande tandläkaren elelr inte?". Naturligtvis har inte Dr Alban något med händelserna att göra, men med tanke åp att Sverige inte rymmer särskilt många världsartister och väldigt få av oss betänker att det finns andra musikgenres än populärmusik får det fåtal offentliga personer med världshits bakom sig säkert lida för vad en annan man gör. Jag inser att Expressen och Aftonbladet mer och mer försöker peka ut artisten utan att Outa honom. De talar om turnéer ihop med Sally för ett par år sedan och de berättar att han just nu befinner sig på turné i Sydamerika. Varje läsare med tillgång till Google kan därför lätt lista ut vem mannen är. Men, är det inte snart dags att sätta namn och bild i tryck? Är det inte dags att låta Benny, Per och de andra trallarna få slippa pekas ut av skvallrande allmänhet så fort den "store" lille sångaren har gjort något? Ett välkänt svenskt undergroundforum pekade ut artisten för ett par år sedan redan. Kan inte även ni, kära kvällstidningar göra samma sak?


Våldtäktsdomen

Naturligtvis frossar såväl kvällstidningarna Aftonbladet och Expressen i artiklar om domen mot Platskikirurgen som fällts för att ha våldtagit en drogad patient. Även den fina morgontidningen har en artikel om domen.

De senaste åren har en mängd fall uppmärksammats där våldtäktsanklagade män har släppts. Det har ofta handlat om fall där ord står mot ord och där de åtalade hävdat att kvinnan var frivillig medan kvinnan hävdat våldtäkt. De senaste uppmärksammade fallen handlar naturligtvis om de omtalade Stureplansprofilerna som hela tiden hävdat sin oskuld och att samtycke funnits med i det hela.

Så Käre plastikkirurg: Nästa gång du blivit anklagad för våldtäkt. FÖRNEKA INTE för Guds skull! Påstå inte att det inte förekommit något sexuellt när den tekniska bevisningen talar emot dig. Gör i stället som alla andra. Förneka inte sex utan skryt i stället vitt och brett om det men hävda att tjejen var med på det hela. Bred gärna på lite extra och berätta om att hon var den pådrivande.

Att rumla runt i sänghalmen (på vårdbritsen) med sonens extjej kanske är moraliskt förkastligt, men det är inte olagligt. En tryckt stämning i familjen kanske inte är särskilt trevligt, men 3,5 års fängelse är nog ännu obehagligare, eller vad tror du?

Vad lär vi oss då av allt detta?
Jo, om sex kan bevisas ska en utpekad gärningsman alltid erkänna händelsen men förneka att det inte var frivlligt Det finns en lucka i lagen (Eller snarare i bevisvärderingen) när det gäller våldtäktsfall, då ord ofta står mot ord. Går det att åtgärda? Naturligtvis.
Bör man åtgärda detta? Det är tveksamt. Börjar man lägga större vikt vid ena parterns ord än den andre kan vi snart vinka adjö till allt vad rättssäkerhet heter. Däremot finns det vissa andra åtgärder domstolarna bör vidta, som att neka försvaret rätten att ställa irrelevanta frågor till målsäganden (Vad hade du på dig? Hur många har du haft sex med?).

Jag pustar i alla fall ut. När rättsstaten lyckas låsa in en skyldig betyder det ett litet framsteg.

RSS 2.0