Jag är inte rasist men...

Jag har inget emot homosexuella, faktum är att några av mina närmsta vänner är homosexuella, men...

Jag är inte ute efter att prata skit om henne, men....

Jag är egentligen motståndare till dödsstraff, men...

Men måste vara det mest fantastiska ord i svenska språket, eftersom det är ett ord som suddar ut det man tidigare sagt. Minns ni Linus på Linjen - hur han spottade och fräste och svor (eller jag tror i alla fall att han svor, för jag har aldrig förstått vad han har sagt). Han blev upprörd och vips kom handen fram och suddade ut något och simsalabim - Borta! Samma effekt har "men".

Det märkliga är att "men" legitimerar vilka lögner som helst - eftersom man först uttrycker något politiskt korrekt för att sedan klämma in detta "men" och därigenom kunna fortsätta meningen med vilka fördomsfulla åsikter man själv vill. Är det inte bättre att stå för sina åsikter utan att göra sig till? Jag har aldrig någonsin hört någon säga:

Jag är rasist, men...

En liten efterlysning: Ni homosexuella som verkar vara nära vänner med så många människor som ogillar vem/vilka ni kärar ner er i: Vilka är ni? För, det kan väl inte vara så att herr och fru "Många av mina närmaste vänner är homosexuella" faktiskt ljuger?

RSS 2.0