Gömda-affären

Ja, nu kan jag inte längre låta bli.
Jag har inte skrivit något på månader och när jag nu väl väljer att skriva ett inlägg blir det om något så politiskt korrekt som Gömda-händelserna, Marklund och Monica Antonssons bok "Mia - Sanningen om Gömda".

Okej, lite personlig bakgrund till att börja med: Jag läste Gömda som pocket i början av 2000-talet på inrådan av min dåvarande pojkvän. Jag blev chockad och förskräckt över händelserna som beskrevs och rekommenderade den vidare till min mor som med orden "Jag har hört att min blir rasist om man läser den boken" avvisade förslaget om att läsa den. Boken föll snabbt i glömska hos mig även om den fortsatte att stå och samla damm i en av mina bokhyllor, men jag läser minst en bok i veckan och det krävs en riktigt bra handling och ypperliga litterära kvalitéer för att en roman/sann historia ska finnas kvar en längre tid i mitt medvetande. ag har naturligtvis observerat att Marklund och sedemera "Mia" själv utkommit med bok efter bok om Mias öde, men jag har inte varit det minsta intersserad av att läsa fortsättningen, då historia 1 gav mig det jag behövde. Händelseutvecklingen efter den dramatiska flykten från Sverige kunde man följa via massmedierna.

För några månader sedan började plötsligt mitt "andra hem" - internet - storma. Bloggar och forum började skriva om en ny bok - där sanningen om Mia och Gömda avslöjades. Naturligtvis blev jag så nyfiken att jag var tvungen att köpa Antonssons bok. Jag läste den snabbt i början av året och lånade genast ut den till den av mina kollegor som är mest förtjust i Liza Marklund och därefter till en annan. Jag började läsa Antonssons blogg och debatten på Flashback. Länkar ledde mig vidare til bloggar och sidor och jag spenderade flera nätter framför datorn för att läsa in mig. Vet du inte vad historien handlar om har Sourze en ypperlig lathund till Gömdabråket.

Varför då denna fascination som verkar ha drabbat fler än mig? Beror mitt intresse för Antonssons bok på ypperliga litteräa kvalitéer - vilket jag sagt brukar skapa intesse hos mig? Nej, naturligtvis inte! Antonsson är en veckotidningsjournalist och skriver som en sådan. Språket är enkelt och säljande och historien är inte onödigt komplicerad. Händelse för händelse beskriver Monica Antonsson hur hon fick upp ögonen för att något inte stod rätt till avseende Mias historia om hot, förföljelse, kulsprutor, avslagna dörrar ach galler för fönstren. person efter person intervjuades och korthuset föll alltmer i bitar. Detta intresserade mig! Att jag sedan via bloggar och forum kunde följa pajkastningen och avrättningen på en av landets mest hyllade personer gjorde intresset allt större ända tills jag plötsligt insåg en sak: Marklund & co har rätt! Inte rätt i sak naturligtvis - Historien om Mia är inte och bygger inte ens på en sann historia. I stället för att ändra på detaljer och bevara helheten har man valt att utgå från detaljer och förändra helheten. Författare gör detta ofta - Man skriver om händelser och personer som faktiskt har existerat och väver in dem i en påhittat historia. Vanliga författare är dock stolta över att ha skapat en roman , thriller, actionfylld historia.

Däremot har Marklund, Guillou och Aftonbladets Helin rätt i att det faktiskt förekommer en förföljelse av Liza Marklund. På många håll handlar det inte längre om ett försök att få svar på frågor och reda ut historien om Mia och Gömda utan hennes utseende, deckare, inkomster, förflutna och övriga beteende ifrågasätts. Gömdahistorien har även använts för att ifrågasätta andra mödrars berättelser om våld, övergrepp och hot. Låt inte detta hända! Fokusera på sak och generalisera inte utifrån ett fall, Det som hänt är troligen att Mia vävt ihop en historia som hon själv tror på. Rädsla föder rädsla och till sist blir allt ohållbart. Man tvingas fly från en skräck som existerar - kanske inte i empirin men väl i människan. Vi har alla säkert gjort samma sak många gånger: Förstorat upp problem tills de blir  berg, trots att det kanske bara handlar om en förälskelse, obetelad räkning eller dåliga resultat på en tenta. Finns det människor runt omkrng som backar upp och hjälper till att konservera skräcken eller rädslan så ges man aldrig möjlighet att själv övervinna sina demoner, vilket normala människor bör göra. Skrivs det en bok om mitt problem blir problemet permanent. Vem som helst kan köpa min historia nu, om tio år och för alltid. Jag blir min historia! (Tänk om någon skrivit en bok om ett ex till mig när jag var som mest förbannad på honom - och boken sedan såldes i miljonupplagor. Jag skulle ju alrig kunna bli vän med honom igen.)

Det här inlägget blir lite väl långt och svårläst, men jag måste få skriva av mig alla funderingar jag haft under många veckor. Så, min uppmaning till alla är: Gör inte Marklund till en häxa: Hon är bara en kvinna som vill skriva böcker och sälja dem och som kanske gjort ett misstag. Genom att hon en gång valt sida offentligt kan hon inte ändra sig - trots att alla människor har rätt att ändra sig. Varken Marklund eller Mia är onda människor. De levde i tron på något som inte existerade, men var mycket verkligt för dem. Hat föder hat och det har skapats något större än bara ifrågasättandet av en människas historia.

Och ni som hatar Antonsson och tror att detta är en konflikt - ett krig - där man väljer sida: Antonsson är inte heller en häxa. Hon är en journalist som lyckats dra fram fakta och ifrågasätta något alla tagit för sanning. Rent vetenskapligt är detta gott - Den tusende svanen kan vara svart. Detta är inte ett krig . Att välja Marklunds sida för att "Jag gillar henne, hon skriver bra böcker och skapar fokus på misshandlade kvinnors sistuation" är inte rätt det heller. Antonsson har pekar på brister - likt en god opponent på ett seminarium. På en disputation skulle respondenten säga "Oj, det var dumt av mig att inte kolla fakta. Jag ska genast ändra detta" och ingen hade ifrågasatt eller valt sida. Fakta och kritisk granskning ska stå för sig själv. Ytterligare grävande är bra . Pajkastning är däremot bara barnsligt.

Så sluta hata. Skapa inte det drev som Aftonbladet påstår finns. Kritisera, gräv, granska, men fall inte för frestelsen att gå till personangrepp!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0