Varför jag inte demonstrerade

Ja, just det, igår var den förste maj - numera en av två borgerliga helgdagar i Sverige.
Detta datum ska man demonstrera!

Självklart skulle jag också demonstrera. Jag satt där på valborgsmässoafton och funderade och funderade. Det finns ju så många fel i världen - och i Sverige - så ett enkelt budskap bestående av några ord på ett plakat borde jag ju kunna få fram.

Ju mer jag tänkte och funderade desto högre ekade några ord i min hjärna:
"Nej till bron, nej till bron ingen bro ingen bro"
Naturligtvis följdes detta av:
"Stoppa omoralen i musiken, omoralen i musiken STOPPA DEN"

Nähä, fel spår igen. Robert Gustafsson flimrar fram på min näthinna och jag gör allt jag kan för att vifta bort honom. Nu ska vi vara seriösa och demonstrera.

I stället mindes jag plötsligt senast jag faktiskt var ute och gick i ett tåg och demonstrerade. Jag och min styvsyster hade några timmar att slå ihjäl när vi var i Örebro. En konsert senare på kvällen lockade men vi hade några timmar på oss innan vi skulle vara där och vi hade redan tröttnat på att springa i affärer. Plötsligt hamnade vi i en folksamling som samlades för en demonstration mot Irakkriget. Så vi hamnade i tgået och skrek tillsammans med de andra:
"Usch för Bush
Krig är fel
Irak är inget TV-spel"

En trevlig liten ramsa, men kanske inte lika aktuell längre.
Och jag vill minnas att vi inte uppskattades av övriga demonstranter heller. Där gick vi, två blonda ganska vanliga Svenssontjejer och försökte vara trevliga mot folk samtidigt som vi hade det trevligt själva. Vi såg tämligen missanpassade ut bland palestinasjalar, kängor, Che Guevara-tröjor och hemsydda väskor dekorerade med knappar och pins. Om blickar kunde döda skulle vi nu befinna oss på samma ställe där det ansågs att Bush hörde hemma.... Det krävdes tydligen mer än bara en negativ syn på Irakbombningarna för att accepteras i dessa kretsar, trots alla vackra ord om frihet, jämlikhet och solidaritet.

Nåväl, ett förstamajtåg i den lilla staden vid vänern tillsammans med medlemmar i det stora röda partiet borde dock inte framkalla det onda ögat på samma sätt som manifestationen i Örebro. Jag fortsätte därför att fundera och fundera. Regeringen Reinfeldt har gjort mycket jag inte uppskattar. Något klatshigt och klämkäckt borde jag väl kunna formulera? Utbildningspolitiken och arbetsmarknadspolitiken innehåller flera inslag jag vänder mig starkt emot och diksussionerna om Natumedlemskap sympatiserar jag inte med, men.... "Fredrik är dum" får i så fall kompletteras med "Carl är dum" och kanske "Jan är dum" eller varför inte riktigt kraftfullt: "Regeringen är dum".

Jag valde att i stället stanna hemma.

RSS 2.0