Mitt liv som determinist

Determinism.

Egentligen kan hårddragen determinism likställas med en ödestro. Att påstå sig kunna spå i händer eller läsa någons framtid i ett par kort måste ju innebära en tro på ett förutbestämt öde. Likaså är det med determinism: Man tror att allt är förutbestämt - inte på grund av någon Guds vilja eller något världsallt utan baserat på kausalitetens förklaringsmekanism. (A leder till B)

I mina mest vetenskapsfilosofiska stunder är jag determinist. Jag kan grubbla mig fördärvad, men ändå endast komma fram till den eviga kausaliteten. Skillnaden är att jag inte tror att vare sig kort, händer, kristaller eller vetenskapliga undersökningar någonsin kan förutsäga framtiden. Antalet variabler som spelar in är oändligt. Mitt handlade i morgon beror på varje dag, varje minut av mitt liv som tidigare passerat: Vad jag sett, hört, doftat och känt. Det är en evig kombination av vad mina föräldrar, lärare och vänenr lärt mig, det TV och radio berättat och samtal jag råkar tjuvlyssna på bussen. Alla dessa faktorer som jag inte ens kan minnas men som finns kvar och styr min framtid, din framtid, allas framtid.

Jag hade en gång en vän som på en flummig fest ställde frågan "Vad skulle du göra om du var Gud?" till det församlade sällskapet. Jag var den enda som efter en stunds tvekan svarade "Ingenting". Mannen bredvig mig började i stället orda om brudar och sprit, men jag visste. Det var deterministen i mig som talade. Killen som ställde frågan slutade för övrigt som ett överintellektuellt och psykiskt sjuk nervvrak.

Så till mitt dilemma:
*pardon my french*
Jag är så förbannat trött på loosers som knarkar ner sig, super som idioter, lever på samhället och tycker synd om sig själva samtidigt som de skyller på taskig barndom eller dåliga förutsättningar.
Ffs: Ta tag i era liv!!!!!! Ryck upp er och sluta skyll på allt annat. Alla har ett eget val och den absoluta majoriteten är ansvarig för sina egna handlingar!


Dubbelmoral är den enda sanna moralen.

Kommentarer
Postat av: papi

du kan inte rycka upp dig om du är bakis. Då behöver du ett glas.
Ett barn som föds som knarkare och dör som knarkare.
Men i det ideala samhället låter vi de svaga dö.
I filmen "undergången" visar hitler ingen pardon med sina medmänniskor. Om man var så svaga att man inte offrade allt förtjänar man att dö. Jag tror inte överlevande från Dachau var speciellt deterministikt lagda.

2007-10-30 @ 00:01:21
Postat av: papi

Jag håller ett öga på dig!

2007-10-30 @ 00:05:43
Postat av: Janne

Oj vad hårda ord du skriver men samhället har ju blivit som betong, eller djungelns lag så vi förändras nog sakta men säkert allihop. Fast inte till det bättre.

2007-11-07 @ 11:06:31
URL: http://zarahleander.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0