Lejonet lämnar zoo....

Att jobba åtta timmar framför datorn gör att suget efter att sitta vid datorn och skriva blogg efter arbetsdagens slut inte särskilt frestande, men efter att ha tagit "a day off" kan jag åter uppdatera er om mina funderingarm, attacker och vilda spekulationer kring den politiska cirkusen.

Detta har hänt: Borits Jeltsin avled. Samma dag meddelar Lasse Leijon - med orakade genitalier och utan minsta antydan till uppviosat språktest - att han ämnar lämna posten som ledare för det "vill vara blåa" partiet. Trots den interna kritik som följt honom länge inom partiet häpnar världen, då det endast någon dag tidigare meddelats i den seriösa, politiska tidskriften Aftonbladet att Lasse tryggt kan sitta kvar då han har stockholmsdistriktet bakom sig. Sambandet mellan den gamle ryske presidentens tragiska frånfälle och Lejonets avgång har dock ej påtalats av de eldande politiska skribenterna, men då en fjäril i Sahara skapar storm på röda torget (eller hur nu ordstävet lyder) måset det i filosofernas sinne finnas ett samband. Nog om detta!

Diskussionerna nu handlar främst om vem som kommer att efterträda Leijonet som ett av det svenska zooets huvudatraktioner. Ska det bli Björklund? Jag är beredd att sätta en slant på honom, om jag nu råkar ha några kronor över efterde vilda shoppingorgier jag tvingats till efter att ha läst de mest poppulära bloggarna i Sverige, vilka avhandlar nutidsmänniskans största dilemman. (Vad är rätt i vår och vad är helt ute). Intressant är att det inte verkar finnas några påbud i detta parti om att NÄSTA PARTILEDARE MÅSTE VARA EN KVINNA vilket det fanns i det röda partiet, vilket också helt nyligen tvingade sin ledare att avgå. (Ännu mer dansande på zoo, denna gång med en ko vid namn Doris, men det kanske är historia vid det här laget).

Kan frånvaron av krav på kvinnlig partiledare ha sitt ursprung i det mindre lyckade resultatet med den ulliga fjällräven som ledde partiet under några år i mitten av 90-talet? (Fem poäng till den som minns damens namn) eller har man helt gett upp försöket att vara världens mest jämställdhetsivrande propagandamaskin genom arvet efter velorWesterberg?  Kanske bör man legitimera ett patriarkat med en kvinnlig ledare på samma sätt som man legitimerar en usel integrationspolitik med en färgad minister? Att slå två flugor i en smäll är aldrig fel så given partiledare i ett framtida folkparti borde väl vara Nyamko Sabuni? Jag lägger min röst på denna dam, då det inte verkar särskilt troligt att Margot Wallström tackar ja till denna post då hon sa nej, nej, nej  till den lediga tjänsten med liknande arbetsuppgifter som utlystes i vintras på en likartad arbetsplats.

En liten brasklapp till Lejonets kritiker: Att folkpartiets siffror sjunkit beror inte på Lasse L. Att jämföra reslutatet vid det senaste valet med valet dessförinnan är orimligt. Jämför i stället med valet 1998 så är inte utvecklingen alls illa. Siffrorna 2002 berodde till stor del på det ontalade utspelet om språktest och att ha blivit av med missnöjesröster som säkert delvis senare kommit Sverigedemokraterna till del borde väl inte ses som  ett misslyckande utan snarare som ett bevis om att budskapet om att folkpartiet inte alls är ett rasistiskt parti har gått fram? Var glada över de trogna väljarna i stället för att försöka vinna jojo-röstarna! Dem kan ni aldrig lita på i längden!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0