Demokrati vs 1337

Mina senaste blogspots om demokrati har lett till diskussioner med ett par av de mest intressanta bloggare/människor jag stött på under "modern tid". Fördmoligen har vi alla blivit stämplade som nördar och torrbollar av eventuella andra läsare av bloggen och kommentarerna, men det måste ju finnas utrymme även för politikteoretiskt flummande :)

Nu till en kontroversiell frågeställning kopplat till demokratidiskussionen:
Om vi nu utgår ifrån att jag har rätt och demokrati som form handlar om form och inte om innehåll; är det då det bästa sättet att styra ett samhälle?

Demokrati innebär ju att vi alla underordnar oss den stora massan, som enligt kulturelit och tyckare inte har "någon koll på någonting". Ty när det gäller allt utom att välja ledare och styra samhället anses ju massans eller folkets åsikter vara felaktiga. Folkliga tv-program som dokusåpor och melodifestivaler är inte "fint" i 1337-gruppernas ögon. Folkliga nyheter i form av Aftonbladet och expressen hånas på seminarier och föreläsningar inom den akademiska världen och folklig musik såsom dansband och Britney skakas det på huvudet åt trots att det säljer i miljonupplagor.

Så: Om folket är obildat och handlar fel i val av kultur och medier - hur komemr det sig då att folket röstar rätt? Är den stora massan plötsligt intelligent, allmänbildad och ansvarstagande nog att fatta beslut om statens, kommunens och samhällets framtid när de inte ens förstår vad som är god musik?

Just nu tänker jag inte besvara den frågan, jag vill bara ge "eliten" och alla tyckare något att fundera på.

Vad är egentligen demokrati?

Min senaste blogg om demokrati och förvanskandet av begreppet fick lite feedback som jag tyckte var väldigt rolig, då det kom från allehanda olika håll. Dan Eriksson gav positiv respons och höll med om att ordet demokrati är missbrukat i vårt samhälle, vilket han fått känna på då han representerar en politisk inriktning som ogillas av stora delar av det politiska etablissemanget (och även andra). Även Christoffer Andersson kommeterade att jag satt fingret på rätt ställe, men ansåg mitt inlägg vara alltför fokuserat på parlamentarism och representativ demokrati. Christoffer kommenterar mitt inlägg från ett "vänsterperspektiv" och tar i sin egen blogg upp alla möjliga frågor och attackerar etablissemang, politiker, akademiker och HBT-kulturen.

 
Den kommentar som gjorde mig mest intesserad och fick mig att skriva ett nytt inlägg var dock  kommentaren från Anna som i sin egen blogg Chez moi, startad för bara ett par dagar sedan, skriver om  bland annat feminism. Hon undrar i sin kommentar var jag hämtar min demokratidefinition från och nämner bland andra Robert Dahls spridda demokratiteorier, begreppets ursprung i det antika Grekland, samt teorier om deliberativ demokrati (vilket jag tror myntats av Habermas, men jag är inte helt säker).

Jag måste säga att detta var mycket intressanta frågor, men jag anser fortfarande att min poäng är ganska klar oavsett vilken demokratidefinition man avser att använda sig av.

Demokrati betyder översatt folkstyre. I grekland var definitionen av folk uppenbarligen "fria vuxna män och medborgare" medan man i Sverige använder sig av "Svenska medborgare över 18 år". I vilket fall som helst handlar demokratin om formen för styret, inte om innehållet. Detta kan anses gälla även Dahls demokratiteori som utgår från sju institutioner för att en stat ska anses kunna kallas demokratismk:
1) Valda ledare
2) Fria och rättvisa val
3) Allmän och lika rösträtt
4) Rätt att kandidera
5) Yttrande (eller uttrycks-)frihet
6) Informationsfrihet
7) Föreningsfrihet
Det finns utvecklingar av teorierna kring demokrati och polyarki men dessa är huvudpunkterna och som märks finns inget innehållsvillkor här, utan det handlöar enbart om formen för deltagandet.

Inte ens i Habermas' diskussionsdemokrati kan det anses finnas krav på innehåll. Däremot anser Habermas (om jag tolkar honom rätt, vilket är osäkert, eftersom mycket få människor förstår Habermas) att man genom det fria sam5talet och de fria argumenten kan komma överens om innehållet til det bästa. På såp sätt blir det ett "det godas seger" men vad detta det goda är tillkännages inte genom formen, utan diskussonen ska leda fram till det.

Så, jag vill fortfarande hävda att demokrati som begrepp används alldeles för vidlyftigt och inte med sin egentliga innebörd. Då spelar det egentligen ingen roll vilken form av demokrati/polyarki man tar som exempel. Det är ändå formen som är den viktiga. Min egen tes är ännu att många använder demokrati som symbol/begrepp för något annat t.ex:

demokrati = solidaritet (om man är "vänster" om mitten)
demokrati = liberalism/liberaldemokrati (om man är "höger" om mitten)
demokrati = förmyndarstaten (om man tillhör en extremistgrupp på någon av kanterna)

Generaliserar jag?
Troligtvis :)
Kommentera gärna igen.


Missbruket av demokrati

Käre språkfascist!
Rubriken är inte felaktig, jag avser inte demokrati o bestämd form (demokratin) utan i obstämd form då jag härmed tänker diskutera begreppet demokrati.

Demokrati, folkstyre. Det fick vi alla lära oss i skolan, men vi kanske har glömt detta, kärnan i vad demokrati är. Vi lever i ett land där begreppet demokrati har blivit synonymt med solidaritet, godhet, socialism, möjligen socialliberalism, antirasism och anti "alla som inte tycker som vi".  Demokrati har blivit den nya religionen i vårt land, utan att någon har protesterat. Läroplanen (1994 års läroplan för det obligatoriska skolväsendet...) inleds med stycket "Det offentliga skolväsendet vilar på demokratins grund" och i skollagens andra kapitel, tredje stycke står att "Verksamheten i skolan skall utformas i överensstämmelse med grundläggande demokratiska värderingar." Vi svenskar som uppfostrats i den håärliga andan att demokrati står för allt som är gott drar naturligtvis en suck av lättnad när vi inser att även våra små ska få chansen att leva och verka i demokratins anda. Till fullo måste de lära sig att demokratiska värderingar är de enda värderingar som räknas och att elaka människor, såsom mobbare, rasister och krigsivrare inte faller inom ramarna och därför inte ska få göra sina röster hörda.

Det går att hänvisa till Demokratin när man inte vill debattera med Sverigedemokrater (de har ju odemokratiska värderingar) elelr när man vill stänga nazistiska webbplatser (alla vet ju att nazister är odemokratiska även om just den webbplatsen inte innehåller några lagbrott). Att mobba lilla Anna eller lilla Kalle är hemskt odemokratiskt och att inte kunna leva på sin lön är något demokratin är motståndare till.

Vad är demokrati?
Minns ni nu vad det var ni lärde er i skolan?
Demokrati = folkstyre.
Demokrati handlar INTE om värderingar och moral.
Demokrati handlar om hur landet styrs!
Det finns inget naturgivet som talar om för oss att demokrati är den bästa styrelseformen. Dock verkar många vara överens om att det är ett bra system, alltså använder vi oss av det. Systemets egentliga uppbyggnad innebär att majoriteten med lagliga medel kan förtrycka minoriteten. (Nej, jag är ledsen, det fnns inget i demokratin som säger att särskild hänsyn ska tas till minoritetsgrupper och deras åsikter, värderingar, kulturer et.c. Det är bara något vi har blivit itutade).
Demokrati omfattar röstsystemet och möjligheten för människor att engagera sig och uttrycka sina åsikter, ta del av information för att själva välja mellan flera alternativ och att delta i den politiska debatten. Detta gör att yttrandefrihet, åsiktsfrihet o.s.v. är fundamentala delar i demokratin. Däremot är inte sådant som hänsyn, godhet, fred och antirasism. delar av det demokratiska systemet. Om ett helt korrekt val med högt deltagande, som inkluderat fri information och åsiktsbildning röstar fram ett parti som står för att utrota alla rödhåriga och dessa sedan gör det - så är det ett demokratiskt beslut! Om en diktator i ett land utan yttrandefrihet beslutar ger alla invånare möjlighet att äta sig mätta, ha tak över huvudet, gå i skola, kunna konsumera fritt och konkurrera på en fri och rörlig marknad - då är det likväl inte demokrati i denna stat. (Många liberaler verkar tro att det finns synonymer mellan kapitalism och demokrati, vilket naturligtvis inte heller stämmer).

Så snälla politiker, antirasister, feminister, socialister och liberaler. Sluta att missbruka ordet demokrati. Hitta andra begrepp som i stället stämmer överens med era värderingar!

Vid ett tillfälle har jag blivit positivtr överraskad i samband med en debatt. I torsdags hade idg en artikel om att svenska google länkar till nationellt motstånd i sin news-funktion. Artikelns namn var "Svenska google sprider nazistartiklar". I stället för att förfasa sig och storma google började läsarna diskutera demokrati och yttrandefrihet. Det är sådana diskussioner som gör att det faktiskt finns hopp för demokratin och synen på demokrati i vårt samhälle. För att citera Rotten_Apple som kommenterat artikeln:
John Stuart Mills menade att det finns tre alternativ när en ny åsikt framförs: Den är riktig och då är det bra att den framförs.
Den innehåller några korn av sanning och även då är den nyttig, eftersom det ger en möjlighet för de som lyssnar att ta till sig dessa delar.
Slutligen, även om åsikten är helt felaktig så ger diskussionen kring den en möjlighet att repetera de goda argument som finns för att avfärda åsikten.

Vi berövas ju den möjligheten, att repetera de goda argumenten, i samma ögonblick vi väljer att censurera dem vars åsikter vi inte gillar.

Jag vet att detta blev ett alldeles för långt blogginlägg men tyvärr är det svårt att förklara demokratin och dess innebörd i ett kortare inlägg!

Go Hillary!

Tidningarna har inte gett hene särskilt stora rubriker, men de har i alla fall skrivit om att Hillary Clinton nu officiellt tillkännagivit att hon ställer upp och kandiderar som presidentkandidat.
DN skriver att hillary har chansen att bli historisk och Aftonbladet hävdar att fru Clinton visserligen inte är den första kvinnliga kandidaten genom tiderna, men att hon är den första som har chans att vinna. (Ja, visst är et underbart när media presenterar fakta utan att egentligen ha undersökt hur det ligger till. vad fan vet AB egentligen om hennes chanser????)

Jag har bara en sak att säga: Go Hillary. En kvinna som ledare för det "nya landet" är vad jag har hoppats på och jag tror att Hillary är en av få som faktiskt trovärdigt kan kandidera till presidentsposten trots sitt handikapp (hon har "tappat snorren"). Redan för flera månader sedan diskuterade jag Hillary i en blogg och henes eventuella chanser och jag säger som jag gjorde då: Tiden är troligen inte mogen för en kvinnlig president i USA men man kan ju alltid hoppas. USAs politiska system är inte något jag är någon större anhängare av och deras två (och en halv)partisystem gör att man får välja det minst onda av två onda ting. Kaske kan även detta leda till något gott. Så Go Hillary, go!

Mona Sahlin

Stora rubriker.
Varför?
Någon som är överraskad?
Troligen inte. När en efter en av övriga kvinnor i S-toppen sa nej framstod det allt klarare vem som skulle axla Perssons mantel. En kvinna naturligtvis, det var aldrig  frågan om annat. Kanske verkar det märkligt men just nu, just här är kön den viktigaste variabeln när det gäller valet av ny partiledare för Sveriges största parti.

Okej, nu till frågorna:
1) Kan en människa som inte klara av att sköta sin egen privatekonomi sköra ett parti och så småningom eventuellt ett land?
svar: Ja, naturligtvis. Frågan är icke relevant av andra skäl än de rent opinionsmässiga.
2) Kan en kvinna med så utpräglad stockholmsk dialekt någonsin bli genuint folklig?
svar: Ja, troligen, men det kräver taktik, rådgivning och många danser med kossan Doris.
3) Kan ett parti med Mona Sahlin som ledare vinna valet 2010?
svar: Är det ingen som minns hur illa omtyckt Göran persson var för 12 år sedan? Sahlins impopularitet är ingenting i jämförelse. Persson har lett S genom flera "vunna" val så Sahlin har stora möjligheter även hon.
4) Är Mona sahlin "rätt" person för att bli partieledare?
svar: Herregud, det hade kunnat bli Bodström!!!!

Egentligen är det lite overkill att överhuvudtaget blogga detta, men ibland måste man följa massan och göra det som förväntas.

Generationen som misslyckats med allt

I december 2004 fick Pär Nuder kritik för att han likställde 40-talisterna med ett köttberg som skulle födas av 60-talisterna.

Mikael Wiehe fick en gång frågan: "Hur känns det att tillhöra en generation som har misslyckats med allt?". När Wieher i samband med ett TV-program redogjorde för frågan och sitt svar skrattade han lite och förklarade sedan att han inte alls anser/ansåg att 40-talisterna misslyckats med allt.

Och visst har han rätt. Vi som inte ens var födda 68 vet ändå allt om vänstervågen och strejker, demonstrationer, kårhusockupationer, barrikader, Vietnam, gröna vågen, bojkotter och batik. Vi ser på vår föräldrageneration och inser att vi inte har några revolutioner kvar att göra. De har redan gjort allt - och misslyckats... Och ändå har de ju lyckats!

40-talisterna har (vilket vi också vet) alltid lyckats sätta den politiska agendan. Från att de som ungsocialister tvingade fram studentfrågor på dagordningen på 60-talet, till 70- och 80-talets diskussioner om dagis och föräldradagar och fram till 90-talets pensionsomläggningar. De har alltså lyckats över förväntan. De har varit den viktiga generationen. De har brutit sig loss från föräldrarnas arbetarmentalitet och blivit lärare, läkare, offentliga direktörer, banknissar och politiker. De har pensionssparat, köpt bilar, sommarstugor, villor, båtar och gift sig och skilt sig och gift sig igen ocvh kanske passat på att skaffa en "sladdis". De ser med bävan ålderdomen framför sig och skriker nu högt om sådant som tidigare aldrig har intresserat dem: hur illa människor behandlas på vårdhem och servicehus.

Och här sitter alltså vi. Den förlorade generationen. Den generation som är den första i manaminne som kommer att få det sämre än våra föräldrar. Vi vill göra uppror och revolution men vi vet att det är 2000-tal nu och passé. Vi ser att det finns afa, attack, nsf, militanta veganer, nazister, islamister, feminister, aktivister.... men de är ju så få - en marginell företeelse av engagemang för och emot och vi ler lite överseende i vetskapen att de som aktiverar sig till höger kommer att växa upp till arbetslösa socialbidragstagare (liksom sina föräldrar), medan de som aktiverar sig till vänster troligen kommer att vara socionomer och ekonomer om ett par år.... 

40-talisterna suckar och ser med förfäran på "ungdomen", 60-talisterna tar med Reinfeldt i spetsen makten och vi 70-talister sover vidare mellan de senaste dokusåporna samtidigt som vi känner våra biologiska klockor rusa vidare och inser att det där med villa, volvo, vovve får vänta ett tag till.


Trash chic with a taste of brown sugar

Minns ni trenden "Heroin chic" för några år sedan?
Kate Moss var den stora stjärnan på modellhimlen och idealet var att se ut just som en heroinist.
Vackert, magert, möra ringar runt ögonen, trasiga kläder, vädjande bortdomnade blckar.....
Att hon sedan visade sig vara missbrukade förvånade säkert ingen. Det är inte särskilt ovanligt i de kretsarna.

Att göra misär till mode är något som återkommer regelbundet. Twiggys megaanorektiska uppenbarelse frälste världen på 60-talets och grungens smutsiga hår och slitna kläder minns vi säkert från tiden före Kurt Cobains självmord tillsammans med hyllandet av en alternativ livsstil som gärna fick innefatta diverse rus. Och narkotika i sig.... ja naturligtvis har det varit inne i vissa kretsar under lång tid. Det var coolt att dra en lna cola i tidevarven efter att Sökarna blivit populär och att lyssna på reggae utan att röka marijuana anser vissa vara otnkbart.

Men hur är det med uteliggare? Är det trendigt?

Med en duns kastades posten in genom mitt brevinkast idag. Inga räknigar men väl en stor hög reklam. Bland myllret av erbjudande från Siba och den Stora Icaaffären fans ännu ett av dessa kuponghäften. Denna gång hade häftet namnet "kupongshoppa" och naturligtvis blädrade jag igenom det. jag tror inte jag är den enda som tidigare fallit för "Ta fyra filmer betala för en " eller "Välj 3 böcker för 9:90 styck" för att sedan missa att säga upp medlemsskap, eller inse att jag precis skaffat mig ett årslångt åtagande....

Men dena gång hittade jag något extraordinärt. Jag kunde erhålla 3 nummer av tidningen hennes för 49 kronor.... och då dessutom få ett Baglady-halssmycke utan extra kostnad!

En liten ruta talar om att företaget i fråga heter Baglady, men smycket ifråga påminner onekligen om det slags hemmafixade oäkta halssmycke en berusad baglady mycket väl skulle kunna bära. Gud så chict! I nästa nummer kanske det tipsas om var man kan fnna de bästa kundvagnarna för ens tillhörigheter.

Så. Att göra mode av misär. Är det ett sätt att peka på de problem som fnns i samhället? Kanske ett sätt att engagera sig, välja sida och bidra med ett jobb mot utslagning och misär? Eller är det bara ett sätt för profiterande företagare utan moral att tjäna pengar på allt som korsar deras väg? Bidrar företaget "Baglady" på något sätt ekonomiskt i arbetet mot hemlöshet och utslagning? Hjälper skrupellösa modeföretag till att bekämpa anorexian bland tonårsflickor eller jobbar ideellt mot narkotikamissbruk?
Jag vet inte.... Men jag tror att i så fall skulle de ha varit ivriga att berätta det.

Happy new, same old

ja han dog.
Världen andas ut och är nu alltså en mycket bättre plats att leva på.
Ty ondskan kommer från en människa och när han är död sjunger änglarna i kör och barnen kan sova på nätterna utan mardrömmar.

Minns ni South park?
Saddam och Djävulen har någon slags romans nere in the world down under.

Och som vi alla vet: Blame Canada!

Gott nytt år - men räkna inte med att världen förändras.
Samma krig, klimathot, korrputa politiker, svält, inbyggda institutionella ondska (nej, sorry, det handlar inte om individer, det handlar om något annat).

BBL

RSS 2.0