Den som är utan skuld....

... ska kasta första stenen...

Jag bestämde mig för några år sedan för att försöka sluta döma människor och grupper. Jag insåg efter en stark kulturkrock med USA att min syn på världen var väldigt "europeiskt/svenskt politiskt korrekt". Jag, liksom alla andra är formad av kontexten vi finns i och vi har socialiserats in i ett samhälle och lärt oss vilka åsikter vi ska ha. Vi har lärt oss att ifrågasätta allt... utom vissa grundläggande saker. Ett par av dessa saker har jag tagit upp i bloggar: Demokratin som den rådande religionen, synen på prostituerade som människor man per defintion alltid ska tycka synd om, yttrandefriheten och generaliserandet av allt som verkar lite mer högextremt än den allmäna uppfattningen till att kallas "nazistiskt".

Min amerikanska vänförklarade för mig att homosexualitet var onaturligt. Jag argumenterade ständigt emot detta men funderade sedan på hur jag kunde veta att han hade fel. Det kanske finns en Gud någonstans som faktiskt inte alls accepterar homosexualitet. bara för att jag gör det och min människosyn säger att sexualitet är irrelevant så är ju inte detta objektivt sant.  Våra ilskna diskussioner om hans val att avskeda den vita kvinnliga anställda som hade ett förhållande med en mexikansk man med motivering att hon ägnade sig åt rasblandning gav mig samma funderingar. I min verklighet finns inte något som heter rasblandning, men det finns samtidigt ingen given sanning om vad som är rätt och fel i val av partner. Finns det en Gud någonstans kanske han/hon faktiskt har någon storslagen plan jag inte kommer att bli varse förrän han skickar mig till den eviga brasan efter döden.

Vår ständigt återkommande dispyt handlade dock om "kriget mot terrorismen" och ifall Bin Ladin och Saddam var kompisar eller inte. Jag hävdade att de INTE var vänenr då deras syn på religion och statsbildning var den totalt motsatta men han hade fått lära sig via Fox news att de var "sängkamrater och bundisar". Hur vet jag att den nyhetsrapportering jag tagit del av i Sverige är det riktiga? Jag känenr ingen av herrarna. Jag VET alltså egentligen itne om de var vänner eller inte, jag bara utgår ifrån att jag har rätt.

Det  ät lätt att döma min amerikanske vän och kalla honom inskränkt och dum. Just då gjorde jag själv det nmen i efterhand har jag börjat fundera och analysera min position och mina åsikter. Jag har uppfostrats med en slags människosyn, han med en annan. Vad ger mig rätt att döma honom?

Jag lägger ner stenen och inser att mina fördomar och förutfattade meningar är lika starka som vems som helst, även om jag gärna vill tro att min politiska korrekthet är en människo- coh samhällssyn som är riktig och god.


Kommentarer
Postat av: Christoffer Andersson

Bra insikt. Den insikten du fick där är ett första steg till insikten om att världen inte är svart/vit utan en gråskala.

för att återknyta, idag så ser människor i sverige världen i en vit (de som är för allas lika värde, demokrati osv) och en svart (de som inte tycker som alla andra).

När man väl accepterar gråskalan, så kan man börja se på de intressen och agendor som ligger bakom de olika politiska strömningarna i världen. Det farligaste för din meningsmotståndare är när du förstår honom men fortfarande inte håller med honom. Då kan man på riktigt angripa argumentens svaga punkter.

2007-02-04 @ 08:56:53
URL: http://blogg.aftonbladet.se/455
Postat av: Malin

Du är en klok kvinna du ;-)

2007-02-13 @ 10:36:35

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0