Det går väl an för mig...

... men det är värre för de som blivit bortkvoterade på grund av sitt kön.

Jag reste mig upp och ställde mig i cirkelns mitt som för att medge att, jo, visst, det har väl hänt att jag råkat ut för positiv särbehandling med negativ inverkan för mig personligen. Jag tittade ut över de grå själar som satt runt mig och spände ögonen i dem en efter en och sa till sist:

Det går väl an för mig men det är värre för den som fått sitt liv förstört av mediedrevet.

Tumult uppstod när folk reste sig och tumlade runt på jakt efter en ny plats att sätta sig på. Jag såg sosse-Mona raffa åt sig en tom plats precis framför näsan på sosse-Anna som i stället snuvade den gamle statssekreteraren Danielsson på en tom stol. Även han lyckades till sist hitta någon annanstans att sitta, precis som Calle Blå, Världsartisten och Feminist-Gudrun. Jag undrade i mitt still sinne om dessa människor verkligen hade fått sina liv så förstörda på grund av medierna, men jag sa inget utan tittade i stället rakt fram på den bleka varelse som nu hade allas blickar riktade mot sig.

Jag kände inte igen mannen och undrade i mitt stilla sinne hur någon jag aldrig tidigare sett kunde påstå sig ha varit så hårt ansatt av meda, men så fort han öppnade munnen förstod jag.

Jag kallas för Obducenten sa han.

Jag vaknade med skriket i strupen efter att ha hört hans historia i min dröm. Kunde detta verkligen stämma? Jag steg upp, tog ett glas kallt vatten och surfade in på www.mediemordet.com

RSS 2.0