Nazister höll Englandsbåt i skräck?

Japp, den alltid lika fascinerande kvällstidingen aftonbladet skriver om hur en båt mellan  England Göteborg i princip hölls som gisslan av ett dussital nazister. Fullständigt vidrigt och mycket obehagligt naturligtvis och jag har ingen som helst förståelse för dessa handlingar.

Däremot irriteras jag över något som kanske inte många överhuvudtaget bryr sig om: Det faktum att aftonbladet kallar huliganerna i fråga för nazister. I artikeln står att "Gärningemännen var ett gäng rasistiska svenskar som systematiskt trakasserade passagerarna..." Snälla Aftonbaldet; rasism och nazism är INTE samma sak. En människa som är rasist är inte automatiskt nazist. Den klassiska nazismen innefattar visserligen starka rasistiska drag men sätt inte likhetstecken mellan dessa ändå! Bara för att sossarna har krav på republik i sitt partiprogam innebär inte det att alla repoublikaner i Sverige är sossar. Jag har specialiserat mig på högerextremism i olika former under flera år och irriterar mig på att inte ens Sveriges största kvällstidning använder sig av rätt definitioner och begrepp när man skapar sensationsrubriker. Kanske en petitess, men om man gör fel när det gäller en så enkel sak, vad mer gör man då fel om?

Självmord arbetslöshet och narkomani

I augusti 2005 diskuterade Svenska Dagbladet självmordsstatistik som visade att såväl kvinnor som män främst begår självmord på måndagar, vilket baseras på statistik från 35.000 självmord mellan 1993 och 2002. Räddningsverket har presenterat en rapport om att det i Sverige varje år begås ungefär 1200 självmord som "2001 kostade samhället 5,5 miljarder kronor bland annat i form av medicinska resurser och produktionsbortfall".

Jag minns Göran Perssons löfte om att halvera arbetslösheten före 2000. Vid tidpunkten var den öppna arbetslösheten 8 % vilket innebar att ett mål skapades om en arbetslöshet på 4 %. Att persson nådde målet hör inte egentligen hit då det mest handlade om att bluffa med siffrorna och att sätta människorna i åtgärder. Samma sak pågår än och hundratusentals människor sitter i meningslösa åtgärder eller studerar på komvux eller universitet trots att de egentligen vill arbeta.

Med hjälp av Statens folkhälsoinstitut presenteras tjusiga grafer över narkotikaerfarenhet bland befolkningen och narkotikarelaterad dödlighet i Sverige. Där kan vi se att det år 2000 var närmare 200 människor som dog av knark, men att siffran sjunkit något sedan dess. Äntligen kan vi i Sverige luta oss tillbaka och inse att vi har varit duktiga nu igen. År 2003 var det ju endast strax över 150 personer som dog narkotikadöden.

Men snälla staten, myndigheter och fina tidningar! Det handlar inte om siffror. Det handlar inte om pengar. Det handlar om människor. Varje narkoman är ett tecken på att något är fel. Varje arbetslös människa är ett sorgligt levnadsöde. Och varje människa som väljer att ta sitt liv är en förlust, inte bara för anhöriga och vänner utan för hela samhället. Så länge någon människa är arbetslös, knarkar eller försöker (och lyckas) begå självmord så har regeringen, kommunen, staten, partierna, samhället misslyckats! Narkotika och självmord leder kanske till ekomoiska förluster, men ingen kurva kan förklara sorgen, smärtan, hjälplösheten hos de riktiga människor, oss. Vi vill inte vara siffror, vi vill vara människor. Vi vill tas på allvar och inte bara bli en del av statistiken. Se varje människa som en unik individ, som visserligen kan tillhöra en grupp men vars öde är unikt. Politiker: nöj er inte med en procentuell sänkning av arbetslösheten. Nöj er inte med att färre människor begår självmord (särskilt då ungdomssjälvmorden stadigt har ökat). Nöj er inte med att jaga knarkare och göra stora narkotikatillslag. Inse i stället att människor inte är siffror som möjligen kan vara potentiella väljare vart fjärde år. Vi, människorna, finns här hela tiden!

Denna blogg är tillägnad Tusse, som slapp uppleva alliansens seger i valet.

Elitens anslagstavla

DN debatt idag: Fackpampar och företrädare för näringslivet skriver att regeringen bör tillsätta en tjänsteminsiter då tjänstesektorn utgör 48 % av BNP. Visst, tjänstesektorn är den sektor som har varit starkast på frammarch under de senaste decennierna men jag kan i mitt stilla sinne fundera på hur en bnp kan existera överhuvudtaget om inte produktionen är det viktigaste. Visst vi kan alla sälja våra tjänster, stå och le i en hotellobby eller ta hand om varandras barn, det är jätteviktigt MEN finns ingen produktion, inga varot så finns inte heller pengar att betala för tjänster. En ekonomi kan inte bestå av luft och pengar måste alltid vara "kvitton" för något som verkligen existerar.

Men det är inte detta jag egentligen tänker skriva om. I stället handlar det om DN debatt och DN:s ledarsidor. Under mina statsvetenskapliga studier blev jag och min klass uppmanade att prenumerera på dn och följa debatten där, för det var där allt hände. Akademiker och politker uttrycker sig på DN debatt och får man en artikel publicerad där vinner man gehör/misstro hos en bred skara. Men det viktiga är att man är "någon" om man syns där. DN debatten är den svenska elitens anslagstavla. Men vilka läser egentligen DN debatt? Jag tror att det är en synnerligen begränsad skara bestående av högutbildade, samhällsdebattörer och politiker. Den verkliga debatten i vårt samhälle bör väl främst föras i de politiska beslutande församlingarna och i förlängningen på torg, i skolor, på arbetsplatser, hemma vid köksbordet? Men debatten når inte dit, därför att den förs på DN:s första fyra sidor. I stället blir det ett forum av eliten för eliten!

Många ute i Sverige prenumererar inte på DN och läser inte DN. Tidningen är en Stockholmsbaserad morgontidning som visserligen analyserar och skriver om politiska händelser, utrikesnyheter och viktiga händelser inom landet, men ute på landsbygen (dvs allt utanför storStockholm) läser man oftast sina regionala morgontidningar och många som testat DN några veckor väljer att avstå den då den är alltför fokuserad på Stockholm. Då och då publiceras ju vissa debattinlägg från "högt uppsatta" politiker även i de reginala morgontidningarna, men då handlar det ofta om nedkortade varianter eller svar på tal.  De akademiska diskussionerna nåt dock aldrig dit. Hur ska Sverige kunna ha en levande debatt om så få människor tar del av det forum där den viktiga debatten förs? Väljarna blir alltmer främjade från politikerna och ser dem endast vart fjärde år. Det är inte särskilt konstigt eftersom väljarna befinenr sig på helt andra forum, läser andra tidningar, ser andra TV:program och finns på andra forum på internet!

Homosexualiet och adoption

Tack för all respons på gårdagens inlägg där jag diskuterade ifall homosexuella bör förbjudas att adoptera. Jag hoppas att alla som läste det insåg att den dröp av sarkasm. Min erfarenhet av den yngre generationen är annars att den tyvärr inte använder sig av ironi och i många fall inte förstår det.

Jag fick en tänkvärd kommentar av Papi som skrev att barnet borde komma i första hand. Naturligtvis har han helt rätt. I socialtjänstlagen , första paragrafen, står att

När åtgärder rör barn skall särskilt beaktas vad hänsynen
till barnets bästa kräver. Lag (1997:313).

Vad kräver barnets bästa? I mina ögon mår ett barn bäst av att ha vuxna förebilder, uppleva kärlek och omtanke men samtidigt krav och uppmuntran. Jag tror att det är oerhört svårt att bedöma om en människa är lämplig som förälder utifrån sexuell läggning. Å andra sidan och av egen erfarenhet är jag övertygad om att inngen människa är född lämplig förälder utan man blir det efterhand. Det sägs ju att ingen är redo att skaffa/få barn förrän man får det, vilket gör att det är oerhört svårt för socialtjänsten att bedöma barnlösa pars/ensamståendes möjligheter att uppfostra ett eller flera barn.

Det finns dock ett STORT problem! I debatten pratas sällan om barns rättigheter, utan det handlar om vuxnas rättigheter och möjligheter. Föräldrar verkar alltid ha rätt till sina barn, men barn har inte rätt till sina föräldrar! (Här handlar det främst om frånvarande biologiska pappor, och i vissa fall mammor). Ett barn som blir bortadopterat, vare sig det är ett svenskt eller utländskt barn blir det av någon anledning. Finns det då en eller flera vuxna som vill ta hand om och uppfostra barnet som sitt eget så är det ju jättebra. Det ställs höga krav på människor som vill adoptera. Det ställs inga krav på människor som skaffar biologiska barn. En homosexuell människa som adopterat ett barn har kontrollerats ytterst noga medan jag som mamma till ett biologiskt barn inte har haft kontakt med socialtjänsten annat än när en uppgörelse om ensam vårdnad gjordes.

Nu vil jag inte säga att alla homosexuella har rätt att adoptera barn! Papi har rätt. Naturligtvis handlar allt om att barnen har rätt till trygghet. Men om den tryggheten finns hos homosexuella människor så är det där barnet ska kunna växa upp!

Jag är lite intresserad av vad ni som läser tycker i frågan. Kommentera gärna. Är det rätt att homosexuella får adpotera? Bör man kontrollera biologiska föräldrar? Vad har barn egentligen för rättigheter i vårt samhälle?

Förbjud homosexuella att adoptera?!

Homosexuella bör förbjudas att adoptera barn därför att barnen kan bli mobbade.
Vi bör även förbjuda feta människor att skaffa barn. Fetma kan vara genetiskt och feta barn kan bli mobbade. Alla med synfel bör också förbjudas att skaffa biologiska barn då detta också kan vara ärftligt och vi vill ju inte riskera att barn kallas galsögonorm. Inga barn bör heller utsättas för att kallas flaggstång så onormalt långa människor bör definitivt inte skaffa avkomlingar! Kändisar, landshövdingar och politiker bör definitivt varken få adoptera eller skaffa biologiska barn. Tänk hur hemskt det måste vara för ett barn att heta Marjasin eller Söögard i efternamn!

Homosexuella bör förbjudas att adoptera barn för ett barn behöver både manliga och kvinnliga förebilder.
Naturligtvis är det så. Ta därför också bort möjligheten för ensamstående att adoptera. Skilsmässor där det finns barn inblandade ska naturligtvis kriminaliseras omgående. Svårigheter finns när det gäller dödsfall. Hur hantera när den ena föräldern dör? Föreslaget här blir tvångsäktenskap mellan änkor och änklingar där minst ett omynidgt barn efterlämnats. Tvångsmata alla kvinnor som inte lever i ett stabilt samboförhållande med p-piller så att inga oväntade graviditeter uppkommer vilket kan leda till att barn föds med bara en förälder närvarande, då det leder till att det saknas manliga förebilder!

Homosexuella bör förbjudas att adoptera då det är onaturligt.
När det gäller heterosexuella förhållanden bör dessa genomgå en nggrann undersökning innan adoption kan komma på fråga. Övervakning i sovrummen rekommenderas så att inga onaturliga sexuella aktiviteter förekommer, såsom oralsex, analsex, oväntade ställningar utöver missionären och anat perverst! Även andra onaturliga beteenden bör leda till förbud. Detta kan innefatta yrkesarbetande kvinna, mobiltelefon (det är inte naturligt att kunna kommunicera med någon i en annan världsdel utan sladd) eller takfläkt (det är naturligt att ligga och svettas på sommaren när man försöker sova. Allt annat är alltså onaturligt).

Homosexuella bör förbjudas att adoptera eftersom barnet kan bli hjärntvättat.
Samma sak gäller naturligtvis politiskt engagerade, hårdrockare, religiösa, pizzaälskare och volvoförare (annars kanske barnet växer upp till en rabiat Saab-hatare).

Ni som ännu återstår är varmt välkomna att lämna in en ansökan om adoption till närmaste sociala myndighet. Hosta upp de 100.000 kronor som behövs till att börja med och njut av er nya familjemedlem.


Våld mot tjänsteman

I artikeln Aftonbladet: Det nya buset skriver tidningens politiska krönikör Lena Melin en analys om två politiker som åtalats för brott. Det handlar dels om folkpartiets Jakobsson och innefattar den sönderältade "skandalen" om intrånget i Sapnet. Men, eftersom rättegången mot SSU:s ordförande Anna Sjödin inleds idag är det även fokus på denna händelse. Melin avslutar med texten: "SSU:s pressekreterare tar till storsläggan, han hotar med justitieminister Thomas Bodström. Vackert? Inte särskilt, inte ens under ett krogbråk mitt i natten."  Att hota med Bodström kanske ses som lite överdrivet men med tanke på vad Bodsröm har gjort annars under de senaste åren i form av inskränkningar i den personliga integriteten och steget mot ett 1984-samhälle så är steget kanske han är rätt person att hota med. Steget från att börja övervaka oskyldiga medborgare till att börja ägna sig åt ministerstyre och ge små favörer till kompisar som råkat illa ut tycks nog i deras ögon inte särskilt långt.

SSU:s ordförande Anna Sjödin anklagas alltså för våld mot tjänsteman men uppgifterna om vad som egentligen hände den ödestigra natten går isär. Sjödin gjorde en motalanmälan mot vakten och hävdar att hon inte alls kallat honom "svartskalle" och tyvärr (för henne) visade det sig ju att vakten ifråga inte alls var någon anabolstinn, kriminell "blatte" utan en ung man som studerade till läkare.  MEN: har det med saken att göra? I vårt rättsamhälle ska det inte tas hänsyn till sådana saker. Vi använder inte karaktärsvittnen i Sverige utan det är gärningarna som är de viktiga! Vad är det som säger att vakten INTE använde sig av övervåld trots att hans sköter sina studier? Vi vet att väktargrupper och nattklubbsvakter är som poliser när det gäller att hålla samman inom yrkeskåren utåt. Detta innebär att väktarkollegors vittnesmål kanske snarare borde väga mindre än Sjödin & co:s. Alla vi som har varit unga och dumma vet hur det går till på krogen. naturligtvis använder sig vakterna av övervåld. (Generalisering, javisst, men jag tror att vi alla med lite krog-erfarenhet har sett eller upplevt liknande saker).

Men vad fan är problemet? Ska politiker vara snälla, rara söta små lamm som aldrig har varit fulla, aldrig haft skulder, aldrig varit sexuellt promiskuösa, aldrig gjort några fel? Eller ska de representera folket och vara en del av folket? Jag struntar blankt i om Anna Sjödin var våldsam vid avhysandet, om hon kallade honom svartskalle, om hon var full. Det viktiga är att det snarare bevisar att hon är en vanlig människa som gör dumheter, ångrar  sig, åker på stryk, hamnar i fyllecell och hotar med sina coola kompisar. Det är en politiker som vet hur det ser ut i samhället och har upplevt det "på plats". Hon är ingen elitmänniska, ingen fuhrens lilla flicka med sund skäl i en sund kropp. Tack Gud för det.

Tillägg: Nautrligtvis är det inte rätt att slåss med dörrvakter och skrika rasistiska tillmäten. Själva händelsen är inget jag försvarar. Sjödin & co visade ett stort brist på omdöme, vilket tyvärr är vad många av oss gör när vi fått i oss för mycket. Om människor lär sig att gå hem i stället för att gå vidare när promillehalten kommer över hjärndöd-nivån så skulle helgnätter bli mycket trevligare var man än befinner sig.

Fildelning som ett politiskt ställningstagande

Alla kan storyn. Från och med slutet av 90-talet fanns internet i var mans hem (samt kvinnas, barns, androgyns och andra icke identifierbara varelsers). Napster blommade, därefter sådant som kazaa (ursäkta svordomen) dc, torrents o.s.v. Idag är vi ungefär en miljon svenskar som gör DET. Ja, jag säger vi och erkänner härmed att jag kanske råkat ägna mig åt detta förargelseväckande intresse vid tillfälle. Antipiratbyrån tvår sina händer samtidigt som de ler invärtes åt möjligheten att få ett vip-kort på spybar (Att vara Sveriges mest hatade person måste väl leda till kändisskap?) och piratbyårn säler t-shirts med fartyg på. Piratpartiet bildades och lyckades på några månader jobba ihop ett stöd som resulterade i 0,6% av rösterna i riksdagsvalet och fildelning började mer och mer omtalas som en folkrörelse.

Alla argumentstinna, retroliberala debattörer jublar över folkets politiska manifestation och kampen mot kapitalismen i form av mediabolagens giriga direktörer skapar samtidigt ett marxistiskt tonfall i debatten samtidigt som motaktörerna ledda av APB får gehör av Liza Marklund, Jan Guillou och Per Gessle som snyftande övertygats om att en nedladdad kopia är samma sak som en utebliven intäkt. Den nya folkrörelsens Don Quixottar kämpar vidare mot skivbolagens väderkvarnar och på barrikaderna kan man slåss i vetskapen om att man har en miljon svenskar bakom sig.

Well... Tyvärr tror jag inte riktigt på detta. Jag minns telefonsamtal från kompisar som går ut på att "Hej jag har fått internet, hur gör jag för att enklast ladda ner Ugglas skiva?". När man diskuterar piratpartiet tas det som ett skämt och en vidare politisk och samhällsdebatt leder till ointresse samtidigt som människor som då och då tankar en film anser att Bodström borde bli nästa partiledare för S. Så tyvärr måste jag nog tillstå att det inte handlar om en miljon presumtiva väljare för PP. Inte heller en politiskt inriktad folkrörelse med informationsfrihet som yttersta mål. I stället finns ett gäng eldsjälar som faktiskt tar upp viktiga, demokratiska frågor samt en stor massa som fildelar upphovsrättsskyddat material på grund av att det är billigt, enkelt, bekvämt o.s.v. Och eftersom det finns enorma mängder material runtom i p2p-världen bara fortsätter och fortsätter och fortsätter tankandet, även av material man aldrig annars hade ägnat en tanke åt att köpa/hyra/snatta. (Där föll även tesen om att en nedladdad kopia är en vara som annars hade inhandlats).

Nej, ska fildelning bli en het politisk och demokratisk fråga för den stora massan krävs det nog att APB, polisen, åklarna och alla myndighetsutövare verkligen börjar förfölja, trakassera och jävlas med fildelare på allvar. Fram tills dess kommer nog debatten att enbart ske inom en mindre skala. FIldelning är inte en gräsrotsrörelse, snarare en masshobby!

Våra trista partier....

I DN idag skriver Henrik berggren på ledarplats att ett sätt att förnya det svenska politiska systemet skulle kunna vara att införa majoritetsval, men inte nödvändigt av brittisk modell. Han tror att det skulle innebära ett lyft och en förnyelse av våra partier. Genast börjar det i mitt huvud surra runt ett minne från när jag för ett gäng år sedan läste jämförande politik och vi fick lära oss om systemet i Japan där man tillämpade majoritetsval i flermansvalkretsar, vilket gjorde att partierna fick vara strategiska avseende hur många kandidater man ställde upp med. Om en kandidat var för populär kanske han tog röster från de andra från samma parti vilket skulle innebära att endast han och ingen av de andra fick mandat i det nationella parlamentet trots att partiet proportionellt kanske skulle ha en mycket stor majoritet av rösterna. En mycket underhållande tanke, då valet blir väldigt personrelaterat och spännande och intressant ...

Detta är dock inget jag skulle förespråka för Sveriges del. Om ni minns det förra presidentsvalet i USA när herr Bush den yngre för första gången valdes till president, trots att Gore fick fler röster inser ni dilemmat med majoritetsval, mina vänner. Vårt stabila parlamentaristiska system känns betydligt mer rättvist, även om rättvisa kanske är en förlegad idé när det gäller politik?

Nej, det stora dilemmat i Sverige är, i mina ögon, att partierna är vansinnigt tråkiga och (ni har hört det förut jag vet) att samtliga riksdagspartier mer och mer har närmat sig mitten. I de klassiska ideologierna kan man få ett hum om skillnaden, men ärligt talat: hur många känner till dessa förutom från några riktigt tråkiga lektioner i skolan? I partiprogrammen kan man också skönja skillnader partierna emellan men jag tror att majoriteten av väljarna aldrig ens har hållit i ett partiprogram, än mindre läst det. Så mer inriktning mot personal och en möjlighet för kandidaterna att marknadsföra egna åsikter som kanske inte helt stämmer överens med partilinjen är nästan ett måste för att få intresset bland väljare att öka, samtidigt som en riksdagsplats inte blir en rättighet om man en gång fått den. Många gamla uvar sitter på ren rutin och väljarna är inte ens medvetna om att de röstat in dem i den högst beslutande nationella församlingen. Några klyshor på afficher och uttalanden i partiledardebatter är vad som avgör valet (och ibland valstugerepotage och andra pinsamma historier). En politiker SKA INTE i första hand representera sitt parti. Hon eller han ska naturligtvis representera sina väljare, sina valkretsar och den personliga övertygelse som presenterades inför valet. Bryt alla partipiskor, gör den reginala förankringen viktigare än partiboken och sluta tänk att det sm funkade på 1800-talet fungerar idag!

Andra bloggar om: partier, politik  och valsystem  

Stackars lilla barn

Det är synd om den s.k. Folkpartispionen. Bland annat i aftonbladet  berättas det om hur Per J utsågs till syndabock och mutades för att ta på sig skulden och bli syndabock när det gällde den där upphaussade historien om dataintrång i socialdemokraternas intranät. Visst, det var dumt av honom att gång på gång gå in via någon annans uppgifter. Det är korkat att tro att man hur länge som helst kan fortsätta utan att åka fast när alla vid det här laget borde vara medvetna om att inloggningar och trafik loggas överallt och att ip:s som ska vara personuppgifter och därför skyddade lämnas ut kors och tvärs om en aktör med tillräcklig tyngd i orden ber om det.

Men nu har vi alltså en kille som gjort sådant som varenda parti, men tyngdvikt på ungdomsförbunden alltid ägnat sig åt. Och vad händer? Det uppdagas och någon smart kille/tjej på S' partihögkvarter inser hur bra tajmat det är. Media rycker ut som på befallning och Per Jodenius shavotteras. Ordningen återställd.

Men herregud! Vi som en gång tillhört ett politiskt ungdomsförbund vet hur det fungerar. Stämningen inför ett val är lika hetsig som i en hejjaklack inför ett derby. Att med hjälp av någon annans uppgifter ta sig i ett intranät är ingenting. Spioneri, visst, det funkar, precis som att åka/såringa runt på nätterna och förstöra andra partiers valaffischer eller förtala, skapa rykten, förstöra... Så Per Jodenius, gå inte runt och spela ett oskyldigt får som kastats till vargarna. Du är skyldig! Men du är inte den ende och jag vet det, många vet det. Häng alla aktiva i ungdomsförbunden i samma vägskäl och skapa en politikerkår som inte gör misstag och aldrig någonsin beter sig lika härligt galet som ungomar alltid gör.

Förbjuda red bull?

Expressen skriver om Robin, 18 år, som dog efter att ha druckit red bull framför TV:n efter att ha pluggat inför körkortsprovets teoridel. Jag sörjer med Robins familj, vänner och annat, samtidigt som jag ser hur konsumentföreningen (vilka är det egentligen?) anser att man inte ska dricka detta. Det kommer nog inte dröja länge förrän det införs ett förbud mot den aktuella ingrediensen och alla blir nöjda och glada igen.

Men, stopp ett tag! När jag läser lite längre ner i artikeln ser jag att Robin samma kväll hade druckit folköl. Jag minns hysterin för några år sedan när människor dött på dansgolv och andra ställen efter att ha blandat drinkar med Red bull. Men! Aldrig någonsin har jag läst om något fall där en människa avlidit av red bull utan att blanda det med alkohol. Samma sak kan för övrigt sägas om den nu förbjudna drogen GHB (och den närbesläktade GBL) Människor dog av dem, alltså förbjöds de. Ectasy har också dödat människor - i kombination med alkohol. Men aldrig, aldrig någonsin har det tagits upp i debatten att alkohol skulle kunna vara boven i dramat. Red Bull, GHB o.s.v. är INTE farliga annat än i kombination med alkohol. Att då verka för förbud att "bidrogerna" i stället för att gå till huvudkällan är ju vansinnigt.

Antingen lever vi i ett samhälle som tillåter alkohol då drogen i fråga är en del av vår kultur och tradition. Då får vi också acceptera vissa dödsfall, skador och annat till följd av detta. Att överhuvudtaget göra det illegalt att producera, sälja och inta den indirekta orsaken - i stället för den direkta, tyder på trångsynthet hos makthavarna. Konsekvens måste väl råda även när det gäller så folkkära droger som alkohol?

Nej, jag anser naturligtvis inte att vi ska förbjuda alkohol. Lika lite som jag anser att red bull ska förbjudas. Vuxna människor väljer själva vad de vill inta och med tanke på att media regelbundet fokuserar på riskerna finns alla möjligheter i världen att bilda sig och själva ta ställning. Låt inte storebror bestämma utan ta dina egna risker och välj själv i stället.

Sverigedemokrater som Vågmästare

Värmlänning som jag är kan jag inte låta bli att intresseras och fascineras av tanken på att Sverigedemokraterna nu fått vågmästarroll i minst två kommuner. Igår stod det klart att SD trots allt fick ett mandat i Hammarö kommun och därigenom blev det jämnt mellan blocken s+V och alliansen+MP (som tydligen av tradition tillhör borgarna i den aktuella kommunen). Sedan tidigare har de haft två mandat i Kil och i övrigt är blocken lika stora även här. Insideinformation från Moderaternas led talar om att de är övertygade om att sossarna kommer att välja att samarbeta med SD därför att "de till varje pris vill ha makten oavsett vilka de tvingas samarbeta med". Jag kan tänka mig att det är ungefär så socialdemokrater och vänsterpartister resonerar om Moderaterna också i den aktuella kommunen.

Hur kommer nu Sverigedemokraterna att agera i de kommuner man blivit oerhört starka genm sin vågmästarroll? Det är svårt att svara på då erfarenheter från tidigare mandatperioder visat på att de inte alls varit särskilt aktiva i de kommuner mandat har funnits under tidigare perioder. I en intervju igår i Värmlands folkblad berättade Hammarös invalde SD-politiker att han alltid tidigare har varit socialdemokrat och att det därför känns närmast till hands att vända sig åt vänster för samarbete, men att han kommer att konstituera partiprogram och sympatisörer inför voteringar i varje enskild fråga. (Fast jag kan medge att hans språk var något mer folkligt). Det ska bli intressant att se vad detta innebär. Missgynnespartier har ofta en möjlighet att skapa lite turbulens, titta bara på Ny demokrati:s riksdagsår. Det är svårt att veta exakt var de står när de blir invalda men så småningom börjar deras politik smälta samman med endera blocket. Förhoppningsvis handlar det då om det block deras väljare skulle ha sympatiserat med om de inte fanns, annars kanske olika ställningstaganden i allt som inte rör den aktuella missgynnesfrågan snarare kan ses som ett svek mot den egna väljarkåren.

Jag tänker bänka mig på första parkett (vid datorn) och följa framtiden med stort intresse. Förhoppningsvis innebär valresultatet att vissa infekterade frågor kommer upp på den politiska agendan och tas på allvar även bland de övriga partierna. Missnöjet som SD är ett uttryck för har naturligtvis en förankring i verkligheten och hade man tidigare motverkat segregationen och aktivt arbetat med lösningar på de problem som finns hade det aldrig funnits utrymme för ett parti som Sverigedemokraterna.



Missnöje och Sverigedemokrater

Jag vet att jag har skrivit om missgynnespartier, särskilt i form av Sverigedemokraterna tidigare, men det går inte att undvika frågan. Vi vet följande: Valet var jämnt, vilket opinionsundersökningarna veckorna före valet låtit påskina. Jag är övertygad om att detta var den absoluta anledningen till att Sverigedemokraterna INTE erhöll några riksmandat. Jag är också övertygad om att detta också var den bakomliggande orsaken till att så få människor visade sitt missnöje genom att rösta blankt. Mina åsiker om Sverigedemokraterna går inte att ta misste på: Om man nu vill visa sitt missnöje och sina rasistiska tendernser i samband med ett val, varför i h-vete väljer man Sverigedemokraterna som faktiskt inte alls vill sätta stopp för flyktingars möjligheter att ta sig in i Sverige? Andelen s.k. invandrare i Sverige kommer naturligtvis INTE att minska genom att kraftigt begränbsa det antal människor som tillåts komma hit, snarare kommer det inte att öka i lika hög utsträckning som tidigare. Vill man vara flyktingfientlig ska man väl i så fall rösta på Nationaldemokraterna som vill sätta stopp helt och fullt? Detta säger å andra sidan en hel del om SD:s väljare som troligen inte ens läst varken valmanifest eller partiprogram utan enbart lyssnat till vad motståndarna har haft att säga (övriga partier och media alltså). "Sverigedemokraterna är rasister". "Va, är Sverigedemokraterna rasister, då måste jag rösta på dem tjohej". Vilka andra partisympatisörer röstar på ett parti utifrån vad motståndarna säger? I så fall skulle sosse-röstarna enbart bestå av människor som vill att folket ska leva på bidrag och betala all sin inkomst i skatt medan Moderaternas anhängare till fullo skulle anse världen som en bättre plats om klyftorna ökade, de rika blev rikare och de vanliga människorna dog svältdöden. Men jag har svårt att tänka mig att någon röstar utifrån motståndsargumenten annat än just på Sverigedemokraterna. Omg, var konsekventa: Är ni rasister så rösta på Nationalsocialistisk front eller åtminstone Nationaldemokraterna och låt Sverigedemokraterna komma upp till bevis i stället för att bara rabbla smörja om att göra det bättre för svenskar, gamlingar och andra utan att ha några konkreta förslag.

Ni som nu dessutom valt att rösta in Sverigedemokrater i era kommun- och landstingsfullmäktige; snälla engagera er de närmsta fyra åren. Följ diskussionerna, debatterna, motionerna o.s.v. Ta reda på vad era folkvalda politiker gör med de mandat ni har gett dem. Är de konsekventa? bedriver de en politik som gynnar svenskar, äldre, skolan och blaha blaha? Eller sitter de bara i den folkvalda församlingen utan att försöka genomdriva en konsekvent politik? Analysera och fundera inför valet om fyra år och gör inte samma misstag igen. Rösta på en helhetspolitik eller på ett parti som verkligen representerar era mörkbruna åsikter i stället för ett populistiskt missgynnesalternativ som inte ens vågar stå för sina främlingsfientliga åsikter!





Blankröster och missnöje

Detta har hänt:
Söndagen den 17:de juli var det riksdagsval i Sverige ännu en gång.
Spänningen var olidlig, för denna gång hade väljarna fått löfte om att de blanka rösterna skulle redovisas! Imperial marsch spelas svagt i bakgrunden under tiden de rätta siffrorna ropas upp...
9-6-9-2-2          BINGO!!!! ropar folkmassan.
Japp, säger kommentatören, vi kan alltså konstatera att blankröstarna inte uppnår 4%-spärren för att få riksdagsplats, jag är ledsen men försök igen nästa val. 
Precis, kära vänner, blankröstarna är inte längre ett stort parti. I stället är de bara det näst största partiet utanför riksdagen, omsprungna av Sverigedemokraterna och troligen även de mindre riksdagspartierna. 
Partiledaren öfr blankrsötarna bestämmer sig för att avsäga sig alla uppdrag och flytta till sin herrgård på Gotland och Gert Fylking föreslås av folket till ny partiledare, men från radiostudion, där han har haft ett mandat i flera år säger han konsekvent "nej nej nej". Blankröstarnas valkampanjledare utsätts för misshandel av några arga soffliggare, som visserligen inte gick och röstade (de var ju bakis ffs) men som ändå ansåg att partiets kampanj hamnat i skymundan när all fokus i debatten lagts på blockskillnaderna och det faktum att det jämnaste valet i historien var på väg att utspelas. Soffliggarnas grupp, som av tradition stött det vänstra blocket rullade över på sidan och funderade på om valresultatet skulle påverka systembolagets öppettider samtidigt som de organiserade blankröstarna ännu en gång drog en arg suck och gnisslade tänder över det faktum att de ännu en valnatt blivit bortglömda...

Margot säger definitivt nej?

Billy Butt sa: En kvinnas nej är inte alltid ett nej. 
Göran Persson sa: Nej nej nej nej.
Problemet är att jag litar på Margot.
Så vem? Bodström?
Help us God!!!!


Slutgiltigt valresultat

Torsdag morgon. Det är fortfarande kolsvart ute.
Igår var det onsdag, vilket betyder att det igår var sista dagen att sammanställa alla röster till riskdagsvalet. Visst, riktigt klara är de nog inte än, efter vad jag har förstått, men siffrorna såsom de presenteras just nu bör inte förändras nämnvärt. Däremot är val till vissa landsting, men särskilt kommuner ännu ovissa. I några fall handlar det ju om endast en eller ett par röster som skiljer blocken åt.

Det mest spännande så här långt är i alla fall:
Sverigedemokraterna har för tillfället 2.94 % av rösterna till riksdagsvalet.
Piratpartiet är sverigest tredje största parti utan för riksdagen.
Det krävs över 400 röster för att få 0.1 % av rösterna vilket kommunisterna har lyckats med.
Det gick bättre för Palme innan han mördades. Denna gång fick Palmes parti endast fem röster.

I övrigt känns det ganska lugnt än så länge. Formellt har vi ingen ny statsminister, däremot en person som fått i uppdrag att bilda regering. Många kommuner står utan given majoritet/ledning och Sverige sover vidare några minuter till.

För övrigt måste jag säga att jag är imponerad över alla vädjanden Margots blogg är nedlusad med. Det anske inte får henne att bestluta sig för att ställa sig till förfogande vid ett framtida val av ny partiledare, men jag kan tänka mig att det rör henne djupt att veta att så många här hemma vill att hon kommer hem.


Svarta gänget

Då var dom kompis med fascisterna
Då var dom bundis med nazisterna
Då var dom bästis med rasisterna
Då var dom ett med falangisterna
Det var då, det var längesen
Men nu står samma svarta gäng
Och har häng
PÅ ministertaburetterna igen....

Så skrev Afzelius före valet 1988 och blev hotad av dåvarande moderatledare Adolfsson.

Den kan fortfarande kännas aktuell om man har en vänsterideologi i ryggen, men jag är inte rädd för moderaterna. M och deras partners har tagit folkhemstanken, kapat de förlegade bitarna, lagt till lite liberalism några droppar konservatism, bestämt sig för att göra livet jobbigare för bidragstagare och pytsat ut "De nya moderaterna". Förhoppningsvis leder det till ökad sysselsättning, fler arbetstillfällen och allt annat de hoppas p. Det återstår dock att se.

Vad som värre är: Sverigedemokraterna skulle jag nu vilja kalla för Svarta gänget. Med siffror som närmar sig 3% är det inte långt kvar till riksdagsplatsnivå. NSF och Nationaldemokraterna har även de fått ett antal röster, även om jag vill minnas att det kan ha varit några fler tidigare val. Hur många vet vad de röstar på när de röstar på Sverigedemokraterna? De samlar politikerföraktare och främlingsfientliga anhängare trots att de faktiskt inte alls vill stoppa invandringen (vilket däremot nationaldemokraterna vill). Men deras åsikter om fastighetsskatten? Spritmonopolet? Vägtullar? A-kassa? Spridning av farligt avfall? Fildelning? Pensionsåldern? Hur många känner till detta? Jag känner att det är oerhört patetiskt att rösta på ett parti utifrån en missgynnesfråga när det handlar om något så viktigt som Sveriges framtid. Fast i och för sig kanske den katastrofala intergrationspolitiken äntligen kommer upp på den politiska dagordningen igen.

Har jag missat nåt?

Alliansen ska sänka skatterna för "normala" människor och låginkomsttagare med någon tusenlapp i månaden. Trevligt trevligt....

En fundering bara: Den största delen av inkomstbeskattningen är väl kommunalskatten? Bestämmer inte kommunerna själva över den?

Har jag missat nåt??????

Revolution vs Militärkupp

Det har sagts förut men det tål att upprepas.
Av någon anledning har vänstern tagit patent på begreppet revolution.
När jag säger vänstern menar jag naturligtvis inte vårt marginella vänsterparti, tidigare kommunisterna, utan "världsvänstern" som med ett annat ord ofta kallas kommunismen/socialismen o.s.v.
Det som hände på Kuba var en revolution. I Kina ägnade sig Vår älskade Mau åt Kulturrevolutionen efter den "riktiga" revolutionen. (Kulturrevolutionen gick ut på att jävlas med den intellektuella befolkningen men det är en annan historia). Den ryska revolutionen har vi alla läst om och varenda unge har fått årtalet 1789 inristat i hjärnan. (Den franska revolutionen var väl visserligen inte kommunistisk utan grundad på de liberala värderingar som växte fram under upplysningen, men den visar ändå en klasskamp då aristokratins huvuden rök på löpande band).

Vad är det då som skiljer Saddams sätt att ta makten i Irak från revolutionen? Vad är det som skiljer Thailand idag från revolutionen? Vad är det som skilde Chile på 1970-talet när Pinochet tog över makten från Allende från revolutionen? Naturligtvis att kuppmakarna och revolutionärerna dessa gånger inte kan sägas ha tillhört vänstern. Men vad är den egentliga skillnaden mellan en militärkupp och en revolution (vilket enligt de defintioner jag lärt mig egentligen ska kallas revolt, men det är också en annan historia)? Kuba-exemplet är intressant då det här handlade om en gerillarörelse bestående av män iförda uniformer. Kan inte detta ses som militäriskt och inte revolutionärt? Vi vet alla att Fidel inte blev kommunist förrän EFTER revolutionen, efter påtryckningar av Che och Raol. Innan dess var han bara en man som vill bryta loss Kuba ur Batistas "förtryck". Inget kommunistiskt över det. Var den kubanska revolutionen alltså ett kuppförsök som efter genomförandet förvandlades till en revolution?

Och sedan exemplet Ungern av idag. Massdemonstrationer utanför parlamentet då det visat sig att sittande premiärminister inför valet ljugit för befolkningen. Demonstrationerna är inte organiserade men börjar på att bli enligt en källa till DN. Om de organiseras så väl att premiärministern avgår och något annat följer på icke-demokratisk väg - är det då en revolution, eller måste vi vänta och se om de är kommunister?

Söndertjatat val

Visst är valet till rikstad, landsting och kommuner redan söndertjatat men det verkar finnas ett annat val som tjats sönder ännu mer på bara två dagar. Nu handlar det om valet av Göran perssons efterträdare som socialdemokraternas partiledare.
När andra tjatade om Mona i mitten av 90-talet skrek jag efter Margot. Nu skriker alla efter Margot så vem ska jag tjata om? Trollet Bodström som gör allt i sin makt för att krossa våra grundlagsskyddade friheter? LO-tanten som inte har någon politisk erfarenhet, men ändå utgör beviset för att LO bara är sossarnas hejjaklack? (när det egentligen borde vara tvärtom med tanke på vilka det en gång var som skapade SAP). Kanske den söta blondinen Messing eller sköna Ibbe?
Nej, jag tycker inte om att gå med i leden och skrika som massan. Därför föreslår jag Jan Emanuel! Ni vet, han långhåriga snubben som var med i Robinson för att komma in i riksdagen. En snubbe som är beredd att svälta i 3 månader för en plats förtjänar nästan att bli partiledare. Och andra dokusåpastjärnor har ju redan blivit det i år *host* så varför inte? Nu ser det ju dessutom ut som om den undersköna Lucia-inspirerande Robinsonvinnaren inte kommer att få något riksdagsmandat framöver så då måste man ju ge honom en stilfull reträttpost så att han slipper gå tillbaka till det gamla kneget som innebar att spela Svälte Räv med drogade ungdomar.






RSS 2.0