Tvångsvård

I dagens DN diskuteras på debattplats hur rättssäkerheten ständigt kränks i samband med förhandlingar i Länsrätten angående tvångsvård enligt tre olika lagar. I samband med mål som rör LVU, lagen om vård av unga utreds frågorna och förhandlingarna tar längre tid än i fall som rör tvångsvård av vuxna, såsom missbrukare och psykiskt sjuka. Debattörerna, som nyligen avslutat ett projekt där de studerat mål angående tvångsvård i landets länsrätter hävdar att detta kan bero på skillnaden i syn på utredningar gjorda av läkare jämfört med socionomer. Rättsosäkerheten blir också stor då det inte är själva myndighetsagerandet som prövas, trots att lagen så säger, utan den enskildas situation. Den enskilde blir därigenom åter utsatt för en granskning medan myndigheten inte prövas.

Jag har ingen kännedom om hur det fungerar i dessa mål i länsrätter. Jag har inte läst in mig på rapporten eller ärendena och jag har själv ej bevittnat en dylik händelse, men förlitar mig på debattörerna. Däremot finns det en ytterst viktig fråga som ej diskuteras. Vi har läst de senaste åren om diverse vansinnesdåd utförda av psykiskt sjuka elelr instabila individer. Mest känt är nog mordet på utrikesminister Anna Lindh. I artiklar i media och i domstolsförhandlingar har framkommit att gärningsmännen sökt hjälp inom den psykiatriska öppenvården, men skickats hem på förhand eller nekats hjälp. problemet ligger, enligt mig, alltså på ett helt annat plan. Om hjälp erbjuds inom öppenvården i tillräckligt hög utsträckning kommer många fall aldrig att nå så långt som till tvångsvård. Glappet mellan behoven och vårdens möjligheter är alltför stort.

jag skulle vilja hävda att samma sak gäller avseende vård av missbrukare. Missbrukarens folkbokföringskommun är avgörande för om han/hon ska få hjälp att avsluta sitt missbruk, snarare än individens behov och missbrukstillstånd. Vissa kommuner är beredda att erbjuda dyra alternativ såsom behandlingshem, medan andra hänvisar till enskilda kommunala enheter med sporadisk kuratorkontakt. Om de missbrukare av alkohol och narkotika som självmant ber om hjälp verkligen erhåller den kanske missbruket kan stoppas och hindra tvångsvård i ett senare skede. Mina privata exempel i frågan handlar om en missbrukare som dömts för missbruksrelaterade brott vid tre tillfällen och självmant vänt sig till kommunen för hjälp och eventuell behandling, men som nekats av kommunen då den utredande socionomen inte funnit belägg för att missbruk föreligger. Det krävdes intervjuer med flera anhöriga och intensiva insatser från missbrukaren själv för att socialsekreteraren skulle ändra sig och så småningom förorda ett behandlingshem.

Att som människa med missbruksproblem eller psykiska åkommer tvingas kämpa för vården är orimligt då det ofta krävs individuella insatser som inte ens helt "tillräkneliga" drogfria vuxna skulle mäkta med alla gånger. Kraven på den enskilda att själv bevisa sina problem gör att många säkert drar sig för att söka vård och i stället återvänder till missbruk eller destruktivt beteende. Om alla dessa människor i stället fick den hjälp de behövde skulle troligen fallen av tvångsvård minska, även om de naturligtvis inte skulle försvinna helt.

Kommentarer
Postat av: papi

Bäst resultat vad gäller avgiftning och drogfrihet når Narconon. För plats där behövs det att sociala betalar. Avgiftningen sker utan ersättningsdroger.

När du talar om "hjälpskriket", någon slår en planka i huvudet på någon. Så tog man fram SOU 2002:3, Psykisk störning, brott och ansvar, med Sten Heckscher som ansvarig för utredningen.
"Bodström sa att psykiatrin är inte redo för det här".

2006-10-27 @ 14:00:48
URL: http://yttrandefrihet.webblogg
Postat av: Papi

Utredning SOU 2002:3 kan hämtas ner från nätet.
Med remissvar blir det ca: 1300 sidor.

2006-10-27 @ 14:03:04
Postat av: papi

http://www.regeringen.se/sb/d/108/a/488

Den är väl genomarbetad tycker jag.

Dessutom ska vi nog vara nöjda att vi har blivit av med Bodström.

2006-10-27 @ 16:41:09
URL: http://yttrandefrihet.webblogg.se
Postat av: papi

Beklagar livligt det fall du relaterar till.
Det är alltför vanligt.
Vårt samhälle är inte till för avvikande från normen för det normala.
Därför har vi ett 50-50 samhälle.
Men du vet hur det är "det är vägen som gör mödan värd".

2006-10-28 @ 01:07:55
Postat av: Anonym

Tvångsvård behövs, men det behövs fler former av tvångsvård, olika nivåer.
Det behöver inte innebära att en person intas fysisk på anstalt och blir inlåst direkt, skulle kunna vara tvång på att gå på samtalsterapi i någon form eller ta emot besök i hemmet, med hot om att om detta inte sker så kan personen omhändertas. För närvarande är det ett glapp där många psyksjuka utan sjukdomsinsikt inte får nån vård för att de inte är tillräckligt våldsamma eller till fara för sig själva. Det måste bli lättare med vissa tvångsvård för psyk.sjuka. /anhörig

2006-10-29 @ 13:00:43

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0