Göm undan de handikappade
Jag förstår mamman. Självklart vill hon ge sin son bästa möjliga utbildning, samtidigt som hon inte vill riskera hans liv och hälsa. Däremot är det fruktansvärt att ännu en funktionshindrad människa göms i en specialklass någonstans där den "normala" skolan och det "normala" samhället slipper se honom. Den svenska skolan ska vara öppen för alla - oavsett bakgrund - och allt görs för att underlätta för elever från andra kulturer och etniciteter. Jag har själv erfarenhet av ett föräldramöte där det av ungfär 30 vuxna fanns minst tre tolkar som översatte frökens information till föräldrar utan tillräckliga språkkunskaper i svenska. I samhället utanför skolan finns också hjälp för människor som inte har svenska som modersmål. Valinformation fanns att tillgå på x antal språk i september och rätten till tolk i samband med läkarundersökning har ibland skapat problem för landstingen, då specialutbildade sjukvårdstolkar varit såväl dyra som svåra att tillgå.
Jämo och Homo är snabba när det gäller att höja rösten mot diskriminering av kvinnor eller homosexuella och media uppmärksammar fall där gravida kvinnor eller kvinnor i fertil ålder nekats arbete. Visst finns det långt kvar att gå när det gäller jämställdhet mellan kvinnor och män, eller i förlängningen jämliketen mellan olika grupper, men detta är frågor som uppmärksammas.
Men hur står det till med våra funktionshindrade? Färdtjänst, hemtjänst, rullstolstillpassning och andra stödfunktioner är anpassade efter "Agda 83" som åker till doktorn varannan månad och annars helst håller sig hemma där hon får hjälp att kliva ur sängen av de snälla tjejerna från hemtjänsten. En funktionshindrad människa som är ung och vill leva ett aktivt liv måste hela tiden slåss för sina rättigheter och möjligheter på ett sätt som vi "gående, seende, hörande" människor aldrig skulle tolerera.
Så i stället gömmer vi undan människor i specialskolor, på servicehem och i väntrummen på sjukhuset. Om de syns i samhället ser vi dem och då finns de! Nej, det låter alldeles för jobbigt.
Förstår din kommentar om funktionshindrade. Men en del är så gravt fuktionshindrade att de inte kan gå i en vanlig klass. I det här fallet var inte hindret värre än att han kunde ta sig ut själv.
Assistenten var dålig vilket kan ske i specialskola.
Säkrade branddörrar som inte kan signalera person kvar? Behöver inte vara en handikappad som blir kvar. Det är säkerheten i skolan som behöver ses över. Men i många fall kan en specialskola vara ett bättre alternativ. Samma problem finns på olika typer av gruppboenden.
Aj, den knogen visste var den tog. Det var kanske flera. I det specifika fallet tror jag mamman överreagerat. Grabben tog sig ut, assistenten greps av panik och läraren skall vara sist ut. Ett säkerhetsproblem som även kan drabba specialskolor.
Dessutom inte alltför ovanligt med dålig kommunikation. Vad jag reagerar mot är säkerhetsdörrar som stängs och så är det kört. Aldrig hört talas om. För inte så länge sedan brann det på ett vårdboende. Allt skulle ha fungerat men ändå blev det katastrof. Att flytta pojken måste ha många fler orsaksskäl än att en assistent tappat huvudet. Vad som hande var ju ändå att inget hände.
Diskriminerad?
papi//
Om jag förstod Aguina rätt var det inte detta specifika fallet som diskuterades utan det faktum att samhället uppträder blindt gentemot vissa grupper...
ett faktum som kommer att bli allt tydligare i det 2/3-samhälle som den nuvarnde politiken allt mer strävar efter att åstadkomma... Att vissa människor ska känna sig mer delaktiga i samhället genom att de tvingas städa "elitens" toaletter är tex en del av dessa effekter...
Jo jag tackar!!!
Hej A!
Menar du att pojken går i en specialskola där brandörrar stängs och inte går att öppna inifrån.
Av artikeln att döma anser jag att han gick i en vanlig skola som utryms vid brandvarning utan förslutning av extradörrar.
Upprinnelsen var att en pojke inte fick det stöd och den hjälp man kan förvänta sig. Jag har inte diskuterat något generellt. har du hjalle uppfattat det så, ska du nog städa toaletter med övriga 2/3.
min erfarenhet är att i mångt och mycket bygger lass/lss-lagen samt tillhörande lokala förordningar på att en "god man", assistent eller anhörig ryter ifrån. angående hjälpmedel är det likaså - det krävs ofta ett djupt engagemang för att skapa förbättringar... men det finns också eldsjälar i form av arbetsterapeuter, sjuksköterskor och sjukgymnaster som verkligen kämpar för att deras klienter/patienter ska kunna leva ett bra och stimulerande liv.
hjälpmedelsinsatsen ser tyvärr lite olika ut i landet, är min erfarenhet.
vad gäller specialklasser kan dessa behövas, anser jag. läraren i en sådan klass har oftast specialkompetens, och grupperna är ofta mindre än i den gemensamma skolan. i en sådan klass kan de också kanske känna sig mer delaktig.
viktigast tycker jag dock är att dessa människor kommer ut i de offentliga rummen, så att ingen höjer på ögonen när man som assistent kommer med exempelvis en rullstol. de ska vara ett naturligt inslag i miljön, precis lika mycket som en person som är fullt fysisk och psykisk frisk.
