Mer fildelning

Bara för sakens skull måste jag länka till Ponténs debattartikel i dagens Aftonbladet: http://www.aftonbladet.se/vss/debatt/story/0,2789,920174,00.html

Här försöker APB:s berömda "ansikte utåt" krossa myterna om fildelning. Jag måste erkänna att jag i vissa fall blev förvånad över hans vidsynthet. Pontén anses ju av motståndarna annars vara tämligen enkelspårig men här visar han i samband med sin sista punkt "Undersölkingar tyder på att fildelning inte skadar filmbranchen" att han inte till fullo följer den raka linje som tidigare pådyvlats honom. I stället väljer han här att inte ge några tydliga svar på huruvida branchens eller oppositionens siffror är riktiga avseende filmbranchens ekonomiska skador grundat på fildelning av upphovsrättsskyddat material. naturligtvis lägger han till en brasklapp på slutet om att "Filmbranschens utgångspunkt är att den som har laddat ned en film och sett den endast i undantagsfall går och hyr eller köper denna film" men med tanke på att detta är en av de branscher han företräder och avlönas av skulle det vara märkligt om han inte framförde deras ståndpunkt.

I övrigt väljer jag att inte kommentera artikeln, då den redan debatteras flitigt på vissa forum, t.ex. Aftonbladets eget.

Rättssäkerhet på internet

Visst är det härligt när man i DN läser om hur Växsjö universitet stänger av studenter från användande internet? Chefen för it-supporten berättar att "vårt nätverk ska användas för forskning och undervisning." Borde det då inte, i konsekvensens namn, innebära att de flesta studenter stängs av från datornätet, då det är troligt att majoriteten använder internet även för annat än studier och forskning? Bland annat Expressen citerar Sveriges Radios front i P3 och skriver att "Universitetets policy är att stänga av studenterna direkt, utan att invänta polisanmälningar."

Amerikanska upphovsrättsorganisationer utövar alltså inga påtryckningar utan "informerar" universitetet via mail om att fildelning sker från de aktuella ip-numren. Universitetet väljer att stänga av användarna, med motiveringen att deta bryter mot de interna reglera, då nätet ska användas för studier och foskning (ej fildelning) utan att invänta polisanmälan eller vidare utredning. Vidare talas det om att uppkopplingen som service till studenterna kommer att försvinna vid årsskiftet. varför då inte invänta detta i stälelt för att stänga av ett antal studenter nu? Finns det ett avtal om internet fram tills årsskiftet bör väl detta gälla? Vad händer med rättssäkerheten om det räcker med ett mail från en amerikansk intresseorganisation för att få sina lina nedsläckt? I och för sig: varför ska inte Växsjö universitet kunna göra det den före detta justitieministern kanske redan gjort? Två fel gör ett rätt.
Eller?

Vi vet ju redan att rättssäkerhet sällan existerar på internet. En skärmdump kan räcka som bevismaterial, såvida inte hovrätten går in och ändrar en dom. Upphovsrättsföreningar ses som myndigheter och övervakning på internet är statens rättighet.

Dags för strejk?

Ja, vårt älskade Aftonbladet berättar att 3 av 4 läsare anser att strejk är rätt sätt att protestera mot försämringarna i a-kassan. Jag hoppas att dessa 3 av 4 läsare inte är samma människor som för några veckor sedan gick till valurnrona och la en röst på alliansen.

Om människor tror att ett regeringsskifte inte kommer att märkas i samhället, i vardagen, för kollektivet och för individen så förstår jag inte varför vi över huvudtaget ska ha en demokrati. Vill vi ha ett samhälle som går på i samma hjulspår där inget förändras med undantag för en extra hundralapp i plånboken någon gång ibland i takt med inflationen? I så fall bör vi förbjuda allmäna val, då de kan komma att innebära stora förändringar och i vissa fall försämringar. Vill en regering föra en politik med satsningar inom vissa områden MÅSTE pengarna tas någonstans ifrån, såvida vi inte vill dras med stora budgetunderskott och skenande statsskulder. Enkel matematik säger att en krona plus på ena sidan leder till ett lika stort minus på den andra, vilket matematik på mellanstadienivå räcker för att förstå.

Jag måste erkänna att jag inte sätter särskilt hög tilltro till aftonbladets undersökningar. Det är säkert fler än jag som många gånger sätter en bock i någon ruta när de genomför en "opinionsundersökning" bara "för att...". Men samtidigt tror jag att det finns en mängd läsare som är upprörda, förvånade och arga på grund av kommande höjningar av a-kasseavgiften. Säkerligen finns det åtminstone ett visst antal av dem som faktiskt röstade på något av de fyra regeringspartierna. Det är sådant som gör att jag ibland funderar på om demokrati verkligen är rätt väg att gå. Sådana här morgnar vill jag helst omyndigförklara hela befolkningen, inklusive mig själv.

Skuggbudgeten

Idag har Socialdemokraterna presenterat det som kallas "skuggbudgeten"  eller "Motion till riksdagen med anledning av prop. 2006/07:1 Budgetproposition för 2007" som den egentligen heter, vilken läggs fram till riksdagen med ett alternativt budgetförslag. I pressmeddelandet säger Pär Nuder att "Med socialdemokraternas politik kommer den öppna arbetslösheten att bli 4,5 procent nästa år, jämfört med 5,8 procent för den borgerliga regeringen. regeringens politik innebär att 60 000 tvingas ut i öppen arbetslöshet."

Och åter är allt som vanligt. Siffror manipuleras och förs över mellan olika kategorier för att visa på hur låg arbetslösheten är eller hur låg den kommer att bli med det egna partiets politik. Jag har svårt att tänka mig att en människa i ännu en meningslös åtgärd tänker "Hurra, jag är i alla fall inte ÖPPET arbetslös".

Och sedan det viktigaste av allt: Angående framtiden kan man aldrig säga något säkert. Allt handlar enbart om prognoser. Med regeringens budget och kommande omständigheter kanske arbetslösheten skenar iväg till 20 procent, kanske försvinner den helt. Framtiden är alltid öppen och olika omständigheter kan leda åt flera olika håll, särskilt omständigheter det inte går att föreställa sig. Däremot vet vi sedan tidigare hur arbetslöshetsutveckligen varit med den politik oppositionen, det vill säga den tidigare regeringen. Vi vet att nytänkande knappt existerar på ledningsnivå utan man går vidare i redan inkörda hjulspår. Jag säger inte att Alliansen med Reinfeldt i spetsen kommer att lösa frågan på ett bättre sätt, det kan säkert bli betydligt sämre. Men, däremot försöker nuvarande regeringen ta till åtgärder som skiljer sig från de som tidigare inte gett tillräckliga resultat för samhälelt och den enskilde.

Läs vad Aftonbladet, och DN skriver om "skuggbudgeten".

Tvångsvård

I dagens DN diskuteras på debattplats hur rättssäkerheten ständigt kränks i samband med förhandlingar i Länsrätten angående tvångsvård enligt tre olika lagar. I samband med mål som rör LVU, lagen om vård av unga utreds frågorna och förhandlingarna tar längre tid än i fall som rör tvångsvård av vuxna, såsom missbrukare och psykiskt sjuka. Debattörerna, som nyligen avslutat ett projekt där de studerat mål angående tvångsvård i landets länsrätter hävdar att detta kan bero på skillnaden i syn på utredningar gjorda av läkare jämfört med socionomer. Rättsosäkerheten blir också stor då det inte är själva myndighetsagerandet som prövas, trots att lagen så säger, utan den enskildas situation. Den enskilde blir därigenom åter utsatt för en granskning medan myndigheten inte prövas.

Jag har ingen kännedom om hur det fungerar i dessa mål i länsrätter. Jag har inte läst in mig på rapporten eller ärendena och jag har själv ej bevittnat en dylik händelse, men förlitar mig på debattörerna. Däremot finns det en ytterst viktig fråga som ej diskuteras. Vi har läst de senaste åren om diverse vansinnesdåd utförda av psykiskt sjuka elelr instabila individer. Mest känt är nog mordet på utrikesminister Anna Lindh. I artiklar i media och i domstolsförhandlingar har framkommit att gärningsmännen sökt hjälp inom den psykiatriska öppenvården, men skickats hem på förhand eller nekats hjälp. problemet ligger, enligt mig, alltså på ett helt annat plan. Om hjälp erbjuds inom öppenvården i tillräckligt hög utsträckning kommer många fall aldrig att nå så långt som till tvångsvård. Glappet mellan behoven och vårdens möjligheter är alltför stort.

jag skulle vilja hävda att samma sak gäller avseende vård av missbrukare. Missbrukarens folkbokföringskommun är avgörande för om han/hon ska få hjälp att avsluta sitt missbruk, snarare än individens behov och missbrukstillstånd. Vissa kommuner är beredda att erbjuda dyra alternativ såsom behandlingshem, medan andra hänvisar till enskilda kommunala enheter med sporadisk kuratorkontakt. Om de missbrukare av alkohol och narkotika som självmant ber om hjälp verkligen erhåller den kanske missbruket kan stoppas och hindra tvångsvård i ett senare skede. Mina privata exempel i frågan handlar om en missbrukare som dömts för missbruksrelaterade brott vid tre tillfällen och självmant vänt sig till kommunen för hjälp och eventuell behandling, men som nekats av kommunen då den utredande socionomen inte funnit belägg för att missbruk föreligger. Det krävdes intervjuer med flera anhöriga och intensiva insatser från missbrukaren själv för att socialsekreteraren skulle ändra sig och så småningom förorda ett behandlingshem.

Att som människa med missbruksproblem eller psykiska åkommer tvingas kämpa för vården är orimligt då det ofta krävs individuella insatser som inte ens helt "tillräkneliga" drogfria vuxna skulle mäkta med alla gånger. Kraven på den enskilda att själv bevisa sina problem gör att många säkert drar sig för att söka vård och i stället återvänder till missbruk eller destruktivt beteende. Om alla dessa människor i stället fick den hjälp de behövde skulle troligen fallen av tvångsvård minska, även om de naturligtvis inte skulle försvinna helt.

Tårgas och kvinnofrid

Ja, som jag skrivit tidigare har nya kulturministern en gammal dom för olaga vapeninnehav hängande över sig, då hon innehavt tårgasspray. Detta ledde endast till dagsböter och mina farhågor under gårdagen om att detta skulle kunna leda till nya skandalrubriker och överskugga övriga presentationer av politiken förverkligades inte.

Jag har inte tillgång till domen eller övriga rättegångshandlingar så jag har ingen kännedom om varför Lena valde att köpa/ta emot en flaska av den illegala sprayen. Det som däremot framgått, bland annat i dagens Metro, är att Liljeroth Adelshon har licens för hagelgevär, vilket hon också är ägare till. Jag har en idé om att kulturministern hade en burk tårgas i fickan elelr handväskan av rädsla. Rädsla för överfall, rädsla för våldtäkt, rädsla för rån. Många kvinnor känner denna rädsla när de är ute på offentliga platser, på stan'n, i parker och i förortsområden. Visst råkar även män ut för överfall och rån, men den rädsla som präntats in i kvinnor är könsbetingad.

Många kvinnor, flickor, tjejer äger illegala vapen i form av tårgas- och pepparspray. Många vet nog inte ens om att de begår brott när de stoppar det i fickan innan de går ut en mörk kväll. De har fått inpräntat i sig sedan barndomen att inte gå genom parker, inte vara ensamma när de är berusade, ja helst inte bli berusade alls. De senaste åren har det också skrikit ut rubriker om klädsel och beteende från tidningarnas sidor i svart trycksvärta mot de vita sidorna. Är detta anledningen till att kulturministern ägande sig åt olaga vapeninnehav?

Jag tror naturligtvis inte att Lena Liljeroth Adelsohn äger en hagelbössa på grund av sin rädsla. Förhoppningsvis har hon den regelmässigt inlåst i ett säkert vapenskåp och tar fram den enbart när hon ska ut på skjutbanan och mörda lerduvor eller i eventuella jaktsituationer. Men om hon använde sig av tårgas när hon gick ut en mörkk kväll, ensam i en park kansker hon förstår den rädsla och osäkerhet som kvinnor i gemen känner. Kanske har hon då makten att föra upp frågan på den politiska dagordningen. Visserligen ingår inte jämställdhet i hennes område, utan tillhör Nyamko Sabuni, men regeringsbeslut fattas kollektivt och därför har hon möjlighet att diskutera och besluta även i dessa frågor.

Genom att ta upp frågan om kvinnofrid i ett vidare perspektiv, ett samhällsperspektiv, kommer den upp på den politiska agendan. Jämställdhet handlar om så mycket mer än andel kvinnor i styrelser och lika lön för lika arbete. Det handlar om att halva befolkningen går omkring med en ständig rädsla. Det handlar om att den andra halvan av befolkningen därigenom är tänkbara förövare. Det handlar om en idé om kvinnofrid som kräver mycket arbete och attitydförändringar för att förverkligas, men som faktiskt går att förverkliga.

Nu tänker jag gardera mig! Jag vet att sådana här inlägg kan sticka i ögonen på vissa personer. Det argumenteras om att män också är utsatta, att en frid ska gälla människor generellt och inte bara ett av könen. men vad många av dessa debattörer inte förstår är att det här handlar om den rädsla majoriteten av kvinnorna har inneboende i sig, en rädsla så fundamental att den blir en del av identiteten. En rädsla som gör att man konsekvent undviker mörka parker, korsar gatan i stället för att gå förbi en grupp män, får hjärtklappning om man går på en väg och hör att någon går en bit bakom, väljer bort den korta kjolen av rädsla för att utsättas för oväälkomna närmanden. Naturligtvis ska alla människor kunna känna sig trygga både utomhus och inomhus i samhället, men den rädsla kvinnor lärt sig känna är generell för ena könet och bör därför betraktas ur ett jämställdhetsperspektiv.

Så blev det

Japp, Fru Adelhson var en lågoddsare, SVT och efterföljande dags/kvällstidningar fick rätt. Aftonbladet skriver att enda skandalen är "olaga vapeninnehav" vilket förmodligen får de flesta att höja på ögonbrynen. är obetald TV-licens alltså värre än olaga vapeninehav? Jaha... Vad som inte framgår i rubriken är dock att vapeninnehavet bestod av tårgas, vilket kanske inte väger lika tungt som ett avsågat hagelgevär eller något annnat lika farligt.

Så före detta EU-minister Dinkelspiel blev utan ministerpost. I stället erhölls tjänsten av den "unge" (40 år) moderata politikern Sten Tolgfors, som genom riksdagserfarenheten sedan 12 år tillbaka har den inrikespolitiska erfarenhet och partipolitiska plattform som företrädaren saknade.

Jag hoppas att våra nya ministrar får möjlighet att presentera sin politik innan eventuella skandaler grävs fram. Men kanske är det redan för sent för Adehlson då hon ju trots allt har ett lik i garderoben...

Sverige håller andan...

Klockan 11:00 ska statsminister Reinfeld presentera sina nya ministrar.
KOmmer förhandsspekulationerna att stämma? Blir Lena Adelsohn Liljeroth, gift med en tidigare partiledare, kulturminister? Då hon ebligt Aftonbladet suttit i riksdagen sedan år 200 (sic!) bör hon ha en egen politisk plattform till skillnad från den olyckliga föregångaren. Blir herr Dinkelspiel handelsminister? Även honom känner vi ju sedan tidigare, i än högre grad. Och viktigast av allt: Har de betalat TV-licensen?

Fortsättning följer...

Tips till blivande licens-skolkare

Såhär i efterdyningarna av debatten om tv-licensen och diverse licensskolkare har jag funderat på hur de har gått till väga för att "slippa" betala tv-licensen. Jag tror att jag inte är ensam om att ha blivit ansatt från alla möjliga håll av Radiotjänst under perioden innan tv-innehav anmälts. Vi är säkert många som försökt undvika att registreras som TV-innehavare men inte lyckats.

Jag kanske är fel person att ge tips i hur man undviker denna avgift då jag ju själv betalar, men å andra sidan är det väl kanske andras misslyckanden som kan leda till egna framgångar?

Handfasta tips:
1) Köp aldrig någonsin en ny TV utan enbart begagnad, då privatpersoner som säljer begagnat troligtvis inte meddelar Radiotjänst.
2) Får du ett brev från radiotjänst där du uppmanas anmäla TV-innehav: Sluta förstå svenska. Alternativt elda upp det innan du hunnit läsa det. Ett tredje alternativ är att fylla i samtliga fält utom det som avser datum för anmälan. Gör du detta kan du ha lappen liggande och bestämt hävda att "Jag skulle precis skicka iväg den" om någon kommer på dig med licenssmitning.
3) Införskaffa nummerpresentatör och svara ALDRIG på telefonsamtal med riktnummer Kiruna eller skyddade/okända nummer. Är det inte Radiotjänst är det ändå ofta telefonförsäljare, så man går inte miste om så mycket annat än vissa livsviktiga samtal såsom samtal från sjukvården o.s.v. men att ta emot dem kan ju inte vara lika viktigt som att licensskolka, eller hur?
4) Klä väggar och fönster med aluminiumfolie. Förhoppningsvis går det då inte att pejla dig.
5) Ha alltid på SVT för att kunna ta del om information om när de har extrakontroller i just DITT område. När det blir dags för dessa bör du antingen:
a) resa bort
b) stänga in dig och inte öppna dörren för någon
6) Om du trots detta blir påkommen av en kontrollant så blåneka och hävda att det som låter i bakgrunden inte alls är Bollibompa utan en cd-skiva med inspelade signaturmedlodier du fått i julklapp av Tant Elsa. Kontrollanter från Radiotjänst har ingen husrannsakningsorder och får därför inte själva gå in i lägenheten/huset och titta efter. Detta gör att du naturligtvis måste gardera dig och inte ha TV:n synlig från ytterdörren.

Om inte dessa tips räcker utan du ändå fastnar i smeten och tvingas betala TV-licensen: Strunta i det av princip och inse att det är bättre att befinna dig i Kronofogdens register än att frivilligt betala den.


ps: Den som inte insett ironin i inlägget får gärna polisanmäla mig för medhjälp till alternativt anstiftan av försök till TV-licenssmitning. Till er övriga vill jag säga att jag visserligen anser TV-licensen föråldrar och funderar på vilka alternativ som skulle vara gångbara men ändå anser att pengarna går till en vettig sak: Sveriges Radio, som i vissa fall fortfarande besitter kvalitét.

Göm undan de handikappade

När jag i Expressen läste om Erik som lämnades kvar i klassrummet i samband med brandlarm, när alla, inklusive hans egen assistens rusade ut, blev jag både ledsen och förbannad. Eriks mamma säger att " - Nu ska Erik bort från skolan. Han ska börja i en specialklass i Örebro".

Jag förstår mamman. Självklart vill hon ge sin son bästa möjliga utbildning, samtidigt som hon inte vill riskera hans liv och hälsa. Däremot är det fruktansvärt att ännu en funktionshindrad människa göms i en specialklass någonstans där den "normala" skolan och det "normala" samhället slipper se honom. Den svenska skolan ska vara öppen för alla - oavsett bakgrund - och allt görs för att underlätta för elever från andra kulturer och etniciteter. Jag har själv erfarenhet av ett föräldramöte där det av ungfär 30 vuxna fanns minst tre tolkar som översatte frökens information till föräldrar utan tillräckliga språkkunskaper i svenska. I samhället utanför skolan finns också hjälp för människor som inte har svenska som modersmål. Valinformation fanns att tillgå på x antal språk i september och rätten till tolk i samband med läkarundersökning har ibland skapat problem för landstingen, då specialutbildade sjukvårdstolkar varit såväl dyra som svåra att tillgå.

Jämo och Homo är snabba när det gäller att höja rösten mot diskriminering av kvinnor eller homosexuella och media uppmärksammar fall där gravida kvinnor eller kvinnor i fertil ålder nekats arbete. Visst finns det långt kvar att gå när det gäller jämställdhet mellan kvinnor och män, eller i förlängningen jämliketen mellan olika grupper, men detta är frågor som uppmärksammas.

Men hur står det till med våra funktionshindrade? Färdtjänst, hemtjänst, rullstolstillpassning och andra stödfunktioner är anpassade efter "Agda 83" som åker till doktorn varannan månad och annars helst håller sig hemma där hon får hjälp att kliva ur sängen av de snälla tjejerna från hemtjänsten. En funktionshindrad människa som är ung och vill leva ett aktivt liv måste hela tiden slåss för sina rättigheter och möjligheter på ett sätt som vi "gående, seende, hörande" människor aldrig skulle tolerera.

Så i stället gömmer vi undan människor i specialskolor, på servicehem och i väntrummen på sjukhuset. Om de syns i samhället ser vi dem och då finns de! Nej, det låter alldeles för jobbigt.

Vad räknas som arbetslöshet?

Enligt statistik från Ams angående läget på arbetsmarknaden i september var arbetslöshetstalet 4,2% obalanstalet 7,3%. Obalanstalet är en sammanslagning av siffrorna för antalet öppet arbetslösa och antalet arbetslösa i åtgärd, enligt Göteborgsposten. Siffran 7,2% representerar alltså de bland vår befolkning som gemene man troligen förknippar med arbetslösa.

I budgetpropositionen, sidan 27, skriver regeringen att "Förra året stod exempelvis 17 procent av den arbetsföra befolkningen (20-64 år) utanför arbetskraften". Rent definitionsmässigt bör väl en människa som står utanför arbetskraften ses som arbetslös? Naturligtvis finns ett antal studenter, sjukpensionärer, skuskrivna m.fl medräknade i denna siffra, men ser man till termens egentliga betydelse är dessa trots allt just arbetslösa (d.v.s. i avsaknad av arbete).

Det är intressant att laborera med siffror. Hur många av människorna i "glappet" mellan regeringens och Ams siffror skulle egentligen vilja ha ett arbete? Många långtidssjukskrivna utan fast tjänst "under" sjukskrivningen skulle säkert vilja ha ett arbete. Många studenter har, såsom jag själv, fortsatt att studera i en termin, ett år, två år, eller längre, trots att examensbeviset sedan länge är uthämtat och lusten att finna ett passande arbete är stor. Många har "tvångs-pensionerats" av försäkringskassan efter en längre tids sjukdom trots att de själva ansett att de bör kunna klara av att arbeta i framtiden.

Naturligtvis är det inte så att "Reinfeldts siffror" är i närheten av den "faktiska" arbetslöshetssiffran. Men, inte heller Ams siffror känns relevanta. Som student eller korttidsarbetande är det regelmässigt omöjligt att bli inskriven på arbetsförmedlingen som arbetslös trots att man kanske själv anser att man är just det. Det är visserligen möjligt att söka arbete via ams, men man kommer aldrig att synas i statistiken.

Är journalisternas politiska rapportering död?

I dagens DN debatt skriver Mats Svegfors, före detta SvD-chef starkt kritiskt om den politiska nyhetsrapporteringen i samband med valrörelsens "spionaffär" och rapporteringen kring händelserna efter valet, dvs "TV-licens-affärerna".  Han redogör skillnaderna i samband med skandaler och affärer som uppdagas i valrörelsen idag jämfört med tidigare. Artikeln riktar också stark kritik mot att egentlig nyhetsrapportering på området politik nästan helt har ersatts av åsiktsrapportering och tyckande.

"Efter valet föreföll Sveriges samlade kår av nyhetsjournalister ha tagit semester. De fyra borgerliga partierna fick totalt ostörda förhandla sig samman om politik och fördelning av ministerposter. Endast en tidning knäckte en ministerutnämning. Och det var Jyllandsposten som avslöjade att Carl Bildt skulle bli utrikesminister. Det var en dansk (!) tidning som svarade för regeringsförhandlingarnas enda nyhetsavslöjande."

Äntligen kritiseras detta faktum även offentligt (via debattartikel i media) och inte bara i bloggvärlden.

Mystifierad fildelning?

I en kommentar publicerad i DN till dagens domar i två fildelningsmål, ett avseende musik och ett avseende film säger Henrik Pontén att:
" Det tycker vi är ett steg framåt och visar att man kan sluta mystifiera den här typen av brott, säger antipiratorganisationen Ifpis jurist Henrik Pontén till TT. "

På vilket sätt mystifieras dessa brott? är min fundering.


Perfekta ministrar?

Reinfeldt har rätt i sin inställning när han förklarar att " - Jag har inte letat efter perfekta människor, de som inte för att få tillvaron att gå ihop har gjort sig skyldiga till vissa mindre förseelser." (T.ex i DN)

Aftonbladet beskriver detta med att Reinfeldt går till attack och att han tar öppen strid för de ministrar som finns kvar i regeringen.

Visst har han rätt i sitt uttalande. Det finns inga perfekta människor. Alla har ett och annat lik i garderoben. Visst, man ska betala tv-licens, hålla sig drogfri och skötsam, avlöna hushållstjänster vitt och vara öppen och ärlig med sitt handlande. Men få av oss skulle nog klara granskningen i samband med en ministerpost. Ingen vet vad media fokuserar på nästa gång. Hittar de något pinsamt man skrivit på internet? Kanske fokuseras det på vansinniga festkvällar, fortkörningar, ungdomsförseelser, obesiktade bilar eller dåligt omdöme i andra frågor. När man väljer en politisk karriär måste man begrunda sitt förflutna och i möjligaste mån korrigera brister. De ministrar som avgått har inte gjort detta. Möjligen är det, tillsammans med deras kön och det faktum att de inte hade något folkgligt stöd eller tidigare politisk plattform anledningen till deras fall.

Stegös miljoner

Aftonbladet vill att jag ska bli upprörd. Egentligen känner jag mig trött på skandalrubriker och vill titta åt ett annat håll, men det är svårt att undvika att kommentera de omtalade 1,2 miljonerna. I artikeln beskrivs hur Stegö Chilò anser sig i behov av en stor summa pengar som i hennes ögon inte är ett avgångsvederlag för de tio dagar hon besatt posten som statsråd, utan ett omställningsbidrag.

Jag kan inte låta bli att dra upp a-kassan i fallet. Cecilia Stegö Chilò var minister i en regering vars avsikt var att sänka a-kassan. Är det då rimligt att själv begära full lön i ett år efter tio arbetade dagar? Bör i så fall inte människor på alla poster i samhället kunna erhålla en liknande ersättning som omställningsbidrag. (Vad är skillnaderna mellan en a-kassa och ett omställningsbidrag egentligen?) Och i så fall bör väl taket i a-kassan även gälla henne?

Nu slår jag in öppna dörrar och beter mig precis så upprört som Aftonbladet vill att jag ska. Finns det inte någon viktigare inrikespolitisk fråga?

Skandaler och politikerförakt

Just nu spekuleras det väl mest om:
1) Vad kommer att hända idag när Billström återvänder till arbetet efter en tids sjukdom? Även han har ju som bekant erkänt att han inte betalat TV-licens. Kommer bilan att falla även här? Såväl oppositionen som delar av M-toppen verkar anse det nödvändigt.
2) Aftonbladet har på sin förstasida på internet en artikel om att finansminister Borg under flera år har haft en minderårig barnflicka anställd till en mycket låg lön. Naturligtvis handlar det här om svart arbetskraft. När man läser artikeln framgår visserligen att barnflickan i fråga var en barnvakt som två gånger i veckan passade familjen Borgs barn. Kommer detta att få några följder eller är det som Papi hävdar så att domen faller hårdare över kvinnor?
3) Media pekar ut budgetens vinnare och förlorare. Via Dina Pengar är det lätt att räkna ut hur budgeten påverkar individuellt, Dn skriver om Tuffare tider för långtidsarbetslösa och Svd skriver om att 500 personer avskedas då statliga myndigheter stänger. Även Svt talar på sin hemsida om hur budgeten påverkar mig som privatperson.

Mina funderingar avseende de senaste dagarnas turbulens är ungefär vad de tidigare varit. Dagen efter att budgeten presenterades borde den väl vara den största inrikespolitiska nyheten? Tyvärr har den försvunnit ner på agenden på grund av skandaler, ministeravhopp och krav på ytterligare avgångar. Politikerföraktet bland svenska folket, som grundats under 90-talet och förstärkts i samband med Tsunamikrisen har troligen ökat. Budgeten presenteras i media som vanligt i form av "Så verkar budgeten DIN ekonomi" i stället för ur ett samhälls- eller ideologiskt perspektiv på ett kortsiktigt sätt. Målen med nedskärningar, skattelättnader och annat förblir oklara för den stora massan. En politik och budget vars avsikt sägs vara att öka andelen arbetande i Sverige blir i media och för människor endast en politik som handlar om kronor och ören i plånboken. 

Okej, jag måste medge att i en fråga presenteras det klart och tydligt vad målet med politiken är: Tobaksskatten. Här presenteras regeringens mål att minska tobaksmissbruket/bruket i Sverige. Skattehöjningen presenteras i Aftonbladet i samband med en artikel i med titeln "Bra om det kan få folk att sluta" där fyra kända svenska snusare uttalar sig. Det är intressant att konstatera att när ett långsiktigt politiskt mål presenteras i samband med statsbudgeten är det i en ganska liten fråga som tobaksskatten.

Rätten att tycka

Jag vet inte om Voltaire någonsin uttryckte de bevingade orden "Jag delar inte din åsikt men jag är beredd att dö för din rätt att uttrycka den". Men, jag vet att Noam Chomsky sa: " Om vi inte tror på yttrandefrihet för människor vi föraktar, tror vi inte på det alls".

Häri ligger en hörnsten i det vi kallar demokratin. Åsiktsfrihet, yttrandefrihet, mötesfrihet o.s.v. som kan sammanfattas i frasen "Rätten att tycka vad man vill" är viktiga delar av den gängse, västerländska synen på ett demokratiskt samhälle och många nationer har, i likhet med vår egen, detta stadgat i konstitutionen, i Sverige kallat Grundlagarna. Jag vet, det finns vissa inskränkningar i dessa lagar, bland annat i fråga om lagen om hets mot folkgrupp, men bortsett från detta lever vi i ett land där de flesta parter är överens om att grundlagarna är viktiga stöttepelare i samhället och att dessa ej bör inskränkas utan följas.

På bussen tidigt i morse öppnade jag Metro och ögnade igenom den. En liten notis avslöjade hur ett SD-möte blivit angripet av en grupp vänsteranhängare. Vänstern försöker traditionellt stå för ett jämlikt samhälle baserat på demokratiskt styre, såvida man inte tillhör militianta kommunistiska fraktioner som vill införa någon form av Sovjetstat. Men gäller åsiktsfriheten och rätten att tycka vad man vill enbart de som tycker ungefär som man själv - då finns inte längre en demokrati. Även Hitler lät medborgarna tycka vad de ville. Bara de tyckte som nazisterna.

Sverigedemokraterna må vara föraktade och ogillade av många. Men, att försöka hindra deras möten med antidemokratiska medel är betydligt mer avskyvärt än att låta anhängarna uttrycka sina åsikter och ställa upp i politiken. Svenska väljare har gett Sverigedemokrater politiskt mandat i ett stort antal kommuner. Detta har skett på demokratisk väg. Dessa väljares röster är INTE mindre värda än andra människors. Kom ihåg att demokratins spelregler inte talar om vilka åsikter som uttrycks och vilka beslut som fattas. Det talas ENBART om HUR processen sköts. Vill vi leva i ett samhälle där enbart åsiktsfränder får uttrcyka sig blir det per automatik en diktatur. Kanske en diktatur styrd av en "god" diktator men likväl en diktatur.

Uppdaterat: Hittade länkar i Aftonbladet och DN till händelsen också.

Nya plask i ankdammen

Statsministern höll presskonferens under eftermiddagen för att informera om att några backup-band från tsunamikrisen oväntat hade återfunnits i ett skåp någonstans. Då mediaspelaren på min arbetsdator tyvärr inte fungerade som den skulle försökte jag följa presskonferensern och nyhetsrapporteringen via kvällstidningarna på internet, vilka brukar vara snabba när det gäller att löpande uppdatera sina nyheterssidor. Döm av min förvåning när jag en stund efter presskonferensens inledning inte såg ett ord om den i Aftonbaldet, medan Expressen hade gett den stora rubriker på sin förstasida. Tyvärr handlade rubrikerna om husaffären och namnet Borelius.

Det är synd när politiken och de egentliga nyheterna hamnar i skuggan för alla skandaler och affärer. Visst, det är dumt att strunta i tv-licens, det är dumt att röka hasch, det är dumt att anställa svart och det är illa att mygla sig undan skatt. Men, som politiker kan man på laglig väg åstadkomma sådant som är betydligt värre. Det handlar om politiken, om framtiden och om samhället. Om media och väljare la lite mer fokus vid dessa frågor skulle vi kunna ha politiker som visserligen har ett och anat väl synligt lik i garderoben, men som ändå uppmärksammas på grund av sina politiska insatser. Så, ni som anser att Reinfeldt bör göra sig av med skandalministrarna och ni som anser att SSU bör avsätta sin förbundsordförande. Nu är jag benägen att ge er rätt. Så länge fokus läggs på skandalerna i stället för politiken är situationen ohållbar. Plaskandet i ankdammen döljer de stora plumsarna i oceanen bakom.

Ålderdom - en psykisk störning

Ja, nu har vi äntlgen fått den bekräftelse vi alla väntat länge på. Att bli gammal är inte längre en naturlig del av livet. Det är en psykisk sjukdom.

När jag i morse tog fram min Dn fylldes naturligtvis förstasidan av Kulturministern. Bra, nu vet även kultureliten och andra vad "svenska folket" anser om licensskolk. Men, vad jag i stället såg i en notis bredvid bilden av damen i fråga gjorde mig mycket mer illa till mods. Dementa får farlig medicin skrek, i mina öron, betydligt högre än ministrars eventuella fiffel och lik i garderoberna.

Jag må slå in öppna dörrar när jag klagar på vården av våra gamla. Det har gjorts förr och vi känner väl alla till Lex Sara och andra händelser på senare år där gamlingar vanvårdats och övermedicineras med sömntabletter för att hålla sig lugna. Men att ge var fjärde dement person medicin mot pyskos känns i mina ögon orimligt. En amerikansk studie artikeln hänvisar till visar dessutom att medlen inte ger någon nyttoeffekt när det gäller majoriteten av de dementa.

Jag vill inte leva i ett samhälle där ålderdom är en sjukdom. Jag har förhoppningsvis många år kvar tills jag själv befinner mig i denna situation, men fram tills dess vill jag att våra gamla ska få bästa möjliga vård. Att det var de som en gång byggde vårt samhälle har upprepats i det oändliga, men det tål att sägas igen.


 

Licensskolk av ideologiska skäl....?

Alliansen säger "illa" enligt Dagens nyheter och Aftonbladet berättar att kulturministern gjorde det av "ideologiska skäl". Jag måste medge att det finns ett litet mått av spänning i det faktum att det är en politiker från "högersidan" som ägnar sig åt civil olydnad, då det tidigare varit vänsterns ungdomar som nästintill tagit patent på begreppet när det gäller våra vanliga riksdagspartier. (Cilvil olydnad, lagbrott och annat brukar ju i vanliga fall främst förknippas med mer högerextrema rörelser eller kriminella vänsterorganisationer).

Men begreppet ideologiska skäl i samband med licenskolk är ändå intressant. Vår parlamentariska, polyarkiska demokrati har fattat ett beslut om att TV-licensen skall vara obligatorisk. Det handlar här alltså om ett demokratiskt beslut, som visserligen inte alla håller med om, MEN, som 90 % av befolkningen (enligt mediauppgifter udag) betalar. Åsikter som går stick i stäv med vad som framröstats av majoriteten i det nationella parlamentet kanske finns hos partiprogrammet, men jag har svårt att tänka mig ett enda riskdagsparti som vilar på en ideologisk grund där demokratin sopas under mattan till förmån för lagbrott i frågor där åsikterna inte stämmer överens med de demkratiskt framröstade besluten. Kaoset där moderater betalar mindre arbetsgivaravgifter än Socialdemokrater, miljöpartiesternas bensiner blir dyrare och Kristdemokrater och folkpartiester får betyg i ordning och uppförande i skolan, när andra stretar på som vanligt låter snarare kaotiskt i mina öron...

Ideologi är vackert. Har man en ideologi man känner för ska man naturligtvis arbeta utifrån denna, engagera sig. rösta, ställa upp och försöka få politiskt mandat för politiken. Men det är först därefter man som demokratisk politiker har rätt att handla utifrån sin övertygelse - när beslutet har fattats!

Jag tror att vi alla skulle ha betydligt lättare att förstå en ensamstående mamma som visserligen velat betala sin TV-avgift men inte haft ekomoniska möjligheter.... Skillnaden är att hon oftast i stället riskerar stora skulder och kronofogden i hälarna om hon inte betalar.

Sanktioner mot Nordkorea?

I dag i Aftonbladet analyserar Wolfang Hansson händelserna i Nordkora och diskuterar eventuella sanktioner. I lunchsamtal under gårdagen gick tongångarna med någa kollegor på ungefär samma sätt. Jag mindes Frankrikes provspärngningar under 90-talets mitt och de följder som aktualiserades. Svenskarna gick "man ur huset" för att aktivt visa sitt missnöje mot Frankrike genom att bojkotta de franska vinerna på systembolaget, franska ostar i affäerna och människor engagerades och tipsade varann - och media - om vad ytterligare som skulle kunna göras för att bojkotta landet och visa missnöje. Men hur skulle vi som konsumenter kunna göra ett aktivt val att välja på Nordkorea? Jag känner inte till några produkter som Sverige importerar från staten i fråga. Jag har svårt, med tanke på vad jag känner till om Nordkorea, att tänka mig att något sådant finns över huvud taget.

I stället börjar fler och fler tikta blickarna mot Han med stort H i Vita huset och räkna med att den tidigare så omdebatterade och ogillade (i Sverige) president Bush ska gå till auktion på något sätt. Vi politiskt korrekta svenskar som fördömt bombningar mot Irak och händelseutvecklingen i Afganistan efter 911 sätter alltså vårt hopp till denna man? Eller är det inte? Har jag kanske tolkat delar av medias rapportering och "gemene mans" diskussioner på fel sätt? Jag har svårt att tycka att en nation som själva använder sig av kärnvapen och som dessutom, i hostirien, har använt det mot civila mål i form av stora städer, är rätt nation  att döma andra nationer som önslka samma vapenteknologi. Det går att dioskutera fram och tillbaka och hävda att USA är en demokrati i någon form och att deras rättigheter på den internationella arenan därigenom per automatik är större än en kommunistdiktatur  Asien, men detta är inte ett argument jag sväljer. Så länge kärnvapen existerar kan de användas och de kan hamna i orätta händer. Och ska vi protestera tillsammans med omvärlden bör det gälla kärnvapennationerna på vår egen kontinent, det bortom havet och de två ständigt konfliktande grannländerna Indien och Pakistan.

Vare sig Nordkorea verkligen äger kärnvaken eller inte (mycket talar ju emot att provspärngningen verkligen var äkta) är detta en reaktion från en nation som är mycket väl medveten om att de är ett troligt mål för USA:s och Bush' "rensa världen från sådant vi ogillar"-politik. Ett kärnvaen är för sådana nationer det enda sättet att hålla sig med ett visst försvar mot en attack som annars kommer idag, i morgon eller kanske nästa år.

Så, några sanktioner mot Nordkorea blir det alltså inte. Ingen har hört talas om nordkoreanska viner, korvar, bilar eller andra varor vi i väst skulle kunna njuta av. Kärnvapen är en fruktansvärd existens, men det gäller alla kärnvapennationer. Att Kim Jong Il är en diktator och styr sitt land med järnhand är inte heller ett argument för attack, då även sådana förekommer på andra håll. FN kan inte handla. Alla står och väntar och väntar och väntar.... utom USA.

Den nya regeringen

Den nya regeringen kommenteras flitigt på bloggarna nu. Jag hade för avsikt att inte skriva något om den eftersom ämnet redan känns nästintill söndertjatat. Men några kommentrarer måste jag ändå göra:
1) Ja, det är häftigt med en öppet homosexuell man i regeringen.
2) Ja, det krävdes nästan en Bildt för att axla manteln som utrikesminister efter Eliasson. Allt annat hade setts som ett nedköp.
3) Ja, moderaterna lyckades knipa åt sig de tunga regeringsposterna. Detta var föga förvånande eftersom Reinfeldt är alliansens starkaste partiledare.
4) Ja, övriga partiledare  i det som 91-94 kallades fyrklövern fick de poster som tidigare ansetts vikta åt dem.

Det enda riktigt förvånande var väl att den första tidningen ut att berätta hemligheten om Sveriges nya utrikesminister var danska Jyllandsposten. Denna tidning är annars mest känd för svenskar som den som publicerade de omdebatterade Mohammed-karikatyrerna.

Politisk musik

Numera är det extremhögern och band med starkt nationalistiska inslag som säljer sig genom musik. Men, det finns musik med politiska texter som för fram ett annat budskap. Under proggåren på 1970-talet släpptes den ena plattan efter den andra av band med udda namn såsom Fria proteatern, Knutna nävar, Blå tåget och Hoola Bandoola. Redan tidigare hade arbetarrörelsen använt sig av musiken för att föra fram sitt budskap. Mest känd är nog Internationalen som fortfarande används inte bara i Sverige. Här är en liten lista över politiska låtar jag rekommenderar. Jag tar gärna emot tips och förslag på andra och ser gärna rekommendationer av musik som inte är utpräglat vänster, då det alltid är spännande med andra ideologiska inriktningar i trevlig tonsatt förpackning.

Bruce Springsteen - Born in the USA. En kritisk skildring av  livet i det stora landet i väst. Ronald Reagan använde sig av den i samband med en valrörelse utan att ens förstå att det handlade om en kritik mot systemet och inte en klatchig hejjaramsa. Låten är visserligen ganska uppenbar och Bruce har gjort många bra låtar med politiska texter, men den kändes självklar att inleda med.

John Lennon - A working class hero is something to be. Här finns det inte mycket att tillägga. även JOhn Lennon har riktat skarp kritik åt flera håll i sina texter. Detta var en stor skillnad jämfört med de inledande "Love, love me do" som skapade sagan om Beatles.

Björn Afzelius - Medan bomberna faller. Detta var ett spår jag spelade ofta under Israel-Libanonkonflikten. Afzelius musik blandade romantiska tongångar med skarpa attacker åt både höger och vänster och många av låtarna känns fortfarande mycket aktuella.

Charta 77 - Vykort från Rio. En sång om sådant som ständigt känns aktuellt. Barnprostitution och i förlängningen trafficking och gatubarnsproblematik och annat våld som drabbar utsatta människor.

Elvis - In the Ghetto. Ingen lista är komplett utan en låt framförd av the King.

Hoola Bandoola - Fred. Här problematiseras fredsbegreppet på ett sätt som leder till eftertanke. Den mesta musik Hoola gjorde var starkt politisk och de har själva förklarat att de inte var vänster från början, men att vänstern tog dem till sitt hjärta. Texterna skulle mycket väl i stället kunna ha sammaflätats med liberala tankegångar.

Nationalteatern - Barn av vår tid. Detta är också en proggklassiker från bandet som skapade de legendariska festhitsen.

The Animals - We've gotta get out of this place. Också en skildring av amerika från undersidan.

The Ark - Father of a son. En låt om homosexuellas rätt till barn.

U2 - Sunday bloody sunday. Ett återkommande val när det gäller textanalys i gymnasieskolan.

Queensryche - Spreading the disease. Ett spår taget från hårdrocksmusikalen "Operation mindcrime" som andas samhällskritik rakt igenom. Tämligen okänt band och en platta som alltför få har hört talas om. På grund av detta vill jag avsluta med ett citat från det aktuella låtvalet:

    Religion and sex are power plays
    Manipulate the people for the money they pay
    Selling skin Selling God
    The numbers look the same on their credit cards

    Politician say no to drugs
    While we pay for wars in South America

    Fighting fire with empty words
    While the fat gets fat
    The poor stay poor
    The rich get richer
    The cops are payed
    To look away

Jag vet att hundratals låtar skulle kunna komplettera den här listan, men jag valde några som känns symboliska. Och som sagt, ge gärna förslag på uppenbara spår jag missat, eller annat jag kanske inte ens hört talas om.

Rapport från Ankdammen

Göran Persson gör bokslut i dagens DN debatt. Han briljerar här över hur socialdemokratin har lyckats förvalta landet under de tolv år som gått sedan Ingvar Carlsson åter tillträdde som statsminister, efter tre år av borgeligt styre. Han förklara att tillväxten i Sverige har varit högre än i övriga EU och att många människor är på väg ut i arbetslivet. Den öppna arbetslösheten beräknas vara 5,7% vilket anses vara bra samtidigt som statsskulden minskar. Göran Persson vill alltså visa att han möjligen har förlorat valet, men att han samtidigt är en vinnare som lyckats få Sverige på fötter.

Jag undrar om de hundratusentals arbetslösa som inte har sett en skymt av den ökade tillväxten håller med Göran.

Fildelning och teknisk bevisning

Igår friades Västeråsmannen i det uppmärksammade fildelningsmålet, vilket jag också redogjorde för i gårdagens blogg. Men nu verkar det finnas brister även när det gäller andra fall, om man får tro IDG.  Dagens skratt.

Till och med naturen är emot hetsjakten på fildelare.

Bloggutmaning - why not

I vanliga fall brukar mitt intresse av att sprida vidare kedjebrev vara minsta möjliga men när Björn skickade vidare Bloggutmaningen om politisk identitet hade jag ingen möjlighet att banga. Främsta anledningen till detta är att frågorna satte igång mina tankar, vilka sedan snurrade runt likt ett ekorrhjul i huvudet tills jag beslutade mig för att tiden var inne att besvara dem.

Tack Syrran , som var den som från början konstruerade Bloggutmaningen.

1) Politisk ideologi som du förespråkar?
Detta är en fråga jag skulle kunna hålla en föreläsning om. Nästan alla ideologier har sympatiska inslag, tillsammans med delar jag inte finner lika tilltalande. Samtidigt bör en ideologi hållas ren då det endast är i sin helhet den fungerar. Trots detta bankar mitt hjärta hårt för socialismen, dock ej den anpassade och snedvridna variant som förekom exempelvis i gamla Sovjet. Utöver att vara känslomässig socialist i någon form är jag intellekteuell liberal. Min argumentation och min samhälls- och demokratisyn stöder sig på de klassiskt liberala idéerna.

2) Politisk ideologi du föraktar mest?
Mest politiskt korrekt skulle vara att svara fascismen eller någon av dess förgreningar, men jag tror att förakt springer ur okunskap. Hur kan man förakta något som samtidigt fascinerar så mycket ur forskningssynvinkel? Mitt förakt lägger jag i stället på de ideologier jag inte intresseras lika mycket av och inte heller känner till mycket om. Svaret på frågan får därför bli konservatismen, eller kanske till och med neokonservatismen, som jag finner helt obegriplig.

3) Materialist eller idealist?
Materian existerar. Utan denna utgångspunkt blir det omöjligt att föra en diskussion. Materian, i form av omvärlden och de naturvetenskapliga lagarna påverkar människan som politiskt djur. Däremot finns idéerna, inte fristående, då tanken kräver yttre stimluans, men tankevärlden är ändå större och mer omfattande än var den materiella världen kan uppvisa. Utan tanken blir människans strävan enbart pragmatisk. Det sägs ju att vad som skiljer människan från djuret är möjligheten att föreställa sig något som inte är. Svaret blir därför med viss tvekan: idealist.

4) Plikt- eller konsekvensetik inom poitiken?
Begreppet plikt känns såväl nationalistiskt som konservativt. Plikten för den livegna var att arbeta för feodalherren och en mans plikt var att slåss för kung och fosterland. Pliktetik bör inte existera som något generellt begrepp, utan eventuell känsla för plikt bör stamma ur individen och hans/henne känslor för vad som är vikitgt. Tyvärr tror jag att partipiskan kan skapa en tilltvingad pliktuppfattning bland politiskt engagerade. Att i stället handla/tänka konsekvensetiskt kan säkert vara rätt i vissa fall men min fundering blir i så fall vem som avgör hur mycket lidande som kan anses uppvägas av resultatet. Politik bör vara ett ständigt växlande mellan idé och empiri och det går därför inte att hårdra dessa begrepp åt någotdera håll.

5) Politiskt uppvaknande?
Jag får nog nästan citera Björn i denna fråga: " Väckt? Jag blev inkastad." Med politiskt aktiva föräldrar fanns det inte något val. Däremot började ifrågasättandet komma in någon gång under högstadiet, men de riktiga politiska och ideologiska funderingarna och "förvirringen" först i 20-årsåldern. Under hela denna tid finns det få ideologier jag inte har övervägt och allt har nu lett fram till en (tillfällig?) partipolitisk pessimism.

6) Politisk detour?
Min hätska antifeminism under tonåren kanske?

7) Enskilda person som påverkat dig politiskt?
När jag var ung och rabiat och kom hem med starka åsikter hade jag en far som alltid argumenterade emot mig. Detta gör han till viss del än idag, såväl för att låta mig testa mina argument som för att det faktiskt är roligt. Detta har lett till att jag insett att det ofta finns två sidor av mynten och gett mig möjlighet till påolitiska diskussioner och arumentationstrimning, samtidigt som mitt intresse har blivit mycket stort. Min far är alltså den enskilda person som betytt mest, även om det inte har handlat om en partipolitisk påverkan.

8) Bok som påverkat dig politiskt?
Kapitalet fick mig att inse att Marxismen var obegriplig och Mein Kampf fick mig att inse att Hitler var okunnig. Kurslitteratur i Socilogi och statsvetenskap har naturligtivis påverkat mig, men då mest genom att ge mig mer kunskap i frågor som redan intresserat mig. Den författare som däremot fick mig att bli feminist (se ovan) var Katarina Wennstam och hennes böcker "Flickan och skulden" samt "En riktig våldtäktsman". Plötsligt förstod jag vad feminister och debattörer försökt förmedla i många år och vad begrepp som patriarkatet egentligen betydde. Wennstam må vara något helt annat än en litterär tungviktare, men hon gav mig en aha-upplevelse jag inte sett maken till sedan barnsben.


9) Största bristen i den politiska ideologi du förespråkar?
Socialismen (i dess olika former): Svårigheten att anpassa sig efter dagens samhälle.
Liberalismen: Den eknomiska aspekten och i slutändan det egoistiska synsättet. Det är vackert att tro att en marknadsekonomi hjälper de utsatta genom enskilda initiativ men jag har svårt att tro att människor vill idka välgörenhet och bistånd riktat till alkoholister och narkomaner när det finns SÅ söta föräldralösa barn och gulliga hemlösa katter...

10) Viktigaste enskilda politiska frågan?
Ur ett nationellt perspektiv: Arbetslösheten och utslagningen, naturligtvis. Kalla det klasskamp, klyftor, segregationsproblem eller vad som helst. Ett problem är det i alla fall!
Ur ett globalt perspektiv: Miljön och McDonaldiseringen. (Litteraturtips i frågan är den kanske söndertjatade "No Logo" av Naomi Klein)

Den kvicka Uppsalabloggaren Ilona har nu tagit över stafettpinnen.


Friad fildelare - ingen anledning att fira.

Så har det slutligen skett: Den omtalade Hip hip Hora-mannen frikändes av hovrätten. Fildelningssverige jublar och alla är nöjda och glada och det blir fritt fram för fildelning av upphovsrättsskyddat material.
Eller?

Nej, natulgtivis inte. Hip hip hora-mannen friades inte på grund av några juridiska oklarheter. Han friades på grund av bristen på teknisk bevisning. Henreik Pontén säger till Svenska Dagbladet att: "Den visar bara att polisen behöver bättre arbetsrutiner för den här sortens fall som till exempel husrannsakan. Men det är ju sådant man håller på att se över så det arbetet är ju redan påbörjat".  Vad vi ser framför oss kommer alltså snarare bli en upptrappning av särskilt APB:s jakt på den enskilde. De eventuella poliser som inte har något bättre för sig än att jaga ungdomar kommer också att tvingas ta till hårdare åtgärder för att säkra bevisning. Lagstiftningen finns ju redan. Inget fall har visserligen ännu gett fängselse, vilket är kravet för att polisen ska få möjlighet att göra husrannsakan, men då straffsatsen, enligt lagboken, kan inkludera fängsele handlar det om varje åklagares godtycke när det gäller att avgöra om en husrannsakan är rimlig.

Problem 2: Om jag inte missminner mig dömdes hip hip hora-mannen enligt den gamla lagen, vilken sedan dess har skärpts något. Relevant och intressant blir det därför först om någon frias i högre instans enligt den nya lagstiftningen.  Vi väntar därför med spänning på att regeringen Reinfeldt ska hålla vad den lovade i valrörelsens slutskede. Kriminaliseringen av en miljon svenskar, samt andra åtgärder som utförts när det gäller begränsningen av privatlivets helgd och inriktningen mot ett övervakarsamhälle de senaste åren har varit skrämmande. Låt alliansen nu stå upp och visa att de vågar göra något åt saken.

Avslutande ord: Naturligtvis var det självklart att mannen skulle frias. Hade en skärmdump räckt som bevisningen även i högre instanser hade rättssamhället slutligen havererat. Detta debatteras flitigt på IDG:s forum Där finns många intessanta inlägg.

Förenklad förklaring om spelmissbruk

Dagens Metro slår på förstasidan fast att statliga kasinon leder till en fördubbling av antalet spelberoende. Bakom rubriken ligger en rapport från folkhälsoinstitutet. Då jag inte läst institutets rapport kan jag bara kommentera tidningens artikel, men den innehåller många frågetecken. Enligt artikeln visar en genomgång av antalet spelberoende i Malmö mellan år 2001 och 2004 att andelen har ökat från 1.5 % till 3.6 % under perioden. Som referensgrupp har Karlstad angetts, som under motsvarande period enligt studien haft en minskning av andelen spelberoende bland befolkningen. Deta må vara hänt, men i en bisats nämns att en uppgång liknande Malmös inte kunnat skönjas i Sundsvall, trots att även Sundsvall har ett statligt Kasino. I stället för att fokusera på att det inte skett en uppgång i Sundsvall väljer man att förklara bort detta och åter diskutera Malmö och det påstås att där "kan en förklaring vara att det i Malmö fanns fler personer i riskzonen för spelberoende än i Sundsvall."

Detta låter för mig som en förklaring i sann positivistisk anda! Försöker man verifera sina hypoteser går det alltid att förklara bort iaktagelser som inte stämmer överens med den egna teorin. Om man nu inte hittat en ökning i Sundsvall men däremot i Malmö bör man väl i så fall leta efter alternativa förklaringsmodeller. Traditionellt sett brukar närheten till Danmark och övriga Europa anges när man finner ett mönster i Malmö eller övriga Skåne som inte skönjs på andra platser, men då artikeln, och kanske därigenom också Folkhälsoinstitutets rapport verkar ha vinklats med syfte att klandra de statliga kasinona för det ökade spelmissbruket reflekteras det inte över detta faktum. Och om nu fler människor i Malmö är i riskzonen för spelmissbruk än i exemplet Sundsvall, och kanske också Karlstad, så bör det finnas många alternativa förklaringar till uppgången. Vad sägs om explositionen sajter som specialiserar sig på spel och betting på internet? Snart är det möjligt att med några enkla knapptryckningar spela på i stort sett vad som helst, såsom politiska val, väder, utröstning i dokusåpor och könet på gravida kändisars barn. Under senare år har vi också sett en pokerexplosition. Alltfler spelar poker på nätet, kvällstidningarna bevakar pokerturneringar, TV sänder program om spelet och hemmapokerset blev till och med utsett till årets julklapp förra året.

Naturligtvis är det enkelt för en spelberoende att besöka ett staligt kasino om det finns tillgång till det. Naturligtvis är det inte bra för den enskilde spelmissbrukaren att det finns där och därmed ger möjlighet till ytterligare försärming av tillståndet och den personliga ekonomin. Men frågan är om de statliga kasinona är orsaken till spelberoendet, eller enbart ett sätt att få utlopp för det. Genom kasinona får spelmissbrukaren chansen att spela irl och socialiseras med verkliga människor, men risken är nog stor att han eller hon annars hade suttit hemma framför datorn och gjort av med minst lika mycket pengar där. Pengar som, lite krasst sett, inte skulle gå svenska staten till godo.

Jag väntar på en studie som visar samtliga kasinostäder i Sverige och utvecklingwn där jämfört med resten av befolkningen. Efter det går det möjligen att dra slutsatser liknande de Folkhälsoinstitutet tydligen redan har dragit.

En trängselskatt som väcker känslor

Uppenbarligen är trängselskatten/avgiften (om försöket med skatten i fråga nu enligt planerna överförs till att bli en avgift där intäkterna kan gå till förutbestämda ändamål) en känslig fråga. Biltätheten i huvudstaden framförs som ett dilemma och att miljön i innerstaden skulle kunna förbättras är något som berör en beaktansvärd del av Sveriges befolkning.

Dagens tidigare inlägg har resulterat i flera kommentarer som tar upp problematiken med den ökande bilismen. Detta berör visserligen inte bara Stockholm, utan hela Sverige och resten av västvärlden också för den delen. För oss i den fjällhöga nord handlar det dock just nu om alliansens löfte i dagens DN debatt om att den omdebatterade trängselskatten ska återuppstå, men i delvis ny tappning. I samma tidning kan man läsa upprörda och förvånade moderata kommunpolitiker uttala sig om alliansens utspel.

Naturligtvis har alla trängselskattsförespråkare rätt när de anser att bilitätheten är ett problem. Det jag vänder mig emot i sammanhanget är som jag sagt tidigare, hur denna extra skatt/avgift slår. Att barnfamiljer kan uppleva ökade utgifter som pressande kan inte komma som en överraskning. Tidigare diskuterades fastighetsskatten flitigt, men frågan försvann i slutet av valrörelsen och kanske skulle en sänkning av denna kunna kompensera ökade utgifter som följer av trängselskatten. Införs i stället den kommunala avgiften på fastigheter som Reinfeldt förordade vid tillfälle försvinner också denna kompensation. En skatt som slår hårt mot grupper som redan har det svårt ekonomiskt är inget jag förordar. Därför kommer jag att fortsätta vara tveksam mot trängselskatterna oavsett de förståeliga argument som finns för den. Frågan väcker starka känslor, det är uppenbart, men det bör finnas fler alternativ för att åstadkomma en förbättring för miljön. Förslag om detta mottages tacksamt och gärna sådana som täcker även resten av Sverige. (Jag hade gärna skrivit resten av världen men så länge de stora nationalstaterna och federationerna sätter tillväxt framför miljö är det nog en utopi att försöka göra världen till en lite renare plats att leva på).

Trängselskatt - för vem?

"Finns det hjärterum finns det stjärterum" sa alltid min gamla dagmamma. Uppenbarligen hade hon fel.
DN - Debatt idag:  - "Vi säger ja till trängselskatten för att finansiera kringfartsleder" Så, nu har alliansens partiledare bestämt sig. Trots motstånd i de egna leden kommer de att tvingas införa denna omtalade trängselskatt. Självklart är det bra att acceptera folkomröstningens beslut, men dilemmat har ju varit att när Stockholm sagt ja, halleluja och amen angående trängselskatten har kranskommunerna sagt nej. Varför är det så? Jo naturligtvis för att invånarna i staden inte berörts ekonomiskt av den aktuella avgiften. De åker inte bil och om de gör det är det INOM sta'n där de inte behöver punga ut med upp till 60 pix om dagen för att köra runt. De som berörs av skatten är alla pendlare och undersökningar har visat att de som betalat mest under försöket är barnfamiljer och rika, ensamstående män. Jag funderar därför i mitt stilla sinne på om en skatt som slår hårdast mot barnfamiljer, där utgifter på flera tusen kronor i månaden kan ha blivit följden, är rimlig.

Miljön andas ut, men barnfamiljerna suckar, kliar sig i huvudet när de funderar på hur de ska få ekonomin att gå ihop, och gråter en skvätt innan de bestämmer sig för att dra in på fredagsmyset och kanske strunta i chartern nästa år. Kollektivtrafiken byggs ut och fler ficktjuvar får möjlighet att snabbt arbeta ihop till sin försörjning i tunnelbanan. (Att barnfamiljer betalar mest beror på att man från hemmet och till arbetet får köra runt till flera ställen för att hämta, lämna på dagis, fritids, skolor o.s.v. och på eftermiddagen kanske skjutsa till fritidsaktiviteter, kompisar, knarkkvartar eller annat dit barnen måste ta sig. Man hinner då inte köra tidigt på morgonen innan avgiften börjar användas utan tvingas åka under rusningen.)

De som tjänar på trängselskatten är alltså: 1) de som bor i Stockholms stad, vilka får en bättre utbyggd kollektivtrafik som andra bekostar och som kan köra runt i sta'n utan den trängsel som tidigare funnits. 2) Miljön 3) Billström, som haft frågan som paradfråga under en lång tid och som trots petningen från kommunalrådsposten kan vända sig mot sina kritiker, knyta näven i luften och skrika "Vad var det jag sa?!"

Men men, jag bor inte i Stockholm, inte ens i länet. Jag berörs inte av trängselskatter, vägavgifter, tunnelbanor, ringleder, Dennispaket (någon som kommer ihåg det begreppet förutom jag?) eller avgaser. Jag är varken för eller emot trängselavgifterna. Däremot vet jag att barnfamiljerna redan går på knäna för att få ihop tiden, och ekonomin. Jag är mycket osäker på om en skatt som slår hårdast mot dessa människor är rimlig. Finns det inget bättre sätt att begränsa bilkörandet och kämpa för en bättre miljö?


RSS 2.0