Den bästa av världar

Saddam Hussein döms till döden.
De flesta i Sverige är emot dödsstraff. (gammal statistik kanske)
Svenskarna tycker att det är rätt att Saddam avrättas.

Yttrandefrihet, organisationsfrihet och åsiktsfrihet är demokratins hörnstenar.
Vi älskar demokrati och tycker att alla ska få säga vad de tycker.
Förutom om de inte tycker som vi.
Nazister och annat pack ska inte få sprida sin idiotiska propaganda.

Sossarna har haft manliga patriledare i över 100 år (så länge partiet har funnits)
Det är klart vi ska ha en kvinna.
Kvinnorna ställer inte upp, förutom Tobloerone-bruden som många avskyr.
Att i en galen familjesituation betala blöjor med statens kontokort är helt tabu.
Familjesituation och politik funkar inte.
Vi behöver en kvinna som egentligen är man....

Men kom ihåg: Vi lever i den bästa av världar.



Det susar i säven - herr padda i farten

Denna härliga juletid och julefrid. Jag visste väl att jag skulle få något nytt att fundera på för att slippa kval och ångest i spekulationerna kring ifall jesus har existerat eller inte.
Två gånger på tre dagar har i stället herr padda plaskat i ankdammen igen. På självaste julafton (frid vare över dess minne) kunde vi i DN läsa hur mannen i fråga (dvs JK Göran Lambertz) skrivit en debattartikel med titeln "Jag riskerar helt medvetet förtroendet för rättsväsendet". Här utser herr padda sig själv till Don Quixote och slåss mot varenda väderkvarn han ser: liten eller stor spelar ingen roll. Naturligtvis är artikeln i fråga ett svar på en artikel som publicerats fyra dagar tidigare, undertecknad av några välkända jurister. I denna artikel angrips Lambertz av dessa tre stora väderkvarnar under rubriken "Lambertz är olämplig som justitiekansler".  Tack och lov behöver inte herr Padda - allas vår hjälte Don Quixote - slåss själv. Inom kort stormar Sancho till hans försvar, skrikande om hur obehagligt det är att jurister ser friade som oskyldiga! Hans-Gunnar "Sancho" Axberger ställer den filosofiska frågan; Vilket är värst: Att påstå att en person är oskyldig eller att hon är skydlig? (Ty detta utspelades på den tid då julen ännu firades till minne av jesus kristus, som påstods ha myntat det välkända uttrycket "Den som är utan skuld ska kasta första stenen" vilket senare reviderades av hans högvördhet Göran Persson som så poetiskt hävdade "Den som är satt i skuld är icke fri" men det är en annan historia).

Nåväl. Nutid äntligen. Väderkvarna är nedstångade för denna gång och av den sorgliga skinkbiten som finns kvar i kylen går det att göra en god ost- och- skinkpaj eller kanske en skinkomelett. Det susar lugnt i säven men för herr padda infinner sig inte någon julefrid. Hans Don Quixote har ytterligare väderkvarnar att bekämpa. kanske till och med den största och värsta väderkvarnen av dem alla: Tjuren från Uppsala, väderkvarnen från rättssalen, den personliga integritetens baneman: Tomas Bodström! Ankdammen i Dn har övergetts för den stormiga vattenpölen Svenska dagbladet och vår hjälte skriker där att Tomas Bodström väljer att blunda för Don Paddas och rättsväsendets roll i vårt samhälle. herr padda själv vet att han är don Quixote men herr före detta justitieministern tycks tro att JK:s roll är att krama om väderkvarnarna och hjälpa dem att snurra. Don Quixote förklarar att Statsrådet bör följa JK:s råd och till och med Aftonbladet väljer att kalla detta ett angrepp på Bodström. 

Lyckas Don Quixote riva även denna väderkvarn? Det får ni veta i nästa veckas avsnitt av "Det susar i säven"...

Julefrid

Dags att ta några dagars timeout från bloggandet och ägna mig åt en inbillad julefrid.
Jag tror fler än jag inte riktigt kan få den att infinna sig, utan i stället är stressen och begynnande magsår påtagliga. Och allt detta för att fira födseln av någon som inte ens bevisats ha existerat.
"Do tjey know it's x-mas time at all" sjöng George Michaerl m.fl på 80-talet i en sång för världens barn eller annat. Vad de inte tänket på är att stora delar av de svältande/fattiga o.s.v. kanske ite ens är kristna. men, men... Det finns barn som svälter, vi stoppar pengar för att hålla grytan kokande och sedan köper vi senaste nintendo-konsolen. Samvetet är stillat och vi kan i lugn och ro griljera julskinkan, samtidigt som vi läser om att Big brother-Jessica vill operera sina bröst ytterligare en gång.
Visst lever vi i den bästa av alla tider?

God Jul

This divided state

Jag såg filmen This divided state härom dagen.
Sammanfattning för dig som inte sett den/känner till den:
Inför presidentvalet i USA 2004 blir den med amerikanska ögon sett kontroversiella filmskaparen Michael Moore inbjuden att tala på ett college i Bush-land, Utah. Det uppstår genast diskussioner och debatter angående inbjudan. Motståndarna hävdar att det enbart handlar om pengar; den summa studentkåren betalar Moore för hans framträdanden, men det framgår tydligt att de gör allt för att stoppa föreläsningen av politiska skäl - inget annat. En äldre community-invånare mutas och studenter dödshotas. Några hotas med stämning och debatten är mycket hätsk. Moore jämförs med såväl Hitler som Bin Ladin.... Hela situationen har dokumenterats och finns nu alltså på filmen This divided state.

Så. eftersom jag är den jag är vill jag jämföra med Sverige. Existerar det några svenska exempel? Vi politiskt korrekta nordbor skulle väl aldrig försöka stoppa ett anförande av någon bara därför att hans/hennes åsikter inte är politiskt korrekta?

Jag vet att exemplet är uttjatat men: Sverigedemokraterna.
Ett annat mer kontroversiellt exempel är Umeå-fallet, där en doktorand bjöd in en nazist att föreläsa om sin världssyn, på en öppen föreläsning inför en politisk intessegrupp. Resultatet blev att såväl doktoranden som nazisten dömdes enligt lagen om hets mot folkgrupp. (Doktoranden dömdes för medhjälp).

Jag hör redan i mitt huvud ropen och protesterna: "Men Aq, man kan INTE jämföra en oberoende filmskapare som Moore med en bunt nazister och andra bruna element! Det är som att jämföra äpplen med päron".

Det är möjligt, mina vänner, men äpplen och päron fungerar i en fruktsallad. Kanske kan vi i politiskt korrekt lagom-Sverige inte se några likheter mellan fallen. För oss är M.Moore en ganska sevärd kulturpersonlighet som har en anti-Bushisk inställning som de flesta av oss känner igen oss i. I Sverige är alltså INTE Michael Moore kontroversiell utan snarare politiskt korrekt! Men i USA och särskilt i Utah, där republikanerna alltid vinner valet, där 75% av människorna är mormorner och där alla är anhängare av Irakkriget - där jämförs Michel Moore med Hitler, kallas ondskan och landsförrädare. Man ville stoppa debatten av hänsyn till barn och ungdom, den allmäna moralen och andra ihopkokade argument.

Vi har i alla år i Sverige (med några få undantag) stoppat alla debatter med Sverigedemokrater. Argumentet är att det gör dem rumsrena om de bjuds in. med samma motivering går det inte ens att ifrågasätta att nazister är utestngda från den offentliga arenan. De som talar på interna firanden eller för en liten grupp studenter riskerar att dömas enligt en av brottsbalkens lagar. Vårt sätt att hantera yttrandefriheten och vår strävan efter att utestänga element som inte är politiskt korrekta kanske inte är så olikt deras? Och efter valet i höstas kunde vi ju snabbt konstatera att utestängning från den politiska diskussionen inte innebär färre röster. Kanske är det dags att lyssna på andra än etablerade partier och politiker. Kanske är det dags att lyssna på såväl de som röstar på Sverigedemokraterna som de som söker sig ännu längre ut till höger och vänster? Kanske borde vi sluta stänga dörrar och i stället lyssna på vad de vill få fram, för att bemöta eller ta till oss? Det är inte rätt att omyndigförklara människor på grund av deras resonemang på valdagen. Det är en demokrati och "alla ska med" (hehe)

Hur resonerar media?

Idag skriker DN ut att trenden är tydlig och visar på att om det hade varit val idag hade vänsterblocket vunnit, då de senaste opinionsmätningarna ger vänsterblocket över 50% av rösterna, medan regeringspartierna tillsammans får 44,4 procent. Aftonbladet pekar i en liknande artikel på motsvarande trend, men denna tidning påstår inte att ett val idag skulle resultera i en annan utgång än det som hölls i september. Här vill jag dock reservera mig för att såväl aftonbladet som annan media tidigare skrivit om att "ett val idag hade vunnits av s-v-mp".

Så, vad är då problemet?
Låt oss börja med det vanliga argumentet: En opinionsunderökning/mätning är INTE ett val. Visserligen kan dylika undersökningar peka ut olika trender, men erfarenhet från ex. valet 2002 visar att dessa teoretiska siffror kan skilja sig avsevärt från faktiska valresultat. Många grupper förbises i saband med undersökningar, såsom människor utan fast telefonabonemang och det kan finnas risk för bias med utgångspunkt från andra variabler.

Men, det största problemet i medias resonemang är att det faktiskt INTE är val idag. Hade det varit val idag hade det inte varit val i september. (Vi har i Sverige val vart fjärde år om någon har glömt det). Väljare som har ändrat sig de senaste månaderna på grund av proppar och skandaler hade alltså INTE ändrat sig om det hade varit val nu, eftersom de inte hade känt till resultatet av valet i höstas. Låter det krångligt? Nej, det är väldigt enkelt, men media och opinionsinstitut verkar ha missat att det är en stor skillnad mellan att rösta och att svara¨på teoretiska frågor via telefonen. Ett valresultat är ett valresultat och en sifo-undersökning är en sifo-undersökning. Ingen vet hur resultatet skulle bli om det var val idag!


Quick-debatten på DN debatt

Detta faller visserligen utanför mitt område, men jag kan inte låta bli att tipsa om den underhållande debatten/argumentationen som pågår på DN:s debattsidor för tillfället.
I ena ringhörnan står kändisadvokaten och tidigare brottaren Pelle Svensson, som företräder föräldrarna till Johan Asplund, en mördad pojke som påståtts ha fallit offer för Thomas Quick.
På andra sidan har vi Justitiekansler Göran Lambertz.

Bakgrund: I samband med den första rättegången mot en JOhan-mördare företräddes hans familj av advokat Pelle Svensson. Vid denna tidpunkt var det en annan man som anklagades för mordet. Senare tog Thomas Quick på sig gärningen och dömdes för denna, precis som för ytterligare några av de 33 mord han erkänt. Problematiken här är att vissa av morden Thomas Quick har erkänt aldrig har inträffat då några av de "mördade" några år senare har hittats i livet. Vissa andra fakta, anekdoter och underligheter har gjort att fler och fler alltmer börjat tvivla på Quicks skuld och många är övertygade om att han aldrig har mördat någon över huvudtaget.

Pelle Svensson kontaktades härom året åter av JOhans föräldrar då de ville begära resning i målet. De är nämligen övertygade om att den dömde mannen inte var den som mördade deras son. Pelle Svensson började utreda fallet och fördjupade sig snart och kom att avhandla samtliga mord Quick dömts för. En resningsansökan lämnades till JK, nämnde Göran Lambertz, som avlog den och publicerade i DN en motivering till detta under rubriken: "Därför ändrade jag mig om Thomas Quicks skuld".  Advokat Pelle Svensson svarade i en egen artikel på JK:s motivering och förklarade offentligt vilka underligheter som funnits i domar och i samband med polisförhör. Han anklagar dessutom JK för att lägga ner eller "mörka" utredningen av ekonomiska skäl och rubriken är "JK mörkar Quickskandalen för att skydda sina kollegor".
Denna attack på JK går naturligtvisd inte obemärkt förbi. Idag väljer Lambertz att besvara Svenssons anklagelser, återigenom på DN debatt, under rubriken "Pelle Svenssons anklagelse är befängd". I denna artikel passar JK även åp att svara på en känga från Kurt Selling, före detta agent åt Mikael Persbrandt, som några dagar tidigare kommenterat det aktuella Expressen-målet i debattartikeln "Vi fick JK att fastna på Persbrandt.kroken".

Det verkar som om JK Göran Lambertz är kritiserad från flera håll och han anklagas såväl för populism som "mediekåthet". Min personliga kommentar till konflikten Svensson/Lambertz är att Pelle Svensson ger ett mycket mer trovärdigt intryck och han ställer frågor och öppnar öpp för tvivel på ett sätt som JK inte kan försvara sig mot. Är Quick skyldig elelr oskyldig? Själv tillhör jag det "läger" som mer och mer börjar tvivla på att Thomas Quick någonsin har mördat en enda människa, men mina bristfälliga kunskaper om målen gör att jag enabrt kunnat komma fram till detta genom media och diverse hemsidor. I denna historia finns bara en enda sak som jag är säker på: Fortsättning följer...


Om köp av sexuella tjänster

Legalisera eller kriminalisera? - det är frågan.

Som alla vet har det under några års tid varit kriminellt att köpa sexuella tjänster i Sverige. För hundra år sedan (känns det som) var jag med om att skriva en motion i min dåvarande politiska organisation, men kravet på att köp av sexuella tjänster skulle kriminaliseras. Argumentet var att staten skulle markera det felaktiga i att köpa andra människors kroppar och markeringen skulle alltså riktas mot köparen - ej mot säljaren som redan var utsatt på så många sätt. Motionen skrevs i min röda ungdom och min förvåning blev stor när det visade sig att socialdemokarternas kvinnoförbund lyckades driva frågan in i partiet och vidare till riksdag med ett beslut som följd.

Såhär några år efter att lagen trädde i kraft funderar jag på om jag gjorde rätt som drev frågan om kriminalisering av sexköp. Kvinnliga eskorter bloggar på olika portaler och ett par av dem är ytterst läsvärda. Jag har via dem tagit del av tankar och funderingar hos personer som alltså är "offer" i lagens mening. Visst går det att vara beteendevetenskaplig och hävda att de mår dåligt, är utsatt och offer även om vissa av dem inte är medvetna om det själva, men samtidigt blir det ett lätt sätt att omyndigförklara vissa människor och hävda att de är mindre vetande än vi andra och att de därigenom inte förstår att de far illa av sin verksamhet. Det går att fråga sig: Vet vi "tyckare" verkligen bättre än kvinnor som faktiskt jobbar i branchen?

Ok, de senaste dagarnas funderingar har fått mig att sammanställa några teoretiska argument för och emot kriminalisering av köp av sexuella tjänster.

Det som talar för en fortsatt kriminalisering:
Köp av sexuella tjänster är en del av könsmaktsmönstret och icke acceptabelt i en demokrati där jämställdhet skall råda. Att med pengar betala för en annan människas kropp och sexualitet är inget staten kan acceptera. Genom en kriminalisering markerar vi att det är kunden som gör fel, därav fortsatt legalisering av själva säljandet. Kvinnan (för det är ofta en kvinna) är ett offer och undersökningar pekar på att majoriteten av alla prostituerade fallit offer för övergrepp såväl tidigare i livet som nder yrkesutövandet. I en välfärdsstat behöver ingen människa prostituera sig för försörjning och de som gör det för att finansiera eventuella missbruk ska i stället erbjudas hjälp och stöd för att återgå till ett "normalt" liv. Mer socialistiska argument sklulle vara att prostitution är ett slaveri under kapitalet och ytterligare ett sätt att förtrycka arbetar/underklassen. De som prostituerar sig för att kunna leva lite "lyxigare" och införskaffa kapitalvaror är än mer förtryckta. Ett feministiskt argument kan ses liknande men förtryckaren i denna form av argumentation är patriarkatet.

Det som talar mot en fortsatt kriminalisering:
Det liberala argumentet: Människan bestämmer själv över sitt liv, sin egendom och sin kropp. Att välja att sälja sexuella tjänster är därigenom hennes eget val. ingen annan har rätt att döma över de aktiviteter som pågår mellan två vuxna människor. Sexuella tjänster kan ses som vilka andra tjänster som helst utförda av en människa. En mer vänsterinriktad människa skulle nog hävda att vi alla redan är prostituerade genom att vi säljer oss för pengar, även om prostituerade ofta får mer betalt för sitt slit än t.ex. en fabriksarbetare. Ett feministiskt argument för att legalisera sexhandel är att kvinnans sexualitet alltid har varit nedtryckt och att mannen har försökt kontrollera den på olika sätt. Hade sexualiteten som drift varit lika accepterat som till exempel hungern hade köpande och säljande av sexuella tjänster setts som fullt naturligt på samma sätt som att beställa en fin middag på en restaurang. Sexualitet är något som finns hos nästan alla människor: Män som kvinnor, gamla som unga, svarta som vita. genom den könsmaktsordning som funnits i alla tider har kvinnans sexualitet negligerats och myten har skapats om mannen som den sexuella varelsen och kvinnan som "mottagare". Om kvinnans sexualitet accepteras i lika hög grad som mannens samtidigt som kvinnor vågade erkänna sina drifter och att de faktiskt existerar så skulle den kvinnliga prostitutionen minska, eftersom kvinnor inte skulle behöva "hålla på sig" när de egentligen inget hellre vill än att leva ut sin sexualitet. En större marknad för manliga, heterosexuella prostituerade skulle öppnas i ett jämställt samhälle, eftersom kvinnor skulle våga leva ut sina drifter samtidigt som de i yrkeslivet hade lika höga positioner och löner som män....

Vi ser direkt problemet i ovanstående argument. Vi lever INTE i ett jämställd samhälle där sexualitet accepteras på samma sätt som hungerskänslor. Sex är fortfarande kvinnofötryckande, eftersom samh'ället ännu ser mannen som den aktive och kvinnan som den passiva. Och det är lång tid kvar innan kvinnors positioner i näringslivet motsvarar männens.

Så mitt svar på frågan om köp av sexuella tjänster fortfarande ska vara kriminellt och kvinnorna som säljer tjänsterna fortfarande ska ses som offer är: Jag vet inte. Teorier och funderingar möter empirin - verkligheten och jag blir mer och mer fundersam. Många prostituerade/eskorter är offer. Många torskar är patriarkatets/kapitalismens/förtryckets lakejer. Men min önskan är att sexualitet ska bli legitimt för både kvinnor och män. Den dagen det händer kommer orden prostituerad och eskort inte längre att skambeläggas och kvinnor (och män) som tilhör dessa yrken/grupper kommer inte längre att känna sig åsidosatta och kränkta.


Om Pinochets död

På något sätt måste jag väl kommentera det "tragiska" frånfället av en av 1900-talets mest brutala diktatorer. Augusto Pinochet är död. Något större politiskt värde har inte detta faktum, då det var i livet han påverkade den politiska agendan - inte i döden. Men, för tusentals Chilenare väcker döden känslor. Västerländska journalister har attackerats av den gamle diktatorns anhängare, Järnladyn Thatcher är dujpt sorgsen och de människor som överlevde massakerna 1973 kanske åter minns de där dagarna för så länge sedan som för'ndrade livet inte bara för dem som människor - utan för en hel nation, kanske en hel världsdel.

När Pinochet tog makten i Chile för över 30 år sedan var det som ett resultat av världens första direktsända militärkupp. Salvador Allende hade 1970 med knapp marginal vunnit presidentsvalet och därigrnom fått mandat för ett socialistiskt styre vilket inte gillades av överklassen, som tog sina förmögenheter och lämnade landet. Med stöd av CIA (vilket de officiellt erkände först för några år sedan) lyckades militären, med bland andra Pinochet i spetsen, utföra den militärkupp som dödade Allende. (det tvistas om ifall han tog sitt eget liv eller dog i striderna). Arkitekten bakom militärkuppen och också en av socialist-Chiles starkaste motståndare tilldelades för övrigt Nobels fredspris några månader senare. (Henry Kissinger). Avrättningarna som följde efter Pinochets övertagande är historia.... Men, här går det att poängtera att detta inte är unikt för Pinochets regim utan något vanligt i samband med revolutionära maktövertaganden. Jämför t.ex. revolutionen på Kuba.

Så, då var han alltså död. En 91 år gammal man har dragit sina sista andetag mitt i en mängd processor riktade mot honom. Dags att sörja? Dags att fira? nej, som politisk figur har Augusto Pinochet saknat makt i flera år. Däremot som ikon för något som varit och som symbol för alla chilenare som velat ha upprättelse har han varit oerhört viktig. Nu kommer tusentals människor aldrig att få den upprättelse de har eftersträvat, men kanske kan de äntligen börja glömma och blicka framåt i stället.

Funderingar...

Efter för mycket jobbande och därigenom blogginaktivitet har jag bestämt mig för att slänga ur mig en fundering:
Är det rätt av enskilda fackförbund att utesluta medlemmar som är aktiva Sverigedemokrater?
Det finns sådant som talar för:
Fackförbund, såsom transportarbetarförbundet, är organisationer som har rätt att säga "ja" eller "nej" till vilka medlemmar de själva väljer. De har också stadgar, vilka uppenbarligen bryts om man tillhör partier Transport inte sympatiserar med.

Det som talar mot:
Åsiktsfrihet, yttrandefrihet, organisationsfrihet... Grundlagsstadgade friheter alltså. Transport tillhör visserligen den del av fackföreningsrörelsen som har nära samarbete med SAP, men att tillhöra ett demokratiskt parti som Sverigedemokraterna bör inte legitimera uteslutning. Ksuliga associationer kan dras till andra världsrkiget av den som vill (eller avrför inte USA?).

Min åsikt står fast; Sverigedemokraterna är inte ett parti vars program och politik jag synpatiserar särskilt mycket med. Men åsiktsregeistrering och försök att "förpesta livet" för sådana som engagerar sig i det politiska livet är något än mer föraktligt. Det är upp till varje enskild organisation att göra som de vill, men att påstå sig ha demokratiska värderingar innebär inte alltid att ha samma värderngar som de socialdemokratiska.

RSS 2.0