Aquinas attacker

Eftersom solen lyser med sin frånvaro kommer jag om bara en liten stund att dra på mig en jacka. Det är för kallt för att bege sig till vallokalen i bara t-shirt.

Idag är det val till EU-parlamentet och jag kommer att rösta. Jag vill nämligen vara med och bestämma om vilka som ska påverka EU under de närmaste åren. Men, eftersom det är så många som röstar i valet betyder min röst väldigt lite. Jag vill därför uppmana alla andra i hela Sverige att INTE rösta! Om det bara är jag som röstar är det nämligen jag som bestämmer. är vi 100 som röstar väger min röst ännu väldigt tungt eftersom jag bestämmer över en procent.

För, det är faktiskt precis så det fungerar - ju färre som röstar desto viktigare blir en röst! Ni som ligger där på soffan och tänker att det är för jobbigt att leta upp röstkort och legitimation samtidigt som ni gnäller om att det där EU ändå bara är dynga - ni banar väg för de som vill lägga sin röst på kandidaten  som vill göra EU ännu mer överstatligt. Ni som stoppar in en fet prilla framför TV:n och svär över att "Det där EU vill förbjuda mitt snus" kanske inte är medvetna om att det finns kandidater till Europaparlamentet som vill driva just denna fråga. Genom att inte aktivt rösta accepterar ni då att en en kandidat som jobbar för era värsta farhågor faktiskt får en plats.

Men, eftersom jag vet bäst och kommer rösta rätt så hoppas jag som sagt att ingen annan av er röstar. För då blir det ju jag som bestämmer! Och var medveten om att om du INTE går och röstar så håller du med mig - jag (och alla andra som röstar) vet bäst - för du låter ju oss bestämma över framtiden!

Jag har inget emot homosexuella, faktum är att några av mina närmsta vänner är homosexuella, men...

Jag är inte ute efter att prata skit om henne, men....

Jag är egentligen motståndare till dödsstraff, men...

Men måste vara det mest fantastiska ord i svenska språket, eftersom det är ett ord som suddar ut det man tidigare sagt. Minns ni Linus på Linjen - hur han spottade och fräste och svor (eller jag tror i alla fall att han svor, för jag har aldrig förstått vad han har sagt). Han blev upprörd och vips kom handen fram och suddade ut något och simsalabim - Borta! Samma effekt har "men".

Det märkliga är att "men" legitimerar vilka lögner som helst - eftersom man först uttrycker något politiskt korrekt för att sedan klämma in detta "men" och därigenom kunna fortsätta meningen med vilka fördomsfulla åsikter man själv vill. Är det inte bättre att stå för sina åsikter utan att göra sig till? Jag har aldrig någonsin hört någon säga:

Jag är rasist, men...

En liten efterlysning: Ni homosexuella som verkar vara nära vänner med så många människor som ogillar vem/vilka ni kärar ner er i: Vilka är ni? För, det kan väl inte vara så att herr och fru "Många av mina närmaste vänner är homosexuella" faktiskt ljuger?

Ja, nu kan jag inte längre låta bli.
Jag har inte skrivit något på månader och när jag nu väl väljer att skriva ett inlägg blir det om något så politiskt korrekt som Gömda-händelserna, Marklund och Monica Antonssons bok "Mia - Sanningen om Gömda".

Okej, lite personlig bakgrund till att börja med: Jag läste Gömda som pocket i början av 2000-talet på inrådan av min dåvarande pojkvän. Jag blev chockad och förskräckt över händelserna som beskrevs och rekommenderade den vidare till min mor som med orden "Jag har hört att min blir rasist om man läser den boken" avvisade förslaget om att läsa den. Boken föll snabbt i glömska hos mig även om den fortsatte att stå och samla damm i en av mina bokhyllor, men jag läser minst en bok i veckan och det krävs en riktigt bra handling och ypperliga litterära kvalitéer för att en roman/sann historia ska finnas kvar en längre tid i mitt medvetande. ag har naturligtvis observerat att Marklund och sedemera "Mia" själv utkommit med bok efter bok om Mias öde, men jag har inte varit det minsta intersserad av att läsa fortsättningen, då historia 1 gav mig det jag behövde. Händelseutvecklingen efter den dramatiska flykten från Sverige kunde man följa via massmedierna.

För några månader sedan började plötsligt mitt "andra hem" - internet - storma. Bloggar och forum började skriva om en ny bok - där sanningen om Mia och Gömda avslöjades. Naturligtvis blev jag så nyfiken att jag var tvungen att köpa Antonssons bok. Jag läste den snabbt i början av året och lånade genast ut den till den av mina kollegor som är mest förtjust i Liza Marklund och därefter till en annan. Jag började läsa Antonssons blogg och debatten på Flashback. Länkar ledde mig vidare til bloggar och sidor och jag spenderade flera nätter framför datorn för att läsa in mig. Vet du inte vad historien handlar om har Sourze en ypperlig lathund till Gömdabråket.

Varför då denna fascination som verkar ha drabbat fler än mig? Beror mitt intresse för Antonssons bok på ypperliga litteräa kvalitéer - vilket jag sagt brukar skapa intesse hos mig? Nej, naturligtvis inte! Antonsson är en veckotidningsjournalist och skriver som en sådan. Språket är enkelt och säljande och historien är inte onödigt komplicerad. Händelse för händelse beskriver Monica Antonsson hur hon fick upp ögonen för att något inte stod rätt till avseende Mias historia om hot, förföljelse, kulsprutor, avslagna dörrar ach galler för fönstren. person efter person intervjuades och korthuset föll alltmer i bitar. Detta intresserade mig! Att jag sedan via bloggar och forum kunde följa pajkastningen och avrättningen på en av landets mest hyllade personer gjorde intresset allt större ända tills jag plötsligt insåg en sak: Marklund & co har rätt! Inte rätt i sak naturligtvis - Historien om Mia är inte och bygger inte ens på en sann historia. I stället för att ändra på detaljer och bevara helheten har man valt att utgå från detaljer och förändra helheten. Författare gör detta ofta - Man skriver om händelser och personer som faktiskt har existerat och väver in dem i en påhittat historia. Vanliga författare är dock stolta över att ha skapat en roman , thriller, actionfylld historia.

Däremot har Marklund, Guillou och Aftonbladets Helin rätt i att det faktiskt förekommer en förföljelse av Liza Marklund. På många håll handlar det inte längre om ett försök att få svar på frågor och reda ut historien om Mia och Gömda utan hennes utseende, deckare, inkomster, förflutna och övriga beteende ifrågasätts. Gömdahistorien har även använts för att ifrågasätta andra mödrars berättelser om våld, övergrepp och hot. Låt inte detta hända! Fokusera på sak och generalisera inte utifrån ett fall, Det som hänt är troligen att Mia vävt ihop en historia som hon själv tror på. Rädsla föder rädsla och till sist blir allt ohållbart. Man tvingas fly från en skräck som existerar - kanske inte i empirin men väl i människan. Vi har alla säkert gjort samma sak många gånger: Förstorat upp problem tills de blir  berg, trots att det kanske bara handlar om en förälskelse, obetelad räkning eller dåliga resultat på en tenta. Finns det människor runt omkrng som backar upp och hjälper till att konservera skräcken eller rädslan så ges man aldrig möjlighet att själv övervinna sina demoner, vilket normala människor bör göra. Skrivs det en bok om mitt problem blir problemet permanent. Vem som helst kan köpa min historia nu, om tio år och för alltid. Jag blir min historia! (Tänk om någon skrivit en bok om ett ex till mig när jag var som mest förbannad på honom - och boken sedan såldes i miljonupplagor. Jag skulle ju alrig kunna bli vän med honom igen.)

Det här inlägget blir lite väl långt och svårläst, men jag måste få skriva av mig alla funderingar jag haft under många veckor. Så, min uppmaning till alla är: Gör inte Marklund till en häxa: Hon är bara en kvinna som vill skriva böcker och sälja dem och som kanske gjort ett misstag. Genom att hon en gång valt sida offentligt kan hon inte ändra sig - trots att alla människor har rätt att ändra sig. Varken Marklund eller Mia är onda människor. De levde i tron på något som inte existerade, men var mycket verkligt för dem. Hat föder hat och det har skapats något större än bara ifrågasättandet av en människas historia.

Och ni som hatar Antonsson och tror att detta är en konflikt - ett krig - där man väljer sida: Antonsson är inte heller en häxa. Hon är en journalist som lyckats dra fram fakta och ifrågasätta något alla tagit för sanning. Rent vetenskapligt är detta gott - Den tusende svanen kan vara svart. Detta är inte ett krig . Att välja Marklunds sida för att "Jag gillar henne, hon skriver bra böcker och skapar fokus på misshandlade kvinnors sistuation" är inte rätt det heller. Antonsson har pekar på brister - likt en god opponent på ett seminarium. På en disputation skulle respondenten säga "Oj, det var dumt av mig att inte kolla fakta. Jag ska genast ändra detta" och ingen hade ifrågasatt eller valt sida. Fakta och kritisk granskning ska stå för sig själv. Ytterligare grävande är bra . Pajkastning är däremot bara barnsligt.

Så sluta hata. Skapa inte det drev som Aftonbladet påstår finns. Kritisera, gräv, granska, men fall inte för frestelsen att gå till personangrepp!

Expressen publicerar en lista på vilka politiker som röstade för lagen om signalspaning.
Att även e-post-adresser tillhandahålls kan ses som en bonus.
Här finns alltså något så unikt som namn på 143 svenska politiker som faktiskt vågar stå för att de vill närma sig vissa diktaturer och spionera på sina medborgare. Här finns ett stycke blivande svensk kulturhistoria!

ps: Du som ämnar skriva till din politiker: Gör det gärna genom ett hotmailkonto/annat mailprogram som garanterat har sin server utanför landets gränser. Vii vill ge gärna ge Försvarets radioanstalt något att bita i nästa år!

Hillary ska tydligen, officiellt, ge upp kampen om presidentkandidatsposten, idag enligt bl.a. CNN.
Alla experter har visserligen redan utropat Obama till segrare men...
Jag önskar att fru Clinton höll ut ett tag till. Hela karusellen med nomineringar och delegater är ju betydligt mer underhållande än något inom den svenska politiska såpoperan på senare år.

Ja, just det, igår var den förste maj - numera en av två borgerliga helgdagar i Sverige.
Detta datum ska man demonstrera!

Självklart skulle jag också demonstrera. Jag satt där på valborgsmässoafton och funderade och funderade. Det finns ju så många fel i världen - och i Sverige - så ett enkelt budskap bestående av några ord på ett plakat borde jag ju kunna få fram.

Ju mer jag tänkte och funderade desto högre ekade några ord i min hjärna:
"Nej till bron, nej till bron ingen bro ingen bro"
Naturligtvis följdes detta av:
"Stoppa omoralen i musiken, omoralen i musiken STOPPA DEN"

Nähä, fel spår igen. Robert Gustafsson flimrar fram på min näthinna och jag gör allt jag kan för att vifta bort honom. Nu ska vi vara seriösa och demonstrera.

I stället mindes jag plötsligt senast jag faktiskt var ute och gick i ett tåg och demonstrerade. Jag och min styvsyster hade några timmar att slå ihjäl när vi var i Örebro. En konsert senare på kvällen lockade men vi hade några timmar på oss innan vi skulle vara där och vi hade redan tröttnat på att springa i affärer. Plötsligt hamnade vi i en folksamling som samlades för en demonstration mot Irakkriget. Så vi hamnade i tgået och skrek tillsammans med de andra:
"Usch för Bush
Krig är fel
Irak är inget TV-spel"

En trevlig liten ramsa, men kanske inte lika aktuell längre.
Och jag vill minnas att vi inte uppskattades av övriga demonstranter heller. Där gick vi, två blonda ganska vanliga Svenssontjejer och försökte vara trevliga mot folk samtidigt som vi hade det trevligt själva. Vi såg tämligen missanpassade ut bland palestinasjalar, kängor, Che Guevara-tröjor och hemsydda väskor dekorerade med knappar och pins. Om blickar kunde döda skulle vi nu befinna oss på samma ställe där det ansågs att Bush hörde hemma.... Det krävdes tydligen mer än bara en negativ syn på Irakbombningarna för att accepteras i dessa kretsar, trots alla vackra ord om frihet, jämlikhet och solidaritet.

Nåväl, ett förstamajtåg i den lilla staden vid vänern tillsammans med medlemmar i det stora röda partiet borde dock inte framkalla det onda ögat på samma sätt som manifestationen i Örebro. Jag fortsätte därför att fundera och fundera. Regeringen Reinfeldt har gjort mycket jag inte uppskattar. Något klatshigt och klämkäckt borde jag väl kunna formulera? Utbildningspolitiken och arbetsmarknadspolitiken innehåller flera inslag jag vänder mig starkt emot och diksussionerna om Natumedlemskap sympatiserar jag inte med, men.... "Fredrik är dum" får i så fall kompletteras med "Carl är dum" och kanske "Jan är dum" eller varför inte riktigt kraftfullt: "Regeringen är dum".

Jag valde att i stället stanna hemma.

Vi lever i en sjuk värld.
Till slut inser jag varför människor i så stor utsträckning väljer att blunda.
Hela tiden nya rapporter om händelser sjukare än vad den mänskliga hjärnan orkar föreställa sig.
Kanske stänger man av och läser vidare i modebloggarna i stället.

Är det världen som förändrats eller är det media som väljer att rapportera på annat sätt eller är det bara glömskan om eländet igår, förra året, förra seklet som spelar in?

Ekot, Sveriges radios nyhetsprogram, hade i morse ett inslag om så kallade bluffstudenter.
Här handlar det om studenter från tredje land, länder utanför EU, som söker kurser och utbildningar i Sverige enbart i syfte att få uppehållstillstånd och därigenom fri entré till EU.

Rent praktiskt innebär ju visserligen den anstormning av utomeuropeiska sökande att högskolorna och universiteten får mycket mer att göra, trots att väldigt få dyker upp ens om de antas. Nu talas det om att migrationsverket ska få tillgång till VHS register för att kunna bevilja visum till rätt personer, det vill säga "riktiga studenter".

Vi kan säga usch och fy till människor som försöker mygla sig hit med hjälp av det frikostiga svenska utbildningssystemet som inte begär ett öre av studenter som söker sig hit från andra länder, trots att kanske vi svenska måste betala för studier i dessa länder.

Men vilken bluff är värst? Människor som vill fly fattigdom, diktaturer och fundamentalistiska regimer genom att utge sig för att vilja studera på våra svenska universitet, eller människor som vill fly fattigdom och dåliga levnadsförhållanden genom att gifta sig med (främst) svenska män? När ska man skaka fram ett register för att kunna samköra och stppa "bluffhustrur" som inte alls älskar utan bara vill leva ett drägligt liv?

Och i övrigt sntruntar jag i Kartago

... som av Honom fick alla gåvor.

När herren delade ut Ironi stod hon först i kön, tillsammans med så många andra ur hennes generation samt tidigare generationers intellektuella och debattörer.

Vad herren icke gav henne var insikten om andra människors oförstånd.
Hon brottas ännu med att komma till full insikt om detta vilket inlägget Det som stör mig mest pekar på.

Tydligen är det dags att hålla en liten snabbkurs i ironi.
Wikipedia skriver att:

Ironi betecknar det att en person säger en sak, men egentligen menar en annan, raka motsatsen. Ordet kommer från grekiskans είρωνεία (eironeia) som är en sammansättning av είρων (eiron): en som säger mindre än vad han menar, en hycklare, είρειν (eirein): att tala. En bitsk och nedvärderande form av ironi är sarkasm.

Exempel:

- Är du ledsen för att du kom sist i Vasaloppet?

- Nej, inte alls! Jag är jätteglad!

Att säga: - Vilket underbart väder! när det spöregnar (och man egentligen inte alls tycker om regnväder).

- Vi har gått i konkurs!

- Snyggt jobbat!

Ironi definieras av Galenskaparna så här: "...överdriver alltså något som är negativt så att det blir så positivt så att det blir negativt."

Har alla förstått? Den som inte förstår ironi nu heller räck upp en hand så tar vi fortsättningskursen.

I begynnelsen skapade Gud himmel och jord.
Sedan gick det bara utför. Djävulen tog över under den svarta medeltiden och idag har ondskan åter fått fotfäste här där våra förfäder kämpade och dog mot ondskan.

2000 år efter att en den där snubben som omnämns i Liftarens Guide till Galaxen blev uppspikad på ett träd för att han sa att folk borde vara lite snälla mot varann har nu Djävulen åter visat sitt hemska ansikte. Denna gån i form av ondskefulla ISP:er.

Dessa mäktiga bolag leker med ödet genom att förvägra musiker och filmmakare som slavar i sitt anletes svett deras rättmätiga ekonomiska belöning. I stället låter de något så fånigt som informationsfriheten råda och hindrar inte sina kriminella kunder tillträde till de fasansfulla sidor där kontakter förmedlas mellan dmörkrets makter. Var är moralen i detta? Finns det moral i helvetet?

Det kan bara de skurkaktiga internetoperatörerna svara på. Och nu äntligen har nutidens korsriddare IFPI äntligen bestämt sig för att bekämpa satan en gång för alla. Nu ska en isp dras inför domstol och försvara varför kunderna ej förhindrats att besöka sidor som The Pirate Bay. (Bara genom att skriva namnet känner jag demonerna svämma upp i mina fingrar.) Låtom oss fröjdas!

Vilken isp det handlar om förtäljer inte historien... ännu. Kanske är det den mest ondskefulla av dem alla? Läs IDG:S artikel om den hjältemodiga kampen mellan svart och vitt, ont och gott, himmel och helvete!

... är människor som inte orkar bry sig.

"Nej, rösta pallar jag inte. Det är ju ändå samma skit alltihop"
Kom då inte och gnäll över förändringar som nya regeringar inför!

"Nej jag sköter mitt. Konflikter, val och ekonomiska kriser i andra länder är inte min business och berör inte mig"
Lev du i din ankdamm, men gnäll inte över prisökningar, flyktingar och annat. Jag lovar, det berör dig... egentligen!

"Det är så spännande med mode. Hur orkar nån engagera sig i samhället? HM har en ny designerkollektion"
Zzzzzzz


Jag vill ställa mig upp och skrika ibland. Vad tusan har hänt ned människorna?

Ok, I get the point.
Jämlikhet
Att behandla människor lika oberoende av kön, etnicitet, sexuell läggning, handikapp och andra "medfödda" egenskaper. (Jag vet att exempelvis kön, handikapp, religion och annat kan växla under livet, men ni förstår vart jag vill komma ändå.)
Jag tror att jag behandlar människor lika och försöker se till personer i stället för variabler. Detta innebär att jag inte diskriminerar någon. Eller?

Jag vill inte kränka eller diskriminera människor, därför försöker jag att inte särbehandla någon på grund av något så banalt som kön och sexualitet, undantaget när jag väljer partner, då det skulle kännas tämligen meningslöst att ragga på en homosexuell man eller heterosexuell kvinna.

Att särbehandla är diskriminering.

Men det kan även vara diskriminering att inte särbehandla.

Om jag uppmanar människor att läsa en text för att därefter svara på frågor med anknytning till texten utan att ta hänsyn till kön eller religion diskriminerar jag inte. Men om en är svårt synskadad och jag förväntar mig att den på lika villkor ska läsa och besvara frågorna ägnar jag mig just åt diskriminering då hon eller han inte har någon möjlighet att läsa texten. Att inte ta hänsyn till ett eventuellt handikapp är alltså också diskriminering....

Att inte ta hänsyn till religiösa och kulturella aspekter när jag säger att man enbart får bada i badbyxor/baddräkt i mitt badhus trots att vissa vill ha slöja är också diskriminering, trots att jag säger att "lika regler gäller för alla". I samma badhus är det diskriminering att kvinnor avkrävs överdel, men inte män, då reglerna plötsligt inte är lika för alla.

Så, vad är diskriminering? Att ta särskild hänsyn till kön, religion, handikapp o.s.v. eller att bortse från det samma och hävda likabehandling? Kanske handlar det om sunt förnuft? Men, tyv'ärr, jag är bara människa, jag kan aldrig sätta mig in i alla aspekter av människors olika läggningar, kulturer eller genus. Ge mig en handbok, innan jag likt lärarna på lärarhögskolan åker dit för kränkning!

Grattis till mej!
Jag är kvinna och förtjänar därför idag en stor bukett rosor, en fet nachotallrik och en öl framför "Andra chansen".

Nej, jag vet, idag ska jag engagera mig i kvinnor som könsstympas, våldtas, tvingas bära märkliga kroppsskynken, tjänar mindre än män, tvingas ta huvudansvaret för tvätt, disk, barn och födelsedagar. Kanske ska jag även tänka lite närmare på hur fru Clinton framställs i debatten och i media. Hätsk, manshaftig, okvinnlig, mediekåt, härsklysten, högljudd, häxlik, makthungrig... you name it. Sådana där tillmäten som inte används om män för de anses inte behöva bevisa något annat än att de är framstående kandidater till presidentposten och står ej till svars för att de beter sig okvinnligt och lite kantigt.

Men, nej, jag engagerar mig inte i det idag.
Jag behöver inte göra det.
Varje dag tar jag diskussioner med människor i min omgivning när fördomsfulla och schabloniserade uttalanden framförs. Ibland handlar det om att "Barnflickan som följde med Tito till hotellrummet visste såklart vad han var ute efter. Man vet ju hur karlar är och hon ångrade sig nog efteråt och började därför påstå att hon våldtagits" och ibland om att vår svenska parlamentarism skulle vara den mest demokratiska styrelseformen som finns.

Det är enkelt att basera åsikter och uttalanden på den kontext man lever i. Att vara en åsiktsmaskin fylld av fördomar i stället för att konfrontera sig själv och sin omgivning. Trots upprepade uppmaningar från människor om att jag borde engagera mig politiskt igen så komemr jag trolitvis aldrig göar det av den anledningen. Jag har inga åsikter, jag försöker bemöta åsikter. Att arbeta politiskt innebär ju att ha åsikter och vara säker på att de åsikter man har är de rätta och att man har svaret på alla (de flesta) frågor om samhällets styrning och framtid. Själv har jag inga svar, jag har bara frågor och funderingar.

Så därför: Grattis till mig på internationella kvinnodagen. Alla andra dagar tänker jag engagera mig i kvinnor (och andra) som har det besvärligt, men idag tänker jag bara njuta av dagen, våren och ledigheten.

Som du redan vet finns ett förslag om att privatisera Komvux, baserat på en utredning gjord av moderaten Mats Gerdau. Eftersom förslaget inte är förankrad hos regeringen bör det dock tas med en nypa salt och de protester som säkerligen väntar borde i stället ägnas åt proppar och riksdagsbeslut.

Vad som däremot faktiskt är en del av den reella verkligheten är nedskärningarna inom vuxenutbildningen och regeringens uttalade intentioner om att minimera andelen av befolknngen som läser inom den kommunala vuxenutbildningen. De nya tillträdelsereglerna till högre utbildning är ett exempel på detta. Genom den nya gymnasieskolans utformning med den tredelade modellen (teoretisk utbildning, praktisk utbildning som ej ger behörighet till högskolestudier och lärlingsutbildning) utestängs många ungdomar i framtiden från den högre utbildningen genom att de kommer att sakna grundläggande högskolebehörighet. Om Komvux börjar avvecklas kommer dessa människor aldrig ha en chans att byta inriktning i arbetslivet eller skaffa sig en högre utbildning. Är det verkligen så vi vill ha det?  Jag vet inte om privata initiativ inom vuxenutbildningen skulle kunna kompensera för nedskärningarna inom den kommunala delen men friskolor utan terminsavigfter bekostade av någon form av skolpeng är i så fall ett betydligt bättre alternativ än att utestänga en stor grupp människor från den akademiska världen för all framtid.

Du är troligen inte alls intresserad, P, men jag håller mina löften.