Pseudovetenskap i politiken - igen

Följande text är en reaktion på ännu ett förbluffande uttalande från en svensk politiker och har även publicerats på Humanistbloggen samt Vetenskap och Folkbildnings blogg
 
Frågan om eventuella faror med trådlös teknik har ännu en gång aktualiserats i svensk media. Den här gången efter att Lidingöpartisten Gunilla Dyfverman tidigare i veckan uttryckte sin vilja att förbjuda installationen av trådlöst internet i Rudboda skola på Lidingö. Dyfverman oroar sig, enligt ett reportage i Sveriges Radio[1], för att den trådlösa tekniken ska visa sig vara nutidens motsvarighet till cigaretter. Hon hänvisar till ospecificerade utländska rön som hävdar att elever kan få både huvudvärk och inlärningssvårigheter av den denna form av teknik. Utan att veta specifikt vilka källor som hon hänvisar till är det självklart svårt att bemöta just hennes rädsla för trådlös teknik.
 
Vad man däremot kan uttala sig om är den samlade vetenskapens resultat i frågan. Att som lekman försöka sig på att på egen hand göra en bedömning av den samlade forskningen inom ett område är långtifrån en enkel uppgift. Att någon som har genomgått en forskarutbildning har bättre förutsättningar att dra korrekta slutsatser kring vetenskapliga frågor än någon som inte har det är förhoppningsvis inget kontroversiellt uttalande. Den intressanta frågan i sammanhanget blir då självklart: Har Dyfverman anledning att oroa sig för barnens hälsa eller har eventuella hälsorisker redan undersökts och kartlagts?
 
För att varje enskild individ (politiker inräknade) ska slippa sätta sig in i varenda fråga har vi i Sverige såväl forskare som myndigheter vars uppgift är att specialisera sig och undersöka frågor inom sina respektive expertisområden. De myndigheter som är berörda i frågan om trådlösa nätverk är Strålskyddsmyndigheten (SSM) och Socialstyrelsen (SoS). I en artikel i Expressen[2] fick Dyfverman en fråga om huruvida hennes ställningstagande grundar sig i rekommendationer från någon av dessa myndigheter. Hennes svar var: “Nej, de har ännu inga sådana rekommendationer i nuläget. Det här är inget det pratas om i Sverige. Diskussionen förs främst utomlands”.
 
Den enda namngivna källa Dyfverman hänvisar till är en rekommendation som Europarådet gav ut år 2011, “The potential dangers of electromagnetic fields and their effect on the environment”[3]. Detta är dock ingen vetenskaplig rapport, utan ett politiskt dokument. Innehållet bestämdes inte av forskare och experter på ämnet utan av politiker utan krav på vetenskaplig skolning. Ett av de beslutsunderlag som Europarådet använde sig av är “The BioInitiative Report”, en skrivelse från 14 forskare som hävdar att det finns risker med trådlös teknik, främst mobiltelefoner. Denna rapport har dock åtnjutit stor kritik från andra forskare på grund av ensidig rapportering av resultat, dålig metodik i skrivandet av rapporten. Några kapitel i rapporten var inte ens skrivna av forskare. I rapportens inledande kapitel lyfts det dessutom fram att syftet med rapporten är att peka på de hälsorisker som man hävdar finns. Syftet var alltså inte att ge en rättvisande bild av vetenskapen, utan att väcka rädsla! Denna kritik framfördes bland annat utav Nederländernas Hälsoråds kommitté för elektromagnetiska fält[4]. Europarådets rekommendation, som har använt “The BioInitiative Report” i sin beslutsprocess, är alltså inte bara en skrivelse från lekmän i frågan, de har dessutom använt dåliga källor!
 
Hur ser det då ut med våra svenska myndigheter, SSM och SoS? De har båda gjort uttalanden i frågor kring trådlös teknik. Låt oss kolla på dem. SSM skrev till exempel ett brev till Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) och Utbildningsnämnden (eller motsvarande) i alla kommuner, daterat till 2011-10-26. Vi citerar: “Det finns inga misstankar grundade på seriös vetenskap om att radiovågor från trådlösa nätverk skulle innebära några hälsoproblem. /.../ Den brittiska myndigheten, Health Protection Agency (HPA), som noggrant har utrett trådlösa datornätverk i skolor anser inte heller att nätverken innebär något strålskyddsproblem. /.../ Det finns därför ingen anledning att av säkerhetsskäl undvika att installera trådlösa datornätverk, vare sig på skolor eller i hemmiljö.”[5]
 
I SoS:s skrivelse från 2009 angående elektromagnetiska fält kan man läsa följande i avsnittet om elkänslighet (ett tillstånd som kännetecknas av icke-specifika symtom, såsom yrsel, huvudvärk, utslag, et.c., som den drabbade kopplar till exponering för elektromagnetiska fält[6]): “Det är uppenbart att symtomen är verkliga och att vissa drabbade lider svårt, men det finns i stort sett inga vetenskapliga data som bekräftar att exponering för elektromagnetiska fält orsakar eller bidrar till dessa symtom.”[7]. Efter detta stycke hänvisar SoS vidare till två dokument[8] från ytterligare myndigheter, World Health Organization (WHO) och Statens Strålskyddsinstitut.
 
WHO har även sammanställt en pedagogisk genomgång av elektromagnetiska fält och dess effekter på människor utifrån de senaste forskningsresultaten[9]. Man redogör för det faktum att det under de 30 senaste åren har skrivits över 25000 vetenskapliga artiklar som berör elektromagnetiska fält av de styrkor och frekvenser som trådlösa nätverk använder sig av. De skriver vidare att elektromagnetisk strålning därmed är bättre undersökt än de flesta kemikalier. När WHO gjorde en sammanställning och analys av dessa resultat kom de till slutsatsen att det inte går att hitta ett säkert samband mellan elektromagnetiska fält och eventuella hälsorisker.
 
Att det skulle saknas rekommendationer från SSM och SoS i frågor kring trådlösa nätverk och eventuella hälsorisker är alltså en tydlig osanning från Dyfvermans sida. Eller valde hon att blunda för de rekommendationer som faktiskt finns eftersom de talar emot hennes ställningstagande?
 
Allt fler skolor i Sverige väljer att utrusta eleverna med surfplattor eller bärbara datorer. Internet och modern informationsteknik har blivit en naturlig del av skolarbetet och en trådlös uppkoppling krävs för att samtliga elever ska kunna ta del av detta. Om man väljer att avstå från att utrusta en skola med trådlösa nätverk väljer man samtidigt att förhindra vissa barn från att ta del av de fantastiska virtuella verktyg som finns, då enbart barn med dator och Internet hemma får möjlighet att använda det. En fördel med att låta elever själva söka information på skoltid är att det finns utbildade pedagoger till hands som kan diskutera såväl problemen med Internet som föra källkritiska resonemang med de barn och ungdomar som använder datorn i skolan. I hemmet finns kanske varken tiden eller kunskapen och engagemanget hos föräldrarna. Tillgång till Internet i skolmiljön blir därigenom en jämlikhetsfråga. Genom att använda argument som ej förankras i den samlade vetenskapen utan hänvisa till ospecificerade källor utomlands väljer Dyfverman att helt bortse från barnens rättigheter och den samlade forskning som faktiskt finns på området.
 
Borde vi inte kunna förvänta oss mer än så här ifrån politiker? Vi förstår Dyfvermans och andras oro för eventuella hälsorisker, men tycker samtidigt att det inte kan vara för mycket begärt att politiker kontrollerar hos säkra och pålitliga källor innan de lägger fram förslag som kan påverka hela samhällets möjlighet till utveckling och framsteg. Är det kanske läge att införa obligatoriska kurser i källkritik och vetenskapsteori för politiker? Ska det än en gång slösas skattemedel, som i fallet Mora[10] - där kommunen, utan vetenskaplig grund, ville att mobiloperatörer skulle rikta om sina master på grund av en mans “elkänslighet”?
 
Vi förstår också Dyfvermans vilja att jämföra trådlös teknik med cigaretter, häftiga när de lanserades men hälsofarliga efter att de hade undersökts närmare. När man inte har bevisen på sin sida för tillfället kan man alltid hävda att de bara ligger några år bort i framtiden. Att associera till cigaretter och rökning i samband med en diskussion om skolbarn är ett fult retoriskt knep då få föräldrar vill utsätta sina barn för sjukdom och en kanske för tidig död, vilket cigarettreferensen antyder. Det är alltså troligt att Dyfverman förväntar sig stor uppslutning kring sitt förslag - ingen vill väl att barn ska få cancer? Liknelsen haltar dock, som vi har visat, kraftfullt. Vi tycker självklart inte att man ska utsätta skolbarn för en hälsofarlig skolmiljö. Däremot vill vi peka på att den samlade vetenskapen talar ett tydligt språk i den här frågan och att Dyfvermans oro är obefogad. Att utbildningen för eleverna på Rudboda Skola ska bli lidande därför att det finns politiker som saknar även de mest grundläggande kunskaperna i källkritik tycker vi är absurt. Barnens framtida möjligheter ska inte begränsas på grund av “vetenskapliga uttalanden” som mer är att likna vid rykten.
 
 
Simon Klein, http://vemvadhurvarfor.wordpress.com/, @Vemvadhurvarfor (Twitter).
Peter Lundin, http://3ntangled.blogspot.se/ @3ntangled (Twitter)
Linda Strand Lundberg, http://aquina.blogg.se @linda_strand (Twitter)
 
________________________________________
[1] “Trådlöst internet skadligt för elever”: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=103&artikel=5315162
[2] “Vill förbjuda trådlöst internet på skolor”: http://www.expressen.se/nyheter/vill-forbjuda-tradlost-internet-pa-skolor/
[3] “The potential dangers of electromagnetic fields and their effect on the environment”: http://ecmplus.files.wordpress.com/2011/05/coe-int-edoc12608.pdf
[4] http://www.gezondheidsraad.nl/sites/default/files/200817E_0.pdf
[5] “Information om trådlösa nätverk i skolor”: http://www.stralsakerhetsmyndigheten.se/Global/Nyheter/2011/brevkommuner_ny.pdf
[6] Faktablad: Elöverkänslighet och folkhälsan, World Health Organization: http://www.who.int/peh-emf/publications/facts/ehs_fs_296_swedish.pdf
[7] Elektromagnetiska fält, Socialstyrelsen: http://www.socialstyrelsen.se/publikationer2009/2009-126-70/Documents/17.pdf
[8] “Environmental Health Criteria (EHC) Document on ELF Fields”, WHO (kan laddas ned på: http://www.who.int/peh-emf/publications/elf_ehc/en/index.html) samt “IEGEMF. Recent Research on EMF and Health Risks. Fourth annual report from SSI’s Independent Expert Group on Electromagnetic Fields, 2006, Statens Strålskyddsinstitut (SSI) (http://www.stralsakerhetsmyndigheten.se/Global/Publikationer/Rapport/Stralskydd/2007/ssi-rapp-2007-04.pdf) [9] What are electromagnetic fields? : http://www.who.int/peh-emf/about/WhatisEMF/en/index1.html
[10] Elöverkänslig man kan orsaka tv-skugga i Mora: http://www.dn.se/nyheter/sverige/eloverkanslig-man-kan-orsaka-tv-skugga-i-mora

Hitta Jesus

Det tog inte många timmar efter mitt förra inlägg innan det rapporterades att en kvinna sett en bild av Jesus på en död rocka. Japp, jag är allvarlig, det handlar om en död fisk. En död fisk med jesusbild på ryggen. En bild som enligt mitt tycke påminner om Frank Zappa, men det är en helt annan femma eftersom jag redan genom att klicka på länken har tillskansat mig förförståelsen om att jag kommer att se en död fisk med ett ansikte på...

Ser du mönstret?

Rorschachtest
I var och varannan amerikansk film eller tv-serie har vi sett våra hjältar slänga ur sig knasigheter när de fått se bilder på bläckplumpar. Testet sägs berätta något om vårt undermedvetena. Glöm nu att jag sagt något alls om detta. Det har ingen betydelse för vad jag kommer att skriva härnäst.

Människan vill skapa mönster och se samband oavsett om det finns något eller inte. Vi vill förstå vår verklighet och försöka sätta enskilda observationer i samband med sådant vi redan känner till eller har fördomar om. Popper kallade detta "teoretisk impregnering" och innebär att vi har svårt för att se ting eller skeenden utan att lägga in vår egen förförståelse - våra tidigare erfarenheter, fördomar och tankar - i tinget. Vi avskyr slumpen.

Om du står vid ett roulettebord och ser hur det tre gånger i rad har blivit rött och ombeds satsa en slant på vilken färg kulan kommer att stanna på nästa gång. Vad väljer du då? Om du svarar rött hävdar jag att du ljuger. Jag skulle själv välja svart. Vi vill helt enkelt inte att slumpen ska välja rött fyra gånger i rad. Vår erfarenhet talar om för oss att ungefär 50% av gångerna ska det bli svart och sannolikheten vinner över slumpen - eller gör den inte...?
Det korrekta svaret är att du har lika stor chans att vinna vare sig du satsar på svart eller rött och det vet du säkert redan.

Så, om jag har en kortlek och har vänt fram de översta tre korten och de är röda och du ombeds satsa en summa på nästa korts färg, vad ska du då välja? Det borde ju vara lika troligt att nästa kort blir rött som svart, med tanke på sannolikheten för att få svart/rött på roulette, eller hur?

Eller?

Kortleken har ett förutbestämt antal kort: närmare bestämt 52 stycken. Som erfaren korträknare vet du givetvis detta och inser att det är en skillnad när det gäller sannolikhet om det finns en begränsning (52 kort i en kortlek) eller om sannolikheten alltid är en på två (vi bortser här från nollan på roulettebordet). Ju fler svarta kort du sållat bort desto större är sannolikheten att du kommer att få upp ett rött kort. När du sållat bort 26 svarta kort kommer nästa kort att vara rött om ingen har fuskat.

Vad vill jag illustrera med ovanstående exempel?
kanske vill jag visa skillnaden mellan sannolikhet och slump?
Kanske vill jag bara illustrera hur lätt det är att gå vilse när man försöker hitta samband som inte finns annat än genom slumpen.

Jag har ett ganska stort födelsemärke på magen. Många vänner har studerat mitt födelsemärke och försökt komma fram till vad det föreställer. Sanningen är att det påminner oerhört mycket om... en fläck med oregelbundna kanter. Diverse argument om vilka länder eller världsdelar mitt födelsemärke föreställer har förekommit. Ofta. Av någon märklig anledning är det aldrig någon av mina utländska vänner som någonsin ansett att mitt födelsemärke påminner om t.ex. Skåne.


Ibland när man ligger på en äng om sommaren och tittar upp på molnen kan deras mönster påminna om en häst, en gubbe, en dammsugare, en sko, en... vad som helst som man tidigare har kännedom om.

När jag kastar en blick i en bok eller på en datorskärm reagerar jag ibland över ett namn som överensstämmer med namnet på någon jag tycker mycket om. Självklart förekommer enormt många namn men de flesta hänger jag inte alls upp mig på.

Ibland drömmer jag om något som påminner om en verklig händelse - eller kanske om något som påminner om en händelse dagen därpå. Väldigt ofta drömmer jag tokigheter som inte alls har med verkligheten att göra.

Ibland ser människor något som påminner om Jesus i ett moln, i sopptallriken eller på ett blad i naturen.  Ibland ser vi något som påminner om.... en fläck. Vi är dock inte lika benägna att reagera på det sistnämnda.

Vi vill se mönster. Vi vill ha samband. Vi vill kategorisera föreetelser runtomkring oss, eftersom det annars skulle vara omöjligt att leva och agera som mänsklig varelse. men bara för att du drömmer om något som påminner om en verklig händelse betyder det inte att du kan förutsäga sanningen. bara för att du tror att molnformationen ser ut som ett manligt ansikte behöver det inte betyda att Jesus visar sig (om det nu faktiskt påminner om ett ansikte kanske det lika gärna kan vara jultomten eller Håkan Juholt?) Bara för att en person säger till dig att det finns en snäll gammal tant som hälsar till dig från andra sidan finns det en ganska stor risk att det inte är din döda farmor. Allt är inte ett mönster som kretsar kring dig. Jag är ledsen.

Hur var det nu med hermann Rorchach och hans berömda bläckplumpar? Ja, troligen rör det sig inte om några undermedvetna undanträngda projiceringar. Det handlar om att människan vill se mönster, vill skapa samband, vill se något i det som är slumpmässigt. En bläckplump är ju trots allt bara en bläckplump.


Hur udda lärare behöver Sverige?

Blogginlägget finns även publicerat på
Humanistbloggen
Vetenskap och Folkbildnings blogg


NO-läraren Johannes Axelsson har vid ett antal tillfällen skrivit på sin blogg om hur han som troende tar upp en kreationistisk världssyn som ett alternativ till bl.a. evolutionen i sin undervisning. Detta gör Axelsson, vilket han själv också påpekar, inte för att undervisa om kreationism, "så här tror vissa människor", utan för att undervisa i kreationism, "så här tror jag, stick i stäv med rådande vetenskaplig konsensus". Axelsson påstår att detta främjar elevernas kritiska tänkande, ett påstående som bör ses mot bakgrund av att han är lärare vid en skola med kristen profil, och mot hans egen kommentar att han som skapelsetroende inte går in i klassrummet med målet att hans elever ska börja tro att evolutionsteorin är sann. Argumentationen som Axelsson för är oärlig, både när det gäller kreationism och evolution och när det gäller dess plats i skolan och hans roll som lärare. Han använder gamla och vid flertalet gånger redan motbevisade argument för att antingen jämställa kreationism med evolutionsteorin eller att misskreditera och visa på påstådda brister i evolutionsteorin. Sker detta av ren okunskap? Eller handlar det om ovilja att förstå? För detta har han fått kritik, bland annat från oss (1 2 3 4 5 7) Utöver det har han också blivit anmäld till skolinspektionen av flera, av varandra oberoende, personer. Vad vi vill poängtera är att varken anmälningarna eller vår kritik riktar sig mot Axelssons tro utan om att han, stick i stäv med lagar och styrdokument, likställer evolutionsteorin och kreationismens skapelsesagor i sin undervisning. Detta är i vår mening att ägna sig åt konfessionalism, vilket skollagen förbjuder. Vår förhoppning är att de anmälningar som gjorts kommer att få konsekvenser, vilket tyvärr inte är speciellt sannolikt. Inte för att Axelsson följer skollagen, vilket han själv hävdar. Utan på grund av att skolinspektionen enligt egen utsago kommer att begära in en redogörelse från Hannaskolan i Umeå, där de själva kan beskriva hur de bedriver sin undervisning och om de har brutit mot skollagen. För att göra en jämförelse rörande straffrättsliga anmälningar: Tänk om polisen begärde in en redogörelse från misstänkta brottslingar om vilka lagar de brutit mot och valde att lägga ner en utredning i de fall den misstänkte hävdade att inget brott hade begåtts. Axelsson försöker givetvis försvara sig mot kritiken, bland annat genom att hävda religionsfrihet – men det är som sagt inte hans tro frågan gäller, utan hur han bedriver sin undervisning och gör egna tolkningar av lagtexten och skolverkets kommentarer. I blogginlägget Sverige behöver udda lärare försöker han på ett märkligt vis rättfärdiga detta agerande – som han samtidigt på andra ställen förnekar – genom att presentera grovt haltande jämförelser med ett antal hypotetiska exempel. Vi ska här redogöra för, samt besvara dessa. Stora delar av dessa svar har skrivits av Simon Klein (@sikay91) och tidigare publicerats på bloggen Vem vad hur varför? Vi publicerar här en redigerad och uppdaterad version av dessa svar.
Tänk dig en lärare som är förälskad i Japan, och i tid och otid använder Japan som exempel. Detta trots att det finns 193+ andra länder i världen som förtjänar lika mycket uppmärksamhet och lektionstid. Kanske är detta en hemkunskapslärare som väljer sushi på menyn en gång för mycket, men som aldrig låter eleverna baka en italiensk pizza!
Entusiasm hos en lärare är en bra egenskap! Detta ser vi hos såväl Axelsson som hos denne hypotetiska lärare. Skillnaden mellan dessa två är att det inte spelar någon större roll för barnen om de får laga lite extra sushi och lite mindre pizza eftersom bägge dessa aktiviteter kommer att utveckla elevens förmåga att laga mat och vistas i ett kök. På Skolverkets hemsida går det att läsa att syftet med ämnet Hem- och konsumentkunskap bland annat innefattar:
“I en process där tanke, sinnesupplevelse och handling samverkar ska eleverna ges möjlighet att utveckla ett kunnande som rör mat och måltider. Undervisningen ska därigenom bidra till att eleverna utvecklar sin initiativförmåga och kreativitet vid matlagning, skapande av måltider och andra uppgifter i hemmet.”
Självklart kan läraren inte bara låta eleverna laga sushi, men den premissen ingick inte heller i exemplet. Vad Axelsson dock gör, till skillnad från läraren i exemplet, är att undervisa sina elever i sagor. Om läraren i stället för att lära eleverna hur man tillreder sushi, hade valt att förneka Italiens eller kanske pizzans existens hade jämförelsen mellan Axelsson och denna hypotetiska lärare varit mer rimlig. Ty existensen av såväl Italien som pizza finns det så starka bevis för att vi (författarna) väljer att kalla dem för fakta, på samma sätt som vi gör med evolutionen. Axelsson berättar osanningar för sina elever som om de vore jämbördiga med vetenskapligt framtagen kunskap. Det spelar en oerhört mycket större roll för barnen om de förstår och accepterar evolutionsteorin eller inte, jämfört med om de är bättre på att tillaga sushi än pizza. På en NO-lektion ska det undervisas i naturvetenskap! Barnen, deras föräldrar och hela samhället förväntar sig detta och då fungerar det inte att blanda in sina egna personliga favoritpseudovetenskaper i undervisningen, lika lite som det går att på lektionstid förneka Italiens existens!
Eller ta en lärare som är som besatt av allt som har med andra världskriget att göra. Så länge allt övrigt centralt innehåll hinns med, är det då okej att den läraren lägger onödigt mycket krut på att prata om Hitler?
Andra världskriget och Hitler är en utpekad del av kursplanen i ämnet historia för grundskolan. Under rubriken Centralt innehåll, Årskurs 7-9 återfinner vi raden: “De båda världskrigen, deras orsaker och följder. Förtryck, folkfördrivningar och folkmord. Förintelsen och Gulag.” En lärare i historia måste följa kursplanen och undervisa i de utpekade delar som kursplanen innefattar. Så länge övriga delar av historieämnet behandlas i undervisningen åsamkar det inte någon skada att prata lite extra om dessa viktiga delar. Jämförelsen med skapelsetron haltar tydligt, då skapelsetron inte är en del av naturvetenskapen. Den har därför inte någon plats i den skattefinansierade skolans undervisning.
Eller en lärare som verkligen brinner för jämställdhetsfrågor… Kan vi då förlåta den läraren för att “hen” är extra bra på att lyfta just detta värde och inte lägger lika mycket tid och energi på att främja andra värden som “människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde /…/ samt solidaritet med svaga och utsatta”?
Om läraren bryter mot någon av de värden som Axelsson nämner i exemplet skulle hen vara direkt opassande som lärare. Axelsson lyfter själv fram skollagens femte paragraf i sitt exempel ovan. Paragrafen tydliggör hur relevanta lagstiftaren anser att jämställdhetsfrågorna är, då dessa redan i lagens inledning får ett betydande utrymme. Vad skollagen däremot inte ger stöd för är en undervisning i biblisk skapelsetro och ungjordskreationism. Om Läraren inte enbart var en fiktiv person skulle vi dock uppmana till försiktighet. Att vara för “rabiat” i sin framtoning kan ge negativa signaler oavsett åsikt, varpå eleverna istället skulle kunna få en negativ bild av människor som kämpar för jämställdhet mellan könen.
Eller tänk dig en matematiklärare som är övertygad om att en abakus är ett mycket bättre hjälpmedel för eleverna än en miniräknare. Kursplanen i matematik (för grundskolan) nämner miniräknare ett par gånger, men det står inte ett ord om kulramar. Begår läraren tjänstefel genom att använda abakus i undervisningen?
En lektion där en lärare berättar om abakuser och låter eleverna räkna med dem kan vara en väldigt bra tillbakablick i historiken bakom miniräknare och kan öka barnens förståelse för matematik. För vissa grupper av elever, med vissa former av neuropsykiatriska diagnoser, kan abakuser kanske till och med vara ett extra stöd. Att i sin undervisning helt fokusera på detta historiska matematiska hjälpmedel är dock något vi skarpt skulle avråda ifrån - trots att det eventuellt inte bryter mot styrdokumentens regler och riktlinjer. Elever i den svenska skolan förtjänar en likvärdig undervisning oavsett vilken kommun eller organisation som är huvudman. Att påbörja en naturvetenskaplig gymnasieutbildning, eller en högskoleutbildning inom matematiska eller tekniska områden utan tillräcklig kännedom om moderna matematiska hjälpmedel torde vara omöjligt. Elever som redan tidigare legat “efter” i matematiken skulle eventuellt få ännu svårare att inhämta nödvändiga kunskaper för godkända betyg om stora delar av undervisningen ägnades åt annat än de områden som kursplanen och de traditionella läromedlen identifierar. Vi vill dock förtydliga att abakuser är giltiga matematiska verktyg. Skapelseberättelsen är inte en legitim naturvetenskaplig teori, det är en sagoberättelse och ska behandlas som sådan i skolan.
Eller om en lärare är hindu. Tänk om det leder till att den lärarens elever blir experter på hinduistisk religion och kultur, och kan mycket mer om den religionen än alla andra högstadieklasser i landet. Detta trots skolverkets och Björklunds uttalanden om att kristendomen ska ha en särställning i religionsämnet. Är den personen lämplig som religionslärare?
Om läraren har målet att övertyga eleverna om att reinkarnation är ett verkligt fenomen och att hinduismen bär på Sanningen med stort S är det mycket problematiskt. Religionsundervisningen är inte ett skyltfönster för lärarens personliga åsikter utan en möjlighet för eleverna att lära sig om och diskutera religion som fenomen och vad olika trosuppfattningar innebär. Religionsämnet innefattar redogörelser för hur olika religioner tillämpar sin tro, dess historia och rötter, skapelsemyter, ritualer, dess utbredning och annat. Religionskunskap innebär inte att övertyga eleven om den egna trons förträfflighet. Tvärtom, trots Björklunds uttalande om kristendomens särställning, tydliggör ämnets styrdokument att även övriga världsreligioner och nya religiösa rörelser ska innefattas i ämnet Religionskunskap. På samma sätt som religionsläraren har ett ansvar att, i alla fall gentemot eleverna, förhålla sig opartisk gentemot de olika religionerna som avhandlas i religionsämnet har varje lärare ett ansvar att undervisa enligt skollagen och styrdokumenten. Även om läraren inte försöker övertyga eleverna om någonting utan bara lägger extra vikt vid hinduismen blir det problematiskt då någon annan del av religionsundervisningen oundvikligen kommer att bli lidande om för mycket tid läggs på hinduismen, på samma sätt som i fallet med läraren i exempel fyra.
Och tänk om den hinduistiske läraren inte ens är religionslärare utan råkar undervisa i engelska! Får den läraren berätta om sin tro och kultur på en engelskalektion (på engelska förstås)? Eller hör ett sådant inslag endast hemma på en religionslektion?
Att använda egna erfarenheter och specialintressen för att exemplifiera eller illustrera sitt undervisningsämne kan leda till att en lektion upplevs som mer givande och intressant av eleverna. I grundskolans engelskundervisning fokuseras på att eleverna ska lära sig att förstå och använda det engelska språket i olika situationer. I gymnasieskolan ingår det i kursplanens centrala innehåll för Engelska 5 att behandla “Levnadsvillkor, attityder, värderingar och traditioner samt sociala, politiska och kulturella förhållanden i olika sammanhang och delar av världen där engelska används. Engelska språkets utbredning och ställning i världen.” Den fiktive läraren skulle alltså i enighet med gymnasieskolans styrdokument kunna berätta om såväl sin tro som sin kultur inom ramen för just denna skolform. Det relevanta här är att läraren kan berätta om sin bakgrund. I uppdraget ingår däremot inte att övertyga eleverna eller argumentera för sin tro. Alltför mycket utrymme kan inte ägnas åt lärarens bakgrund då centrala delar av ämnesinnehållet i sådana fall skulle bli lidande. Som visas i gymnasieskolans kursplan kommer eleverna ändå att få en möjlighet att lära sig mer om levnadsförhållandena i engelskspråkiga länder inom ramen för gymnasieengelskan.
Eller varför inte ta en vänsterpartist som undervisar i samhällsskunskap. Om eleverna får kännedom om lärarens politiska färg, innebär det då slutet för den lärarens möjligheter att undervisa om svensk politik (som ju även innehåller fler politiska partier)? Och blir det skillnad om läraren är sverigedemokrat?
I ett demokratiskt samhälle får var och en inneha medlemskap och aktivera sig inom vilka politiska partier som helst. Om en lärare inte kan hålla sig opartisk i sin undervisning utan talar nedlåtande om liberalism och bara i positiva ordalag om kommunism eller socialism så uppstår dock stora problem med våra barns intåg i samhället! Den demokratiska processen, politiska skiljelinjer och ett källkritiskt förhållningssätt anses så viktigt att dessa delar anges vara centralt innehåll i ämnet Samhällskunskap redan i årskurs 4-6, enligt kursplanen. Då läraren, genom betygssättningen, utövar makt över sina elever är det av yttersta vikt att hen inte försöker påverka sina elever utifrån egen ideologisk övertygelse. En elev ska aldrig behöva fundera på att svara strategiskt på frågorna i ett prov, vare sig i ämnet samhällskunskap eller något annat ämne. Här rör det sig nämligen inte om kritiskt tänkande vuxna människor utan om barn under 18 år, som kanske aldrig tidigare kommit i kontakt med politiska diskussioner. På samma sätt är det som naturkunskapslärare, än en gång, ens uppgift att förmedla vad naturvetenskapen har funnit om vår värld, inte vad religionen anser. Här behöver inte läraren ta ställning! Skolverket har tagit ställning åt lärarkåren. Undervisningen ska baseras på naturvetenskap vilket direkt utesluter kreationism, intelligent design och andra skapelsemyter!
Och så har vi då läraren som inte bara är ateist utan dessutom anser att världen skulle vara en mycket bättre plats att leva på om det inte fanns några religioner alls. Får den läraren uttala sig om religiösa uppfattningar på t ex en NO-lektion? Är den läraren lämplig som religionslärare? Törs vi lita på att de olika religionerna presenteras på ett professionellt och ovinklat sätt?
Om läraren hånar religion på sina lektioner och ger uttryck för sitt religionshat är hen inte särskilt lämpad som lärare oavsett ämne. Om läraren däremot håller sig till ämnet och undervisar om naturvetenskap eller religion på ett adekvat sätt enligt de föreskrifter som finns riktar vi självklart ingen kritik mot detta, och det gör heller inte styrdokumenten. Som religionslärare är det kanske till och med lättare att vara opartisk som ateist än om man erkänner sig till en speciell religion. Det finns givetvis även professionella lärare som kan förhålla sig objektiva trots gudstro, på samma sätt som samhällskunskapsläraren i exemplet ovan säkerligen kan undervisa på ett neutralt sätt trots medlemskap i ett politiskt parti. En NO-lärare får vara kreationist, muslim, vänsterpartist, vegetarian eller ishockeyintresserad så länge som hen är professionell i sin roll som lärare och inte applicerar sin tro på undervisningen. Undervisningen i skolan ska enligt såväl Skollagen som Läroplanen vara icke-konfessionell! Att Axelsson helt okritiskt tycker att det är helt okej om personerna i sina exempel ovan är lärare, är lika talande som skrämmande. Det visar på hur djupt han har missuppfattat styrdokumenten som skollagen, läroplan och skolverkets kommentarer och, inte minst, sin egen roll som lärare. Naturligtvis skulle människor med vissa egenheter, specialintressen och (mer eller mindre) udda åsikter kunna vara en tillgång i lärarkollegiet. Skolan, precis som de flesta arbetsplatser, organisationer och liknande berikas av människor med olika ursprung, tankar och uppfattningar. Men detta gäller självklart bara så länge som dessa egenheter, specialintressen eller udda åsikter inte påverkar undervisningen negativt. Eller om det innebär att hen inte följer lagar och förordningar. Axelsson försöker ge sken av att han följer detta resonemang, men vi har sett här, och på hans blogg, att det i alla fall inte tycks gälla när det kommer till hans egen undervisning. Axelsson ställer utifrån exemplen ovan några frågor, som han menar har kommit upp i debatten kring hans blogg. Han själv svara ja på dem, vi försöker ge lite mer utförliga svar:
Får jag berätta om skapelsetro fastän det inte nämns specifikt i kursplanen? (4)
Ja, det får du. Men den springande punkten är OM. Du får, även inom ramen för NO-undervisningen, ta upp kreationism, intelligent design och andra idéer om hur livet uppstått och utvecklats. Inte som ett alternativ till evolutionsteorin, utan som exempel på hur människor har, och i vissa fall fortfarande tror. Du till och med bör göra det inte minst för att ge ett historiskt och kulturellt perspektiv och visa hur lätt det är att dra slutsatser om hur världen är beskaffad utan kritiskt tänkande. Det är då viktigt att själv förstå hur vetenskapen kommer fram till konsensus och formulerar teorier, den högsta formen av en bred vetenskaplig överenskommelse, ofta innefattande ett flertal discipliner, "att detta är, baserat på de kunskaper och fakta vi har idag, den bästa förklaringen vi har just nu". Som t.ex. evolutionsteorin.
Får jag som skapelsetroende lyfta fram det område som jag själv är extra insatt i och intresserad av? Och får skolan dra nytta av min kunskap och erfarenhet på det området? (1-6)
Ja, under förutsättning att du har erforderlig kunskap i ämnet , vilket vi menar att Axelsson genom sina egna kommentarer och uttalanden har gett anledning att betvivla att han har, inte minst rörande evolution och fysik. Det är av största vikt att en lärare kan skilja på sina egna vanföreställningar och vad läroplanen och vetenskapen säger.
Om jag tar upp skapelsetro i skolan, måste jag då ge lika mycket utrymme till alla andra olika uppfattningar? (1-3, 5)
Nej, naturligtvis måste du göra en avvägning. Men den avvägningen skall vara utifrån vad som står i skollagen och ämnenas kursplaner, inte utifrån din egen övertygelse. Som NO-lärare skall undervisningen vara grundad på vetenskap.
Får jag berätta om skapelsetro på en NO-lektion, eller får man bara prata om det på religionslektioner? (6, 8)
Som vi skrev i svaret till första frågan både får och bör du ta upp olika skapelsemyter, trots att dessa naturligtvis ska ges större utrymme inom ramen för ämnet religionskunskap än naturkunskap.
Kan jag som skapelsetroende undervisa om evolutionsteorin? Är det möjligt att agera professionellt i sin undervisning om något som man själv inte tror på? (7-8)
Svaret beror på hur dina kunskaper om evolutionsteorin, vetenskap och skapelsemyter ser ut och hur professionellt du kan agera och ställa dina egna uppfattningar åt sidan. En fråga du bör ställa dig själv är hur ärlig du vill vara mot dig själv. Kan du ge en rättvis bild av evolutionsteorin om du själv inte tror på den? Ska du gå emot din egen övertygelse och undervisa I evolution och OM skapelsemyter? Kanske finns din plats på en annan plats än i klassrummet? Hur är det då med udda lärare med specialintressen, har de plats i den svenska skolan? Skulle t.ex. en hockeyintresserad NO-lärare kunna ta upp exempel med krafterna som en tacklad ishockeyspelare utsätts för bara för att hen är sportintresserad? Absolut! Ska hen börja prata om de senaste transferryktena kring Modo Hockey bara för att hen tycker att det är intressant? Nej! Kan läraren ta upp sitt särintresse på ett tillämpat, relevant och opartiskt sätt för att illustrera sitt ämnesområde kan det troligen göra lektionerna både intressanta och givande och är inget vi motsätter oss. Om däremot läraren, som i Axelssons fall, avviker helt ifrån sin disciplin och beskriver osanningar som sanningar och anger sagor som alternativ till evidensbaserad kunskap, då är det minst sagt problematiskt. Att vara lärare inom den svenska skolan innebär att förbinda sig till att följa de lagar och föreskrifter som finns. En lärares politiska eller religiösa tro får aldrig hindra eleverna från att tillskansa sig de kunskaper som anses så värdefulla att de ingår i en skolform som är obligatorisk. Udda lärare förhindrar inte lärandet, men udda lärare som bryter mot lagen och manipulerar sina elever utifrån en personlig agenda gör det definitivt!

Olle Svensk Strand @ollesvensk
Peter Lundin
Linda Strand Lundberg @linda_strand
Simon Klein @sikay91

Svenska elever i händerna på lärarens vanföreställningar

Detta inlägg publicerades ursprungligen på Vetenskap och Folkbildnings blogg.

Naturläraren Johannes Axelsson skriver sin blogg att staten sanktionerat undervisning i skapelsetro som komplement till evolutionsteori, och att frånvaron av utbildning i skapelsetro är uttryck för intolerans.
"Om en lärare anar att det bland eleverna förekommer bristande förståelse för skapelsetronde, skulle man kunna ordinera en kombinerad kur med kunskap om vad skapelsetro egentligen innebär – t ex genom att ta upp några positiva belägg för skapelsetro, och på så vis bemöta fördomen att ett sådant ställningstagande beror på bristande kunskap eller intelligens."
Men Axelsson har fel. Det är inte tillåtet att undervisa i skapelsetro i den svenska skolan. Undervisningen i naturämnen ska vila på vetenskap och dit hör inte skapelsetro. Det är rektors ansvar att se till att så inte sker och ytterst är det skolinspektionen som kan ingripa.
Samtidigt ger Axelsson själv, i flera inlägg, prov på att inte förstå vad evolutionsteori är. Den retoriska frågan hur slumpen kan skapa liv, ger uttryck för att han tror att evolutionsteorin förklarar något annat än livets mångfald, och att teorin förenklar den verkliga förklaringen.
Inte bara evolution ifrågasätts på Axelssons blogg. Eftersom Axelsson är en ungjordskreationist accepteras inte heller grundläggande fysik, kosmologi, geologi eller paleontologi. Då en naturlärare ska lägga mer vikt på att förmedla var vetenskapen står idag än sina personliga övernaturliga förklaringar, om de står i konflikt, är det snarare Johannes intolerans mot evolutionsteorin som är det stora problemet här.
Sin vilja att skapa ökad förståelse för skapelsetro motiverar han bl.a. med ett citat ur läroplanen från 2011, "Skolan ska främja förståelse för andra människor och förmåga till inlevelse." Detta är en grav feltolkning. Läroplanen menar inte att man skall låtsas att personliga vidskepliga föreställningar är vetenskap, för att det behagar en själv som lärare. Rätten att tro på vad man vill ersätter inte lärarens roll att enligt läroplanen, så korrekt som möjligt, representera vetenskapen. Därför är texterna där Johannes Axelsson demonstrerar sin okunskap om just naturämnen, precis lika oroväckande som hans argument för att föra in religiös skapelsetro i sin undervisning.
Enligt Skollagen (2010:800) ska "utbildningen vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet" och vara icke-konfessionell. Lagen poängterar kravet på likvärdig utbildning för samtliga elever inom skolväsendet. Föreskrifter i form av läroplaner utarbetas av skolverket. I läroplanen står, under rubriken "Skolans uppdrag":
"Skolan har i uppdrag att överföra grundläggande värden och främja elevernas lärande för att därigenom förbereda dem för att leva och verka i samhället. Skolan ska förmedla de mer beständiga kunskaper som utgör den gemensamma referensram alla i samhället behöver. Eleverna ska kunna orientera sig i en komplex verklighet, med ett stort informationsflöde och en snabb förändringstakt. Studiefärdigheter och metoder att tillägna sig och använda ny kunskap blir därför viktiga. Det är också nödvändigt att eleverna utvecklar sin förmåga att kritiskt granska fakta och förhållanden och att inse konsekvenserna av olika alternativ."
Evolutionsteorin är en betydande del av den "gemensamma referensramen" inom biologins kunskapsområde och är nödvändig för att förstå sambandet mellan människor och andra levande organismer eller uppkomsten av antibiotikaresistens hos bakterier, för att nämna några exempel. För betyget E i Biologi, vilket är det lägsta godkända betyget, för årskurs 9 krävs att eleven har "grundläggande kunskaper om evolutionsteorin och andra biologiska sammanhang och visar det genom att ge exempel och beskriva dessa med viss användning av biologins begrepp, modeller och teorier."
När en NO-lärare endera inte kan orientera sig i informationsdjungeln eller väljer att tro på bibelns skapelseberättelse mot bättre vetande, är det mycket svårt för denna person att utbilda sina elever i att "kritiskt granska fakta och förhållanden". I detta begrepp bör rimligtvis också ingå att kunna värdera de fakta man granskar och inse samt acceptera de fakta som står upp emot granskning. Evolutionsteorin är ett sådant faktum!

Den är en av våra mest bekräftade teorier idag och inbegriper en mängd delvetenskaper som både tillsammans och var för sig bekräftar evolutionen. Inom vetenskapen finns det inga andra alternativ. Evolutionsteorin är inte statisk utan förändras och förfinas kontinuerligt, vilket är den sanna styrkan i det naturvetenskapliga arbetssättet.
Skapelseberättelsen däremot, är inget annat än just en berättelse. En statisk och religiös berättelse. Religion hör inte hemma på biologilektionen eller någon annan NO-lektion. Det framgår klart och tydligt av läroplanen. Den kristna skapelsetron är långtifrån den enda skapelsemyt som florerar i världen. Genom Johannes Axelssons argumentation skulle alla övriga också behöva balanseras mot och jämföras med vetenskapen. Häri ligger kanske Axelssons största problem!

Peter Lundin

Emil V. Nilsson

Linda Strand Lundberg

Simon Klein

Olle Svensk Strand

Anders Hesselbom

Vad kan kommunen göra för mig?

Eftersom jag själv inte äter kött mår jag oerhört dåligt av att andra människor gör det. Jag är övertygad om att deras matsmältningssystem påverkar luften i omgivningen och att jag därför översköljs med "döda djur"-partiklar när jag andas. Troligen ligger detta bakom den magkatarr jag haft under en period. Jag är helt och fullt övertygad om detta. Om det inte finns några vetenskapliga belägg för att jag blir sjuk av att andra i staden äter kött så låter det givetvis synnerligen märkligt och måste bero på att det inte forskats tillräckligt om det. Jag föreslår att köttätande förbjuds av kommunen i en zon runt min bostad och arbetsplats.

Eller vad säger ni Mora?
En enda man kan få mobilnätet släckt

(Dagens citat är givetvis: "Det är märkligt om det inte skulle finnas belägg för det.")

Snälla, gå inte och rösta!

Eftersom solen lyser med sin frånvaro kommer jag om bara en liten stund att dra på mig en jacka. Det är för kallt för att bege sig till vallokalen i bara t-shirt.

Idag är det val till EU-parlamentet och jag kommer att rösta. Jag vill nämligen vara med och bestämma om vilka som ska påverka EU under de närmaste åren. Men, eftersom det är så många som röstar i valet betyder min röst väldigt lite. Jag vill därför uppmana alla andra i hela Sverige att INTE rösta! Om det bara är jag som röstar är det nämligen jag som bestämmer. är vi 100 som röstar väger min röst ännu väldigt tungt eftersom jag bestämmer över en procent.

För, det är faktiskt precis så det fungerar - ju färre som röstar desto viktigare blir en röst! Ni som ligger där på soffan och tänker att det är för jobbigt att leta upp röstkort och legitimation samtidigt som ni gnäller om att det där EU ändå bara är dynga - ni banar väg för de som vill lägga sin röst på kandidaten  som vill göra EU ännu mer överstatligt. Ni som stoppar in en fet prilla framför TV:n och svär över att "Det där EU vill förbjuda mitt snus" kanske inte är medvetna om att det finns kandidater till Europaparlamentet som vill driva just denna fråga. Genom att inte aktivt rösta accepterar ni då att en en kandidat som jobbar för era värsta farhågor faktiskt får en plats.

Men, eftersom jag vet bäst och kommer rösta rätt så hoppas jag som sagt att ingen annan av er röstar. För då blir det ju jag som bestämmer! Och var medveten om att om du INTE går och röstar så håller du med mig - jag (och alla andra som röstar) vet bäst - för du låter ju oss bestämma över framtiden!

Jag är inte rasist men...

Jag har inget emot homosexuella, faktum är att några av mina närmsta vänner är homosexuella, men...

Jag är inte ute efter att prata skit om henne, men....

Jag är egentligen motståndare till dödsstraff, men...

Men måste vara det mest fantastiska ord i svenska språket, eftersom det är ett ord som suddar ut det man tidigare sagt. Minns ni Linus på Linjen - hur han spottade och fräste och svor (eller jag tror i alla fall att han svor, för jag har aldrig förstått vad han har sagt). Han blev upprörd och vips kom handen fram och suddade ut något och simsalabim - Borta! Samma effekt har "men".

Det märkliga är att "men" legitimerar vilka lögner som helst - eftersom man först uttrycker något politiskt korrekt för att sedan klämma in detta "men" och därigenom kunna fortsätta meningen med vilka fördomsfulla åsikter man själv vill. Är det inte bättre att stå för sina åsikter utan att göra sig till? Jag har aldrig någonsin hört någon säga:

Jag är rasist, men...

En liten efterlysning: Ni homosexuella som verkar vara nära vänner med så många människor som ogillar vem/vilka ni kärar ner er i: Vilka är ni? För, det kan väl inte vara så att herr och fru "Många av mina närmaste vänner är homosexuella" faktiskt ljuger?

Gömda-affären

Ja, nu kan jag inte längre låta bli.
Jag har inte skrivit något på månader och när jag nu väl väljer att skriva ett inlägg blir det om något så politiskt korrekt som Gömda-händelserna, Marklund och Monica Antonssons bok "Mia - Sanningen om Gömda".

Okej, lite personlig bakgrund till att börja med: Jag läste Gömda som pocket i början av 2000-talet på inrådan av min dåvarande pojkvän. Jag blev chockad och förskräckt över händelserna som beskrevs och rekommenderade den vidare till min mor som med orden "Jag har hört att min blir rasist om man läser den boken" avvisade förslaget om att läsa den. Boken föll snabbt i glömska hos mig även om den fortsatte att stå och samla damm i en av mina bokhyllor, men jag läser minst en bok i veckan och det krävs en riktigt bra handling och ypperliga litterära kvalitéer för att en roman/sann historia ska finnas kvar en längre tid i mitt medvetande. ag har naturligtvis observerat att Marklund och sedemera "Mia" själv utkommit med bok efter bok om Mias öde, men jag har inte varit det minsta intersserad av att läsa fortsättningen, då historia 1 gav mig det jag behövde. Händelseutvecklingen efter den dramatiska flykten från Sverige kunde man följa via massmedierna.

För några månader sedan började plötsligt mitt "andra hem" - internet - storma. Bloggar och forum började skriva om en ny bok - där sanningen om Mia och Gömda avslöjades. Naturligtvis blev jag så nyfiken att jag var tvungen att köpa Antonssons bok. Jag läste den snabbt i början av året och lånade genast ut den till den av mina kollegor som är mest förtjust i Liza Marklund och därefter till en annan. Jag började läsa Antonssons blogg och debatten på Flashback. Länkar ledde mig vidare til bloggar och sidor och jag spenderade flera nätter framför datorn för att läsa in mig. Vet du inte vad historien handlar om har Sourze en ypperlig lathund till Gömdabråket.

Varför då denna fascination som verkar ha drabbat fler än mig? Beror mitt intresse för Antonssons bok på ypperliga litteräa kvalitéer - vilket jag sagt brukar skapa intesse hos mig? Nej, naturligtvis inte! Antonsson är en veckotidningsjournalist och skriver som en sådan. Språket är enkelt och säljande och historien är inte onödigt komplicerad. Händelse för händelse beskriver Monica Antonsson hur hon fick upp ögonen för att något inte stod rätt till avseende Mias historia om hot, förföljelse, kulsprutor, avslagna dörrar ach galler för fönstren. person efter person intervjuades och korthuset föll alltmer i bitar. Detta intresserade mig! Att jag sedan via bloggar och forum kunde följa pajkastningen och avrättningen på en av landets mest hyllade personer gjorde intresset allt större ända tills jag plötsligt insåg en sak: Marklund & co har rätt! Inte rätt i sak naturligtvis - Historien om Mia är inte och bygger inte ens på en sann historia. I stället för att ändra på detaljer och bevara helheten har man valt att utgå från detaljer och förändra helheten. Författare gör detta ofta - Man skriver om händelser och personer som faktiskt har existerat och väver in dem i en påhittat historia. Vanliga författare är dock stolta över att ha skapat en roman , thriller, actionfylld historia.

Däremot har Marklund, Guillou och Aftonbladets Helin rätt i att det faktiskt förekommer en förföljelse av Liza Marklund. På många håll handlar det inte längre om ett försök att få svar på frågor och reda ut historien om Mia och Gömda utan hennes utseende, deckare, inkomster, förflutna och övriga beteende ifrågasätts. Gömdahistorien har även använts för att ifrågasätta andra mödrars berättelser om våld, övergrepp och hot. Låt inte detta hända! Fokusera på sak och generalisera inte utifrån ett fall, Det som hänt är troligen att Mia vävt ihop en historia som hon själv tror på. Rädsla föder rädsla och till sist blir allt ohållbart. Man tvingas fly från en skräck som existerar - kanske inte i empirin men väl i människan. Vi har alla säkert gjort samma sak många gånger: Förstorat upp problem tills de blir  berg, trots att det kanske bara handlar om en förälskelse, obetelad räkning eller dåliga resultat på en tenta. Finns det människor runt omkrng som backar upp och hjälper till att konservera skräcken eller rädslan så ges man aldrig möjlighet att själv övervinna sina demoner, vilket normala människor bör göra. Skrivs det en bok om mitt problem blir problemet permanent. Vem som helst kan köpa min historia nu, om tio år och för alltid. Jag blir min historia! (Tänk om någon skrivit en bok om ett ex till mig när jag var som mest förbannad på honom - och boken sedan såldes i miljonupplagor. Jag skulle ju alrig kunna bli vän med honom igen.)

Det här inlägget blir lite väl långt och svårläst, men jag måste få skriva av mig alla funderingar jag haft under många veckor. Så, min uppmaning till alla är: Gör inte Marklund till en häxa: Hon är bara en kvinna som vill skriva böcker och sälja dem och som kanske gjort ett misstag. Genom att hon en gång valt sida offentligt kan hon inte ändra sig - trots att alla människor har rätt att ändra sig. Varken Marklund eller Mia är onda människor. De levde i tron på något som inte existerade, men var mycket verkligt för dem. Hat föder hat och det har skapats något större än bara ifrågasättandet av en människas historia.

Och ni som hatar Antonsson och tror att detta är en konflikt - ett krig - där man väljer sida: Antonsson är inte heller en häxa. Hon är en journalist som lyckats dra fram fakta och ifrågasätta något alla tagit för sanning. Rent vetenskapligt är detta gott - Den tusende svanen kan vara svart. Detta är inte ett krig . Att välja Marklunds sida för att "Jag gillar henne, hon skriver bra böcker och skapar fokus på misshandlade kvinnors sistuation" är inte rätt det heller. Antonsson har pekar på brister - likt en god opponent på ett seminarium. På en disputation skulle respondenten säga "Oj, det var dumt av mig att inte kolla fakta. Jag ska genast ändra detta" och ingen hade ifrågasatt eller valt sida. Fakta och kritisk granskning ska stå för sig själv. Ytterligare grävande är bra . Pajkastning är däremot bara barnsligt.

Så sluta hata. Skapa inte det drev som Aftonbladet påstår finns. Kritisera, gräv, granska, men fall inte för frestelsen att gå till personangrepp!

Vilka röstade för FRA?

Expressen publicerar en lista på vilka politiker som röstade för lagen om signalspaning.
Att även e-post-adresser tillhandahålls kan ses som en bonus.
Här finns alltså något så unikt som namn på 143 svenska politiker som faktiskt vågar stå för att de vill närma sig vissa diktaturer och spionera på sina medborgare. Här finns ett stycke blivande svensk kulturhistoria!

ps: Du som ämnar skriva till din politiker: Gör det gärna genom ett hotmailkonto/annat mailprogram som garanterat har sin server utanför landets gränser. Vii vill ge gärna ge Försvarets radioanstalt något att bita i nästa år!

Hillary ffs!

Hillary ska tydligen, officiellt, ge upp kampen om presidentkandidatsposten, idag enligt bl.a. CNN.
Alla experter har visserligen redan utropat Obama till segrare men...
Jag önskar att fru Clinton höll ut ett tag till. Hela karusellen med nomineringar och delegater är ju betydligt mer underhållande än något inom den svenska politiska såpoperan på senare år.

Varför jag inte demonstrerade

Ja, just det, igår var den förste maj - numera en av två borgerliga helgdagar i Sverige.
Detta datum ska man demonstrera!

Självklart skulle jag också demonstrera. Jag satt där på valborgsmässoafton och funderade och funderade. Det finns ju så många fel i världen - och i Sverige - så ett enkelt budskap bestående av några ord på ett plakat borde jag ju kunna få fram.

Ju mer jag tänkte och funderade desto högre ekade några ord i min hjärna:
"Nej till bron, nej till bron ingen bro ingen bro"
Naturligtvis följdes detta av:
"Stoppa omoralen i musiken, omoralen i musiken STOPPA DEN"

Nähä, fel spår igen. Robert Gustafsson flimrar fram på min näthinna och jag gör allt jag kan för att vifta bort honom. Nu ska vi vara seriösa och demonstrera.

I stället mindes jag plötsligt senast jag faktiskt var ute och gick i ett tåg och demonstrerade. Jag och min styvsyster hade några timmar att slå ihjäl när vi var i Örebro. En konsert senare på kvällen lockade men vi hade några timmar på oss innan vi skulle vara där och vi hade redan tröttnat på att springa i affärer. Plötsligt hamnade vi i en folksamling som samlades för en demonstration mot Irakkriget. Så vi hamnade i tgået och skrek tillsammans med de andra:
"Usch för Bush
Krig är fel
Irak är inget TV-spel"

En trevlig liten ramsa, men kanske inte lika aktuell längre.
Och jag vill minnas att vi inte uppskattades av övriga demonstranter heller. Där gick vi, två blonda ganska vanliga Svenssontjejer och försökte vara trevliga mot folk samtidigt som vi hade det trevligt själva. Vi såg tämligen missanpassade ut bland palestinasjalar, kängor, Che Guevara-tröjor och hemsydda väskor dekorerade med knappar och pins. Om blickar kunde döda skulle vi nu befinna oss på samma ställe där det ansågs att Bush hörde hemma.... Det krävdes tydligen mer än bara en negativ syn på Irakbombningarna för att accepteras i dessa kretsar, trots alla vackra ord om frihet, jämlikhet och solidaritet.

Nåväl, ett förstamajtåg i den lilla staden vid vänern tillsammans med medlemmar i det stora röda partiet borde dock inte framkalla det onda ögat på samma sätt som manifestationen i Örebro. Jag fortsätte därför att fundera och fundera. Regeringen Reinfeldt har gjort mycket jag inte uppskattar. Något klatshigt och klämkäckt borde jag väl kunna formulera? Utbildningspolitiken och arbetsmarknadspolitiken innehåller flera inslag jag vänder mig starkt emot och diksussionerna om Natumedlemskap sympatiserar jag inte med, men.... "Fredrik är dum" får i så fall kompletteras med "Carl är dum" och kanske "Jan är dum" eller varför inte riktigt kraftfullt: "Regeringen är dum".

Jag valde att i stället stanna hemma.

Apropå det som uppdagats i Österrike

Vi lever i en sjuk värld.
Till slut inser jag varför människor i så stor utsträckning väljer att blunda.
Hela tiden nya rapporter om händelser sjukare än vad den mänskliga hjärnan orkar föreställa sig.
Kanske stänger man av och läser vidare i modebloggarna i stället.

Är det världen som förändrats eller är det media som väljer att rapportera på annat sätt eller är det bara glömskan om eländet igår, förra året, förra seklet som spelar in?

Bluffstudenter

Ekot, Sveriges radios nyhetsprogram, hade i morse ett inslag om så kallade bluffstudenter.
Här handlar det om studenter från tredje land, länder utanför EU, som söker kurser och utbildningar i Sverige enbart i syfte att få uppehållstillstånd och därigenom fri entré till EU.

Rent praktiskt innebär ju visserligen den anstormning av utomeuropeiska sökande att högskolorna och universiteten får mycket mer att göra, trots att väldigt få dyker upp ens om de antas. Nu talas det om att migrationsverket ska få tillgång till VHS register för att kunna bevilja visum till rätt personer, det vill säga "riktiga studenter".

Vi kan säga usch och fy till människor som försöker mygla sig hit med hjälp av det frikostiga svenska utbildningssystemet som inte begär ett öre av studenter som söker sig hit från andra länder, trots att kanske vi svenska måste betala för studier i dessa länder.

Men vilken bluff är värst? Människor som vill fly fattigdom, diktaturer och fundamentalistiska regimer genom att utge sig för att vilja studera på våra svenska universitet, eller människor som vill fly fattigdom och dåliga levnadsförhållanden genom att gifta sig med (främst) svenska män? När ska man skaka fram ett register för att kunna samköra och stppa "bluffhustrur" som inte alls älskar utan bara vill leva ett drägligt liv?

Och i övrigt sntruntar jag i Kartago

Och saliga äro de... ironiska

... som av Honom fick alla gåvor.

När herren delade ut Ironi stod hon först i kön, tillsammans med så många andra ur hennes generation samt tidigare generationers intellektuella och debattörer.

Vad herren icke gav henne var insikten om andra människors oförstånd.
Hon brottas ännu med att komma till full insikt om detta vilket inlägget Det som stör mig mest pekar på.

Tydligen är det dags att hålla en liten snabbkurs i ironi.
Wikipedia skriver att:

Ironi betecknar det att en person säger en sak, men egentligen menar en annan, raka motsatsen. Ordet kommer från grekiskans είρωνεία (eironeia) som är en sammansättning av είρων (eiron): en som säger mindre än vad han menar, en hycklare, είρειν (eirein): att tala. En bitsk och nedvärderande form av ironi är sarkasm.

Exempel:

- Är du ledsen för att du kom sist i Vasaloppet?
- Nej, inte alls! Jag är jätteglad!
Att säga: - Vilket underbart väder! när det spöregnar (och man egentligen inte alls tycker om regnväder).
- Vi har gått i konkurs!
- Snyggt jobbat!

Ironi definieras av Galenskaparna så här: "...överdriver alltså något som är negativt så att det blir så positivt så att det blir negativt."

Har alla förstått? Den som inte förstår ironi nu heller räck upp en hand så tar vi fortsättningskursen.


Om

Min profilbild

Linda

RSS 2.0